Skyline a la yesterday en höstdag i november med glimt av medeltida torn på rad. Sällan har en mix av medeltid och modernitet känts så rätt som vid ett besök på Galleria d´Árte Contemporaneo i San Gimignano. Bland tornen inköp av några flaskor vitt - Vernaccia. Kistalight lägger in text som kan passa för ...goes Ryan Bild Thommy Sjöberg
Eftersom det är bokens dag passar det bra att ha med ett vin som är omnämnt i världslitteraturen. Dante besökte San Gimignano såväl som Siena som ambassadör för Florens innan han tvingades i exil från de politiska striderna i den medeltida staden.
I Skärseldens XXIV vers från den Gudomliga komedin diktar han om vinet Vernaccia. Påven Martin den IV frosseri med ål från Bolsena inlagd i vinet Vernaccia gisslas i några vackra terziner.
la Santa Chiesa in
le sue braccia:dal Torso fu,
e purga per digiuno
l’anguille di Bolsena e la vernaccia.
famnade en gång kyrkan
som sin maka han var från Tours,
och rensar ut med fastan
Bolsenas ål och vinet från Vernaccia.
Senare i Sienas gamla stad, en öppen fönsterlucka mot gränden längs Duomen i Pantrarnas kvarter. Korkar upp våra flaskor vitt, Vernaccia, insalata, tallrikar med rykande het pasta, massor av Parmesan - svartpeppar förstås. Il Primo. Samtal som flyger. Livad stämning! Vi är på besök hos vår son som studerar i staden.
Är det inte Bruno K. Öijer, den fine beatpoeten, som går där nere i gränden!
Stegen dröjer sig kvar...
- Betyder K:et i hans namn Keats?
I dag firar vi bokens dag på Kistalight med att citera en dikt av Bruno K. Öijer och vi minns Siena gamla stad i november.
Sången
skyfallet domnade bort
slutade att hamra
jag låg vaken på ett hotellrum i Siena
och lyssnade till avlägsna röster och skratt
hörde sången av kvinnoklackar försvinna
nerför dom smala gränderna
jag tänkte på att det här var din stad
jag tänkte på en höstkväll
när du och jag träffades långt här ifrån
i vårt kalla efterblivna land
du höll i en bokmed Keats och Shelleys dikter
och verkade glad över att se mej
du hade lång otidsenlig klänning
och ett svart hår Da Vinci kunde ha smekt
vi var knappast mer än tjugo åroch varför fick du inte leva
varför insåg jag inte hur kort ditt besök
skulle bli i den här världen
Dikt Bruno K. Öijer ur diktsamlingen Svart som silver.
Vid tangentbordet: ©Thommy Sjöberg
