Blågul Turist i Berlin

Kistalight plockar ut en bit från goes Ryan ovan. Passar inte in på veckodagen bör rimligen placeras på måndagen och där hör den inte hemma av förment konstnärliga skäl. Får bli ett outtake här istället. Håll till godo! Bild: Oskar Kokoschka - Pariser Platz Brandenburger Tor

Sitter på Café Paella, Wundtstrasse Charlottenburg, i Berlin. Högsommarvärme, dagen efter den stora finalen. VM i fotboll är över.

Vi äter utmärkta lammkotletter, massor av grönsaker i smakfulla kombinationer och sippar Rioja. Riktigt skönt så där i skuggan. Nu gäller traditionellt turistande. Brandenburger Tor, Alexander och Potsdamer Platz, Tankeplatsen för Förintelsen och Gedächtnise kirke - här kommer vi.

Varför inte stanna kvar här på vårt caffe, titta på folk, vila våra sinnen, iaktta och fantisera.

Den ensamma unga kvinnan där i keps på boulevarden Neue Kantstrasse till exempel.

Varför cykla ensam på en tandem i den ruschiga kvällstrafiken.

Var är hon på väg?

Varifrån kommer hon?

Sällskapet som väller in för de dukade Tapasrätterna. IT-firma ute på brainstorming eller är de ute för att koppla av? Väluppfostrade och unga är de i alla fall. Mest män förstås. De fyra vid bordet bredvid. Mannen i spansk matchtröja som då och då utbrister i hymnen Campiore. Han som bryter upp först och försvinner ensam sjungande sin sång, Campiore….i kvällen. Den äldre kvinnan blir hämtad av en man i bil. Hon som trodde vi hörde ihop med den gråhårige mannen som blir kvar vid bordet tillsammans med den leende unga bildsköna damen. De två försvinner tillsammans omslingrande bort mot boulevarden. Där de stannar diskuterar och går åt olika håll. Var kvartetten arbetskamrater talande om nya projekt eller intriger på jobbet eller var de bara vänner på väg hem?

Kan vi inte sitta här, göra en beställning till av den söta servitrisen med de vänliga ögonen - hon som tycks se oss. Vi köper ett vykort av Brandenburger Tor. Vi har ju sett det i guideboken och så skriver vi som amerikanerna säger några bord bort.

Fabulous, marvellous, gorgeous and fantastic!

Did the mauer really went trough that area?

Tidigare under dagen har vi varit uppe kring Olympiastadion. Åkt upp i det 77 meter höga Glückenturm, som ligger i det gamla sportfältets ena ände, tillsammans med engelska skolbarn på skolresa, en pensionär och ackrediterad volontär från FIFA, Ferdi Karmejer från Frankfurt. Vi ser hela centrala Berlin i Panorama. Från TV-tornet i gamla Öst vid Alexander Platz som nästan ligger i linje utmed paradgatorna från Brandenburger Tor upp till Olympiastadion.

Det finns en linje från Hitler och nazisterna OS 1936 fram till årets, 2006, VM i fotboll. Nazisternas olympiad som var en av den moderna historiens första exempel på hur idrott kan utnyttjas som propaganda i politiken. I Glückenturms entré finns en utställning om OS 1936 i Berlin och om tysk idrottsrörelses barndom. En idrottsrörelse som har besjälats av både nazistisk och marxistisk ideologi. Märkvärdigt att se Hitler på gamla journalfilmer. I estetiken kring arrangemangen finns skuggor och dagrar som speciellt märks när Hitler håller sitt avslutningstal i augusti 1936 när han skickar den olympiska elden vidare till Tokyo 1940. Ett OS som aldrig blev av. I de mörka dunkla bilderna finns en undergångsestetik som förebådar både andra världskriget och Förintelsen.Visst det finns ondska och rasism hos andra regimer också men nazisternas grymheter och systematiserade organiserade förintande av människor trotsar fantasins föreställningar om hur onda människor och en regim kan vara. Modern historia gör sig ständigt påmind i Berlin. Äldre som varit med kan knappast förtränga nazismen eller tysk efterkrigshistoria. Ser att vår följeslagare, farbrodern från FIFA – Ferdi, sitter med böjt huvud när vi ser filmerna. Han måste ha varit ett litet barn under kriget. Men barnen fick bära arvet efter ondskan.

Gestern, igår, satt vi på Herrstrasse två timmar före avspark fast i vansinniga bilköer. Bilar med franska, italienska och förstås tyska flaggor. Områdena kring Olympiastadion där vi hade bokat hotell var avspärrat av polisen och omöjligt att nå. Vi som hade tänkt se matchen i Waldbühne på storbildsskärm. Unga killar längs bilköerna, vill köpa matchbiljetter. Det ryktas att priset är uppe i 10 000 Euro.

Det är bara att bita ihop. Lite längre ner i Charlottenburg vid Messe Damm hotel Ibis lyssnar vi om rum.

Visst…visst finns det dubbelrum. Kostar just ikväll 262 Euro kommer ni i morgon blir det 70. (Något vi inom parentes kommer att göra.) Vi letar vidare. Hör vad ett anspråkslöst dubbelrum på mindre pension längre nere i Charlottenburg kostar.

- 900 euro svarar vår unge leende dam. En överenskommelse mellan hotellen här nere säger hon. Vi har ett rum kvar där gästerna ännu inte har kommit och som vi enligt reglerna måste hålla. Kan bli ert. I morgon är priset 70 Euro.

Bara att bita ihop. Blixtsnabbt bestämmer vi att åka norrut längs en av de stora genomfartslederna. En och en halvtimme till avspark. Uppe i trakterna kring Tegel, Eichborndamm, hittar vi en enkel pension, Hensel, dusch och wc för 70 Euro.

Helt okej. Som vanligt hade vi varit tidsoptimister. På förmiddagen gick vi och fotade i hamnen i Stralsund. Vi tog till och med en tur till Greifswald. Det var ju inte långt ner till Berlin. På vägen mot Berlin lyckades vi åka vilse längs 96:an. Plötsligt tog vägen slut, bom vid bro, såg ut som en gammal gränsstation, i trakterna av Fürstenburg. Sen bar det av längs småvägar. Några så gropiga med kullerstenar att det knappt var framkomliga. Vi passerade gamla östtyska kolchoser, jaktslott och jaktvillor för partikoryféer. Nåja gammalt var det och man kan ju fantisera och absolut var det ett snitt av gamla Östtyskland.

Matchen ser vi på en kroatisk familjerestaurang, Pula Grill, precis runt hörnet till vårt pensionat i Reinickendorf. Vi kommer precis till avspark. Familjen, som består av jag vet inte hur många generationer, håller på Italien och de sjunger med i deras nationalsång.

Fratelli d'ItaliaL'Italia

s'è desta,Dell'elmo di Scipio

S'è cinta la testa.Dov'è la Vittoria?

/_ _ _ /

FORZA ITALIA!!!

FORZA PISA!!!

Matchen avnjuts med currywürst, french fries och öl. De kroatiska familjemedlemmarna rör sig ständigt kring tv-skärmen, de yngre bollar och de yngsta gråter. Zidane sätter stenhårt den orättvist dömda straffen och det känns rättvist att italienarna kvitterar. I andra halvlek blir vi bjudna på kroatisk plommonlikör. När Zidane blir utvisad för sin skallning i förlängningen känns det som en antiklimax och vi och den kroatiska familjen förstår att det ligger en förödmjukande provokation bakom. Hårfint vinner Italien straffarna och Coupio de Monde.

Redan när vi går hem smäller de första bomberna och raketerna. Djup blir sömnen om än vårt rum ligger vid en genomfartsled – med mindre "genomfartstrafik".

Kanske och i bästa fall har fotbolls-VM 2006 i Berlin varit en försoningsfest och på läktarna och kring Brandenburger Tor har det varit ett enda stort fotbollsparty där också tjejerna har gjort entré – kul.
- Heja Tyskland
©Thommy Sjöberg