I betraktarens öga - Kistalight på Lousiana

Entrén till Pink Caviar–utställningen med nyförvärv av modern samtida konst i Lousianas samlingar
 Kistalight lägger in och putsar gamla resebloggar på sin ...goes Ryansida. Bild Thommy Sjöberg 

Tell me what you see
what you see is me (Beatles Lennon/McCartney)

                                              

Bilskulptur av Erwin Wurm - konstnären fångar rörelse och fart hos en Renault.
Bild Thommy Sjöberg

Kistalight gillar färg, form och rörelse på Lousiana. 
Men vem är konstnären?
Råder det fortfarande fotograferingsförbud på våra muséer? 
Alla tycks fota med sina iPhones och mobiler så också Kistalight som dock glömmer att skriva upp vad han fotar!
 Frustrerande! 
Bild Thommy Sjöberg

Förresten förra konstverket, bilden ovan, så här bör det hängas eller hur? Bild Thommy Sjöberg
Kistalight tänker till! 
 Namnet på konstnären finns till höger om tavlan! 
Går inte riktigt att läsa!
Kistalight tror att konstnärens namn är, research, Michel Majerus, en ung spännande konstnär som blandar, gränsöverskridande mellan olika uttrycksformer, som digital och mer traditionell konst. 
Sorgligt nog förolyckades Michel Majerus i en flygolycka här om året! 
Majerus är säkert inspirerad av Andy Warhol - samma blommor, men mer målare och konstnär än Warhol, verkar ha en egen ton och palett med varma färger - se ovan! 
Hoppas nu bara att detta är  Michel Majerus som vi ser på bilden säger Kistalight!
 - Det är det!

Kistalight gillar berättande måleri med färg och form. Bild Thommy Sjöberg
 Men ser vi samma berättelse?
Här från bananrepubliken - Hitler och generalen kanske? 
Som sagt vi har inte gjort några anteckningar kring målningarna så vi kan bara spekulera! 
 Research i efterhand ger ...att konstnären heter Tal R och verket Blind Date.
 - Spännande!

En av utställningens mer centrala målningar - men vad heter konstnären?
Research ger att konstnären heter Elliot Hundley och verket A cairn at Cynossema.
Här kan man scanna in en föreläsning om tavlan om man har en smartphone upptäcker vi när vi spanar in verket tillsammans med en pageklippt modell. 
Hon ser mest ut att trassla in sina sladdar till iPhonen i sina långa spiror (vackra ben) när hon fotar verket.
 - Tror Kistalight innan jag förstår att hon scannar av en föreläsning om målningen.
Från en responder nere till höger om verket.

Kistalight  får en gillande eftertänksam blick! Eftersom Kistalight genom åren skaffat sig en betydande (tyst) kunskap om att läsa av människor så märker jag att det är en iakttagande tjej med både självkänsla och självförtroende som så att säga scannar av sin omgivning och inte bara tavlorna.

Hoppsan troligen är hon en supermodell (se bild ovan)!
Hon är säkert van att hantera både uppblåsta manliga egon såväl som känsliga kreatörer.
Eller för den delen fotografer som mest gillar anorektiska modeller.
Dessutom verkar hon genuint konstintresserad! 
Vem hon är?
Of course I could tell you! 
Men Kistalight är för sjutton ingen paparazzi!

 

Alexanders Calders rörliga mobila skulptur med utsikt över Öresund och Ven. Bild Thommy Sjöberg

Tell me what you see

what you see is me!

 Kikar i fönstrets reflexer mot Öresunds blåa skimmer bort mot Ven och Calders svävande mobila skulptur! 
Där vår supermodell samlat ihop de långa spirorna på trappan och zippar på sitt kolsyrade mineralvatten och njuter av utsikten.
Kanske förväxlar tjejen framför tavlan mig med någon annan?
Hon verkade så igen kännande!
Grått silverhår, markerade ögonbryn, klungor av skrattrynkor kring ögonen, mungipor som ibland sjunker ner (sad) som på en lärare i november! 
Plus bredaxlad förstås, medellängd, några kilon för mycket, dock hyfsat smidig (flitig tennismotionär) och för dagen iförd randig Picassotröja.
Visst en del karaktär!
Dock även ungdomliga drag – en känslighet och ömtålighet som lever kvar i ögonen och ansiktets linjer (sorger och trauman?) som en samling spännande berättelser som bara måste berättas!
 På sitt eget sätt!
Sånt kan man upptäcka en solig dag när man går på Lousiana konstmuseum och sundet skimrar blått...blått med en smula vitt över Ven och den svenska kusten.
Och livet är ett sommarlov. 

Andra bloggar om Kista Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare:  Andra bloggar om Lousiana

©Thommy Sjöberg

PS Som sagt vi fick en ny favorit på Lousiana!

Michel Majerus Light

 Kistalight tänker till! Bild Thommy Sjöberg 

Sådan är Michel Majerus konst!

Gränsöverskridande mellan olika uttrycksformer - som digital och traditionell konst. 

Han har en egen ton och en palett med varma färger! 

Majerus är inspirerad av Andy Warhol - samma blommor - liknande teman, men han är mer målare och konstnär än Warhol. 
Andra inspiratörer är Ed Ruscha med sina kaxiga måleriska bokstäver som budskapsbärare och där finns popinfluenser från Basquiat!

Se Michel Majerus tavla som vi ser på bilden ovan - foto Kistalight!

Kistalight får en ny favorit bland konstnärer och surfar runt på nätet och hittar pärlor från Majerus tidigare utställningar och urbana projekt!

Från Stuttgart konstmuseum hittar vi den här fina pedagogiska presentationen av  Director Ulrike Groos. 
och så  hittar vi även den här häftiga skateboardrampen! 
De storslagna målningarna och budskapen flyttar ut i det urbana rummet! 
Titeln på konstrampen!
 If you are dead so it is!
Sic säger vi på Kistalight!

 

 En läsvärd biografi  om Michel Majerus från Ro-Gallery New York hittar vi här!

Kul med nya upptäckter!
Michel Majerus säkert en konstnär för Moderna i Stockholm eller Malmö!
Så om du någon gång besöker Stuttgart - den mest välbärgade av alla tyska städer! 
Mercedes och Porsches hemstad. 
Se till att du besöker Kuben, med ett riktigt fint konstmuseum!
Mötesplatsen för alla chica, unga och konstintresserade i stan!

Andra bloggar om Kista Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Lousiana

©Thommy Sjöberg

Zlatan tour in Malmö - 15 minutes from the middle class (english version)

Kista Light has been a tourist in Malmö one day and stayed at Eriksfälts hostel.
Of course we do a Zlatan Tour!
Start at the underpass up to Johan Cronmans road in Rosengård.
Will not all future guide tours in Malmö have any Zlatan stop?
Picture Thommy Sjöberg 

Kista Light laughs catching up with the famous smile during Annelund bridge.
The lifeline to Rosengård, where the trains rumble past!
Mona Lisa, Leonardo da Vinci, throw yourself into the wall!
Here we come!
But Mona Lisa musta had the highway blues
You can tell by the way she smile
Quote Bob Dylan
Picture Ulla Kista Light 

Törnrosen - yard where Zlatan laid the foundation of his feints and his football artistry! 
Image Thommy Sjöberg

More greenery than concrete!
Kista Light is convinced that all people want to take responsibility for their lives.
The key to a residential area and its social problems is that there are jobs for those who live there and the residents will have the opportunity to influence their own lives with their work as well in Rosengård as in Limhamn.
Multiculturalism, linguistic confusion, chaos and conflict!
Struggling oh yes!
But the possibilities!

Anyway - jobs are the foundation

Zlatan ground Johan Cronmans road.
Plot for days on gambling toddlers when we are visiting.
Kista Light establishes a class trip in Zlatan's footsteps around Malmö!

From the football field in Rosengård down to Gustav Adolf Square in the old town is just a few minutes drive along Admiral Way.
But two different worlds (universe) in the town. Image Thommy Sjöberg

Kista Light on Rooseum (15 minutes from Rosengård) now Modern in Malmö.
The middle class own playground!
Where we chaps politically correct vegetarian soup, butter slantade salt flakes to leaven baked bread and you can cut thyme, tarragon and any additional green over the soup and sandwich.

  Okay!
 Kista Light cheated and took the other soup with ground beef and curry spices. You have to have something to stand on during the day if you are on a journey through the social classes Malmö.

Piece of the presentation page of Niki de Saint Phalle. The girl, The Monster and The Goddess.
Kista Light sees around corners but tinkering yet to shoot around a corner of the picture hanging in a stairway thereof cut above.
Niki SP is one of two retrospective exhibitions and photographer Irving Penn is the second at the Moderna Museet Malmö. Both, we are familiar with from before exhibitions from Moderna in Stockholm!
The art then?

Enough reflecting the more middle-class issues than problems for poor urban dwellers. Figure Thommy Sjöberg

What fits no better than to end a tour through the social classes at the Malmö Turning Torso 20 minutes by car from Rosengård and Zlatan ground. ImageThommy Sjöberg

Western Harbour in Malmö where the old Kockums shipyard low and where a significant part of the working class in Malmö had their incomes. Today, a growing district of the new service economy! There Malmö University, Skåne Dance Theatre, World Maritime University, Media School, City Archives and chic homes.
 Homes that hardly a poor worker can afford.
Sure enough, nor a crispy teacher's or a nurse's salary far such things accommodation!
Looking at the top of the Turning Torso is a rotatable crane with a small elevator used for window cleaning. There, one can imagine that the trimmed windows when the weather is nice and it will be offered on the mile wide views across the sound, bridge, beautiful sunbathers on Ribersborgsarea and Malmö social terrain.
 Kirseberg, Husie, Rosengård, Fosie Möllan, Bunkeflo, Hyllie and Limhamnsway be plenty good enough for a little rap.
Perhaps it is a citizen of Rosengård with exotic sounding names like wielding window scraper when the time comes.

Now it's a job That just suits me
A window cleaner you would be
If you can see what I can see
When I'm cleanin 'windows

Who knows if our window cleaners peering down towards Limhamnsway so you may spot a red Ferrari!
 Is it then Zlatan is at home visiting his grandiose villa so-so 20 minutes from Rosengård.
 Sure, Zlatan is an amazing success story of the modern Swedish welfare  and as told in ... I am Zlatan ... by David Lagercrantz.
 A success also and from Kista Lights elsewhere, teachers as we are to the profession, we are pleased especially for the book found its way into so many new young readers, and also to the e-books have developed it in the story of Zlatan.


PS If you want to make a scoop when it comes to the experience of Malmö will of course find the windowcleaner surrounding the Turning Torso and ask how they feel about the city. 
Such clips are now just a click away! 
Meet the window cleaner Jon Enstrom at the Turning Torso!


Here some further reading on Malmo from - see Zlatan smile! (se Zlatans leende! )

From I'm Zlatan recommend Kista Light especially chapters from children and youth in Rosengård. Chapter where the text is alive and is a piece of contemporary literature.
I am Zlatan is one of several modern Malmo Depictions compare with Yarden by Kristian Lundberg - canon - very good book and August Winning Underdog by Torbjörn Flygt.
More fun might Hey Dolly by Amanda Svensson - the latter has the bloggats on the Kista Light.

Andra bloggar om Kista Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare:  Andra bloggar om Zlatan   Andra bloggar om Malmö  Andra bloggar om Turning Torso 
© Thommy Sjöberg

Labels: class trips, ethics and aestethics, fiften minutes from the middle class, Malmö, Malmö litterature, scoop, Turning Torso, window cleaner,Zlatan

Zlatan tour i Malmö - 15 minuter från Medelklassen

Kistalight har varit turist i Malmö någon dag och bott på Eriksfälts vandrarhem.
 Klart vi gör en Zlatantour! 
Start vid gångtunneln upp till Johan Cronmans väg i Rosengård. 
Kommer inte alla framtida guideturer i Malmö att ha några Zlatanstopp? 
Bild Thommy Sjöberg - Klicka gärna på bilden!

Kistalight skrattar ikapp med det berömda leendet under Annelundsbron!
Livlinan till Rosengård där tågen dundrar förbi! 
Mona Lisa och Leonardo da Vinci släng dig i väggen!
Here we come!
But Mona Lisa musta had the highway blues
You can tell by the way she smile 

Citat Bob Dylan 
Bild Ulla Kistalight - klicka gärna på bilden!

Törnrosen - gården där Zlatan lade grunden till sina finter och sitt fotbolls-artisteri! Bild Thommy Sjöberg 

Mer grönska än betong! 
Kistalight är övertygad om att alla människor vill ta ansvar för sina liv. Det viktiga för ett bostadsområde och dess sociala problem är att det finns jobb för de som bor där och att de boende får möjlighet att påverka sina egna liv med sitt arbete så väl i Rosengård som i Limhamn. 
Mångkultur, spretighet, språkförbistring, kaos och konflikter!
Kämpigt javisst!
Men också möjligheter!
Ändå - jobben är grunden!

Zlatan ground Johan Cronmans väg- tomt för dagen på spelande knattar när vi är på besök.
Kistalight startar en klassresa i Zlatans fotspår genom Malmö! 
Från fotbollsplanen i Rosengård ned till Gustav Adolfs torg i gamla stan är det bara några minuter med bil längs Amiralsgatan men två olika världar (universum). Bild Thommy Sjöberg

Kistalight på Rooseum (15 minuter från Rosengård) numera Moderna i Malmö - medelklassens egen tummelplats. Där vi käkar politiskt korrekt vegetarisk soppa, smör med slantade saltflingor till det surdegsbakade brödet och man kan klippa timjan, dragon och något ytterligare grönt över soppa och smörgås.
 Okej - Kistalight fuskade och tog den andra soppan med köttfärs och currykryddor. Man måste ju ha något att stå sig på under dagen om man är ute på en resa genom samhällsklassernas  Malmö.

Bit av presentationssida för Niki de Saint Phalle. The girl, The monster and The Goddess.
Kistalight ser runt hörn men grejar ännu inte att fota runt ett hörn för bilden hänger i en trappa därav snittet ovan. 
Niki S P  är en av två retrospektiva utställningar och fotografen Irving Penn är den andra på Moderna i Malmö. Bägge är vi bekanta med sen tidigare utställningar från Moderna i Stockholm!  
Konsten då? 
Nog speglar den mer medelklassens frågor än problem för fattiga förortsbor. Bild Thommy Sjöberg 

Vad passar väl inte bättre än att avsluta en tur genom samhällsklassernas Malmö vid Turning Torso 20 minuter med bil från Rosengård och Zlatan ground. Bild Thommy Sjöberg

Västra hamnen i Malmö där Kockums gamla varv låg och där en betydande del av arbetarklassen i Malmö hade sina inkomster. I dag en växande stadsdel för det nya tjänstesamhället! Här finns Malmö högskola, Skånska dansteatern, World Maritime University, Mediegymnasiet, Stadsarkivet och chica bostäder.
 Bostäder som knappast en fattig arbetare har råd med.
Säkert räcker inte heller  en knaper lärarlön eller en sjuksköterskas lön långt för slikt boende!
Kikar man längst upp på Turning Torso finns en roterbar kran med en liten hiss som används vid fönsterputsning. Där kan man tänka sig att det putsas fönster när vädret är fint och det lär bjudas på milsvida utsikter över sundet, bron, vackra solbadare på Ribersborg och Malmös sociala terräng.
 Kirseberg, Husie, Rosengård, Fosie, Möllevången, Bunkeflo, Hyllie och Limhamn kan gott duga till en liten rap. 
Kanske är det en medborgare från Rosengård med exotiskt klingande namn som svingar fönsterskrapan när det är dags. 

Now it's a job that just suits me
A window cleaner you would be
If you can see what I can see
When I'm cleanin' windows  

Vem vet om vår fönsterputsare kikar ned mot Limhamnsvägen så skymtar kanske en röd Ferrari!
 Är det då Zlatan som är på hemmabesök i sin grandiosa villa si så där 20 minuter från Rosengård.
 Visst är Zlatan en fantastisk framgångssaga som det moderna svenska folkhemmet behöver och som den berättas i ...  Jag är Zlatan... av David Lagercrantz. 
 En succé även den och från Kistalights håll, lärare som vi är till professionen, gläds vi speciellt åt att boken hittat vägen till så många nya unga läsare och även åt att e-bookens möjligheter har utvecklats i berättelsen om Zlatan.
Om Zlatan har vi skrivit tidigare på Kistalight -  se Zlatans leende,  en gång till och  på engelska i googletranslation (what a translation) Zlatan smile  och vi funderar på en google översättning till franska nu när Zlatan hittat vägen till Paris S G och alldeles säkert blir mästare även där!

PS Om man ska göra ett scoop när det gäller upplevelsen av Malmö ska man naturligtvis hitta fönsterputsarna kring Turning Torso och fråga hur de upplever staden. Ett sådant klipp är i dag bara ett klick bort! Möt fönsterputsaren Jon Enström på Turning Torso!

Här några lästips om Malmö från - se Zlatans leende! 

Från Jag är Zlatan rekommenderar Kistalight speciellt kapitlen från barn och ungdomsåren i Rosengård. Kapitel där texten lever och är ett stycke samtidslitteratur. 
Jag är Zlatan är en av flera moderna Malmöskildringar jämför med storheter som Yarden av Kristian Lundberg - kanon - mycket bra bok och Augustvinnande Underdog av Torbjörn Flygt.
Lite roligare kanske Hey Dolly av Amanda Svensson - den senare har det bloggats om på Kistalight.

Andra bloggar om Kista Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare:  Andra bloggar om Zlatan   Andra bloggar om Malmö  Andra bloggar om Turning Torso 

©Thommy Sjöberg

Labels: 15 minuter från medelklassen, etik och estetik, fönsterputs,klassresor, Malmö, Malmölitteratur, scoop, Turning Torso, Zlatan

From Bob Dylans garage

Direct from Bob Dylan's garage in Hibbing - Google translation/what a translation of Kistalights Hibbing blues - just for the american readers!

Svd in Sweden with Kristin Lundell has been in Dylan's hometown in Northern Minnesota on reportage trip.

- A feature article

- God, how jealous we are!

Great travelogue with a myriad of fine details, interviews and well-chosen images. Everything from Hibbing high schools famous auditorium, restaurant Zimmys caring Dylan Heritage in town, a Dylanolog Bill Pagel who runs a website, Bob Links, about Bob Dylan.

 And the young music student Iris Kolodji, who makes a lovely interpretation of You're gonna make me lonesome When you go.

- Great Dylan Classics there on harmonican in Hibbing highs auditorium!

The thesis of the story that there is a mutual silence between Bob Dylan and his old hometown is not really true.

 - For sure we  Dylanologs and bobgeeks thinks that!

Which we immediately brings up an example of!

They're selling postcards of the hanging
They're painting the passports brown
The beauty parlor is filled with sailors
The circus is in town

(Desolation row From the album Higway 61 revisited

 The introduction to Desolation row, Bob Dylan's own Union of the speech, is a Dylan surrealistic Fellini Ballad of life in an American small town. An evocative ballad with a lyrical tone and a very melancholy spirit.

 Of course it could be Hibbing and perhaps a small town anywhere in the Midwest!

According to the what myth teaches there are postcards from a mob in the 1920s in Duluth, (neighboring city of Hibbing, where all iron ore were outshipped from Mesabifields out over the Great Lakes and it was Dylan's birthplace) when three colored men were hanged without trial in a crude racist lynching. An image that Dylan had as a model for his surrealistic ballad.

 Considerably more social realistic and grounded in the environment and with lawsuits from Hibbing's is the text, 4 Outlined epitaphs, on the back of the disc (vinyl) The times They are a-changing.

The town I was born in hold no memoires

but for the honkin foghorns

rhe rainy mist

an the rocky cliffs

I have carried no feelings

up past the the lake superior hills

the town I grew up in is the one

that has left me with my legacy visions

it was not a rich town

my parents were not rich

it was not a poor town

an my parents were not poor

(it was a dyin town)

/ _ _ _  /

but I was young

as so I ran 

an kept runnin...

I am still runnin I guess

but my road has seen many changes

for I´ve served my times as a refugee

/ _ _ _ /

runnin yes...

but stopping for a while

embracin what I left

and lovin it - for I learned by now

never t expect

what it can not give me

Wise words from a very young man with a scarred man's face on the front panel of the vinyl. The picture is certainly inspired by a classic Woody Guthrie portrait!

  Why not listen to a Dylantune, North country blues, which tells of Hibbings history with an early example of globalization influence in markets, miners' fate and impact of capitalism on a country district!

A very young Bob Dylan from Newport folk music festival in 1963 as a guitar playing storyteller with an old man's voice.

Small town, community, be cheering for the neighbor kid, everyone knows everyone, main stream, social control and the law of Jante!

There was a young poet and musician, Bob Zimmerman, with the feeling of having a special talent (an inner world of images and emotions) to find the way out of Hibbing?

Iron Barge The foghorns in the fog on Lake Superiurs as lighthouses in an inland sea where the ore was shipped away to the big cities and urban life in Chicago, Detroit or Montreal.

- Could it be the way out?

Or highway 61 down to Minneapolis - blues own way, St. Louis, Memphis and New Orleans. The road, like so many colored musicians have been traveling in the opposite direction to escape oppression and injustice in the American South.

Somewhere there was another world!

Just belt and leg!

The truth is also that all burrows from Hibbing to Albuquerque once was founded by people who sought freedom and a new life.

Well some were certainly adventurers and on the run from both the one and the other.

Burg thus as part of the American project!

 - As it now was a time to escape from!

Bob Dylan found his way out through a wild identfikation with Woody Guthrie and his lyrics and music.

Something that brought Bob to New York, Greenwich Village and a visit to the then sick folk singer Guthrie. What got Bob to write Song to Woody who became one of his first own songs.

  In Chronicles, Bob Dylan's acclaimed memory chronicles, asks his first music publisher Lou Levy of Tin Pin Alley if he ever written a song about a baseball player.

That's when Bob hears about Roger Maris in The Yankees is going to break all records in terms of number of home runs. Roger Maris was from Hibbing Minnesota of all places.

There was no Bob had heard of!

  No one else for that matter!

  In the city up north!

Bob still feel a certain pride!

Over to be from the same town as Roger Maris!

- A homerun for Hibbing?!

Now the wintertime is coming

The windows are filled with frost

I went to tell everybody

But I could not get across

(It takes a lot to laugh it takes a train to cry - From the album Higway 61 revisited)

PS Of course a guy carry with him his homeland through life! Something that pervades Dylan's music and lyrics and he tough, almost like a Hemingway, refers to in Chronicles - the chapter Frozen River. There, Bob very interesting talks about the inspiration behind all the early great songs and origins of his artistic thaw.

Earlier  we wrote  like this  from Kistalight på spaning 2010.

 Dylan describes in detail and with great care about the background to his creating.Woody Guthrie, the great role model, as a singer and songwriter who got his head to burn and made him get started with the storytelling. One of the first songs are Song to Woody. The text in which Dylan has written. The melody is from one of Guthrie's old songs. Something similar was the background to Let me die in my footsteps. If you want to listen to a tribute to Woody's Dylan's poem Last thoughts on Woody Guthrie from Bootlegs series 1991st
Literary models were the French symbolistpoeten Arthur Rimbaud with his lettres and especially Je est une autre. Dylan followed by girlfriend Suze Rotolo rehearsals of Brecht and Weill's Pirate Jenny, and even there were brought ideas for future songs.
The shape, structure, the songs were inspired by Hank Williams versemaking. Of his producer at Columbia, John Hammond, get Bob a disc with the title King of The Delta Blues. The singer named Robert Johnson and Dylan teeth immediately when he sees the disc cover. Johnson is a bluesman with guitar and harmonica who write their own songs from the American South. Dylan writes down and copy Johnson's texts to find out the secret behind the construction of the sparkling allegories, the old verses, the free association, the crushing truths wrapped in a hard shell of abstract nonsense that flew through the air with the greatest of ease.
Woody, Pirate Jenny, Rimbaud and bluesman Robert Johnson is equal to true, perhaps topped with some additives grass and Dylan writes, that in a few years I would write and sing songs that It `s all right Ma, Mr. Tambourine Man, Hard rains a gonna cases and the like.
We as readers may not really benefit from the magic moment when no single great song created. Perhaps there is also no such magic. The songs were only there when the ice melted in the river and the tracks were well plowed and shoved. But we'll be there when Dylan carve furniture into their own little lair at 161 West 4th Street in Greenwich Village, and especially the table where many of the songs came to be. What he talks about in his chronicle River of ice. (Kista Light på spaning 2010)

Other blogs about Kista  Local writers Andra bloggar om Bob Dylan Andra bloggar om litteratur

 Andra bloggar om klassresor Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Öland:  

©Thommy Sjöberg

Från Bob Dylans garage (swedish version)

Hibbing blues - Bobographica

Från Bob Dylans garage i Hibbing - Svd med Kristin Lundell har varit i Dylans hemstad i norra Minnesota på reportageresa.
- Gud vad avundsjuka vi blir på Kistalight!
Stort uppslagen reseskildring i dag med ett myller av fina detaljer, intervjuer och väl valda bilder. Allt från Hibbing high schools berömda aula, restaurang Zimmys som vårdar Dylanarvet i stan, en Dylanolog Bill Pagel som driver  en hemsida om Bob Dylan., och den unge musikstudenten  Iris Kolodji, som gör en härlig tolkning av You´re gonna make me lonesome when you go.
- Helskön Dylanfrasering där på harmonican i Hibbing highs aula!
Tesen i reportaget att det råder en ömsesidig tystnad mellan Bob Dylan och hans gamla hemstad är inte riktigt sann!
Tycker vi Dylanologer och Bobnördar som genast plockar fram exempel på detta!

They're selling postcards of the hanging
They're painting the passports brown
The beauty parlor is filled with sailors
The circus is in town
(Desolation row From the album Higway 61 revisited)

 Inledningen till Desolation row, Bob Dylans egen union of the speech, är en Dylan surrealistisk Felliniballad över livet i en amerikansk småstad. En suggestiv ballad med en lyrisk ton och med en mycket melankolisk anda.
Klart att det kunde vara Hibbing och kanske vilken småstad som helst i Mellanvästern!
Enligt myten lär det finnas vykort  från en mob på 1920-talet i Duluth, (grannstad med Hibbing där all järnmalm utskeppades från Mesabifälten ut över de Stora sjöarna och som var Dylans födelsestad) när tre färgade män hängdes utan rättegång i en rå rasistisk lynchning. En bild som Dylan haft som förlaga för sin surrealistiska ballad.
Betydligt mer socialrealistiskt och förankrat i miljön och med stämningar från Hibbing är texterna, 4 outlined epitaphs, på baksidan av skivan (vinylen) The times they are a-changing.

The town I was born in hold no memoires
but for the honkin foghorns
rhe rainy mist
an the rocky cliffs
I have carried no feelings
up past the the lake superior hills
the town I grew up in is the one
that has left me with my legacy visions
it was not a rich town
my parents were not rich
it was not a poor town
an my parents were not poor
(it was a dyin town)
/ _ _ _  /
but I was young
as so I ran 
an kept runnin...
I am still runnin I guess
but my road has seen many changes
for I´ve served my times as a refugee
/ _ _ _ /
runnin yes...
but stopping for a while
embracin what I left
and lovin it - for I learned by now
never t expect
what it can not give me

Kloka ord av en mycket ung man med en ärrad mans ansikte på skivans framsida. Bilden säkert inspirerat av ett  klassiskt Woody Guthrie porträtt!
 Varför inte lyssna på en Dylanlåt, North country blues, som berättar om Hibbings historia med ett tidigt exempel på globaliseringens inflytande när det gäller marknader, gruvarbetares öden och kapitalismens påverkan på en bygd!
En mycket ung Bob Dylan från Newport folkmusic festival 1963 som en gitarrspelande storyteller med en gammal mans röst.


 
Småstad, gemenskap, man hejar på grannens grabb, alla känner alla, main stream, social kontroll och Jantelag!
Det gällde för en ung poet och musiker med känslan att ha en alldeles särskild talang (en inre värld av bilder och känslor) att hitta vägen ut från Hibbing!

 Järnpråmarnas mistlurar i dimman på Lake Superiurs (som fyrar för ett ungt sinne) innanhav där malmen fraktades bort mot de stora städerna och det urbana livet i Chicago, Detroit eller Montreal.
Kunde det vara vägen ut?
Eller  highway 61 ned mot Minneapolis - bluesens egen väg, Sankt Louis, Memphis och New Orleáns. Vägen som så många färgade musiker har färdats i motsatt riktning för att slippa förtryck och orättvisor i den amerikanska Södern.
Någonstans fanns en annan värld!
Bara att kuta och lägga benen på ryggen!
Sanningen är också den att alla hålor från Hibbing till Albuquerque en gång i tiden grundades av folk som sökte friheten och ett nytt liv.
Nåja några var säkert äventyrare och på rymmen från både det ena och det andra.
Småstaden alltså som en del av det amerikanska projektet!
 - Som det nu var dags att rymma från!
Bob Dylan hittade vägen ut via en vild identfikation med Woody Guthrie och hans texter och musik. Något som förde Bob till New York, Greenwich Village och ett besök hos den då sjuke folksångaren Guthrie. Vilket fick Bob att skriva Song to Woody som blev en av hans första egna låtar.

 I Chronicles, Bob Dylans rosade minneskrönikor,  frågar hans första musikförläggare Lou Levy från Tin Pin Alley om han någonsin skrivit en låt om en baseballspelare.
Det är då Bob  får höra om Roger Maris i The Yankees som är på väg att slå alla rekord när det gäller antal home-runs. Roger Maris var från Hibbing Minnesota av alla platser.
Det var inte någon Bob hade hört talas om!
 Ingen annan i Hibbing heller för den delen!
Staden långt uppe i norr!
Bob känner ändå en viss stolthet!
Över att vara från samma stad som Roger Maris!
- En homerun för Hibbing?!

Now the wintertime is coming
The windows are filled with frost
I went to tell everybody
But I could not get across
(It takes a lot to laugh it takes a train to cry - From the album Higway 61 revisited)

PS Klart att man bär med sig sin hembygd genom livet! Något som genomsyrar Dylans musik och texter och som han kärvt, nästan som en Hemingway, refererar till i Chronicles - i kapitlet Frozen river. Där Bob mycket intressant berättar om inspirationen bakom de tidiga stora låtarna  och upprinnelsen till hans konstnärliga islossning.
Så här skrev vi tidigare på Kistalight - från på spaning.

 Dylan skildrar detaljerat och med stor omsorg om bakgrunden till sitt skapande.Woody Guthrie, den stora förebilden, som sångare och låtskrivare som fick hans huvud att brinna och som fick honom komma igång med berättandet. En av de första sångerna blir Song to Woody. Texten där har Dylan skrivit. Melodin är från en av Guthries gamla sånger. Något liknande var bakgrunden till Let me die in my footsteps. Vill man lyssna på en hyllning till Woody finns Dylans dikt Last thoughts on Woody Guthrie från Bootlegs series 1991.
Litterära förebilder blev den franska symbolistpoeten Arthur Rimbaud med sina lettres och speciellt Je est une autre. Dylan följde genom flickvännen Suze Rotolo repetitionerna av Brechts och Weills SjörövarJenny och även där hämtades idéer för kommande sånger.
Formen, strukturer, för låtarna inspirerades av Hank Williams versmakande. Av sin producent på Columbia, John Hammond, får Bob en skiva med titeln King of The Delta blues. Sångaren heter Robert Johnson och Dylan tänder direkt när han ser skivans omslag. Johnson är en bluesman med gitarr och munspel som skriver sina egna sånger från amerikanska Södern. Dylan skriver ned och kopierar Johnsons texter för att komma underfund med hemligheten bakom konstruktionen av de sprakande allegorierna, de gammaldags verserna, de fria associationerna, de dräpande sanningarna inlindade i ett hårt skal av abstrakt nonsens som flög genom luften med största lätthet.
Woody, SjörövarJenny, Rimbaud och bluesmannen Robert Johnson är lika med sant, möjligen toppat med några tillsatser gräs och Dylan skriver; att inom några år skulle jag skriva och sjunga sånger som It`s all right Ma, Mr Tambourine man, Hard rains a gonna fall och liknande.
Vi som läsare får inte riktigt ta del av det magiska ögonblick när någon enskild stor sång skapades. Kanske fanns inte heller någon sådan magi. Sångerna bara fanns där när isen smälte i floden och spåren väl var plöjda och uppkörda. Men vi får vara med när Dylan snickrar möblerna till sin egna lilla lya på 161 west 4th street i Greenwich Village och speciellt bordet där många av låtarna blev till. Detta berättar han om i sin krönika River of ice. (Kistalight på spaning 2010)

Andra bloggar om Kista  Lokala författare Andra bloggar om Bob Dylan Andra bloggar om litteratur
 Andra bloggar om klassresor Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Öland:  
©Thommy Sjöberg