Sunday, 4 September 2011

Curonian spit - Kursiu nerija - Kistalight på Kuriska näset

                                               
Baltikum - Stairways to heaven! Kistalight mediterar på trappan upp emot en av Kuriska näsets nordliga dyner.   Bild Love Sjöberg/ Kistalight

På somrarna

Kistalight har alltid undrat!
Vad finns på andra sidan Östersjöns skimrande vatten?
Tänker vi när vi badar och kisar mot horisonten!
I Bödabuktens blåa blänk på Norra Öland.

Like to go by bike

 Östeuropa noir när vi angör hamnen i Klaipeda. Igår framåt natten slagsmål i baren, rallarsvingar, fight mellan chaffisar, blixtsnabbt ingripande av båtens säkerhetsofficer som handklovar en av kombattanterna.
 Klart vi blev fundersamma där vi satt med våra öl bjudna av en rörlig, kul, smågalen Chalmerteknolog som var på odyssé i Baltikum med sin japanska hoj och som bokar sina övernattningar via internet i ett system där man sover på soffan hemma hos folk.
 I dag gasande långtradare på nedre däck där vi står med våra cyklar, grå betong och rostiga kranar längs kajerna och vi missar en del av cykelleden. Blir lång tur längs routen för den tunga trafiken istället för Kistalight som är på väg mot Kuriska näset och på cykeltur i Litauen.

 Får sällskap av en skällande byracka när vi passerar över järnvägsbron upp på den långsträckta avenyn Taikos Prospektas som sträcker sig in mot Klaipedas centrum och turfärjan till Smiltyne vid Gamla kastellet.
Det gäller att hoja på, hoppas väskorna sitter som de ska, tänker vi när vi märker att byrackan inte är kopplad. Byrackan hör hemma i ett läger av plåtskjul i utkanten av hamnområdet med gamla förråd, vildvuxna träd, buskar och slänter som får campen av husvagnar på Solvalla i Stockholm att framstå som en oas av svensk Tomtebolycka.
 Fin cykling sedan längs avenyn (på cykelleden där) i ett söndagsstilla Klaipeda, genom 1970/80-tals byggda kvarter a la kommunprogram med okej förortsdesign på fasader. Vi passerar köpcentra - Akropolis, folk med metspön och lediga som rastar sina hundar, svenska banker som SEB och Swedbank, kyrkor – The Church of the New Apostels. Kyrkan var en viktig faktor för många Litauer i kampen för självständighet från forna Sovjet.

Nordvästlig vind - bris men inte kuling!
Säkert svinkallt i vattnet men okej med solbad i lä.
Tänker vi på väg med färjan över lagunen till Smiltyne på Kuriska näset?


Kuriska näset – Haiku Light


Två förrymda häxor från Witches hill (Raganos kallnas)? – Juodkranté strandpromenad vid Kuriska sjön Bild Thommy Sjöberg



Kursiu nerija

På andra sidan
Bris nordväst, inte kuling
Sommarlovsvindar

         *
Den öppna gränsen
2 gånger Häxornas kulle
Stege mot himlen
          *
På Svärmorsberget
Italienska blicken
Lagunens spegel


Från Smiltyne till Nida


Lunch i Juodkranté – skinkfyllda Crepes med mild vitsås i dill som sköljs ned med mineralvatten och det goda inhemska ölet Svyturys på en Villa Ville Kulla restaurang nära strandpromenaden vid Kuriska sjön.
Glada miner på Kistalights redaktion – Love Sjöberg.
Påminner om en viss förläggare? Bild Thommy Sjöberg

Några fakta Kuriska näset


Karta från Wikipedia - Kuriska näset är ett världsarv sedan år 2000.
An outstanding example of a traditional human settlement, land-use, or sea-use which is representative of a culture [...], or human interaction with the environment especially when it has become vulnerable under the impact of irreversible change. Källa UNESCO


Kuriska näset (Kuršių nerija eller Куршская коса) är en 98 km lång, smal sandtunga som skiljer Kuriska sjön, lagun av sötvatten, från Östersjön. 
Den södra delen ligger i Kaliningrad och tillhör Ryssland medan den norra delen kallas Neringa och tillhör Litauen. Bild Thommy Sjöberg
 Under 18 och tidigt 1900-tal tillhörde näset Ostpreussen och mellan Köningsberg (Kaliningrad) och Meml (Klaipeda) gick en viktig postlinje.
Efter ww2 tillhörde näset rådsrepubliken Lithauien. Meml var också och är en viktig hamnstad för Östersjöhandeln och präglades före Sovjettiden av att en rad nationaliteter, multikulti, och kyrkor fanns i staden. Något som åter upplivats efter Sovjets sammanbrott. Från 1990 har Klaipedas universitet etablerat sig med högre utbildning i staden. 
 Kuriska näset formades geologiskt för 5 000 år sedan. Grunden är de moränryggar som bildades efter Inlandsisens avsmältning. Vindar, hav och stormar bidrog sedan med sand som kunde forma näset ovan havsnivå.

Sanddyner nära Avino hill - Sol vind och vatten som en del av processen som formar näsets kustlinje. Det måste finnas en dynamisk balans mellan förflyttning av sand och deposition - ungefär att sanden blir kvar (binds) för att inte landskapet ska erodera. Bild Thommy Sjöberg


Från Smiltyne till Nida

 Massor av cyklister på färjan mellan Klaipeda och Smiltyne, faktiskt även ett gäng ekiperade hojare a la Giro d´-Italia, annars ska det visa sig är cyklingen en aning laidback, man tar det lugnt längs näsets cykelbanor – utflykten, naturen, badet och pickningen är vad som gäller. Fin cykling längs dynerna, tallbarrsdoft från hederna, fågelkvitter a la norra Öland, svallet från Östersjön – vi klämmer en av näsets högsta höjder (bergpass) två gånger, Witches hill med Hells gate, utan att stanna till på väg mot lunchen i Juodkranté.

 Kistalight som stundom har entreprenörsdrömmar funderar på om det skulle gå att ordna resepaket med  cykling på Kuriska näset. Vi har läst i lokalpressen i Blekinge om ett gäng pensionerade damer från Karlskrona som övar och motionerar för en tur på näset. Svaga länken i en sådan tur är absolut sträckan (cyklingen) i Klaipeda mellan ankomstpiren och färjeturen till näset. En tur på ungefär en mil genom hamnområde, förort och gamla Stan.
 Skulle också kunna gå att arrangera som ett upplevelsekitt a la öst noir. Varför inte kontakta ryssen i plåtskjulet med byrackan.

•Du jag har ett gäng tjejer, panschisar, som ska cykla till näset. Vi ringer när vi är på väg att passera dig. Släpp byrackan när vi kommer men se till att du har en lång lina! Kan ge damerna en lite kittlande upplevelse. Du din jycke kan få en äkta falukorvsring när vi passerat och vi bjussar dig på en kurs, ritningar, om hur man bygger en stuga av skär tomtebolycka – kallas i Sverige för Friggebod.

•På färjan mellan Klaipeda och Smiltyné kan damerna få pröva den lilla bogserbåten Sloop John B som kompletterar färjan. Skepparen bjuder på en hel show när han bjuder in passagerare till sin tur. Skrällig högtalare med litauiska utrop, siren a la Bobs highway 61 som han då och då drar i inför sin förmodade avgång (går först när båten är fullsatt), bedagad storbystad blondin som tar emot betalningen och gråhårig herre som värvar passagerare på kajen. Slupen pilar av och an över sundet under dagen. Undrar hur många turer det blir på en dag?

•Naturligtvis ska damerna ta ett dopp under cykelturen. Stränderna är uppdelade i dam och herrstränder, blandat både damer, herrar och barn och nudister ingen uppdelning mellan könen där, långa partier av stränderna (dynerna) är också förbjudna att beträda allt för att skydda djur, växtliv och den känsliga sandflykten.


•Nog med entreprenörsdrömmar, lämnar pensionerade damer därhän, avslutande cyklingen ned mot Nida bjuder på trolska ljusa furuhedar, ängar, dyner med tät beklädd bergspinje, blåa blänk från Kuriska sjön och strandväxten blåeld toppat med dynen Vecekrugo med pinjeskog. Bilden ovan av Sergey fotograf från Kalingradsidan av näset.


Nida eller Den Italienska blicken


Blåa blänk från Kuriska lagunen - utsikt från Thomas Manns sommarhus i Nida. Bild Thommy Sjöberg

 Sommarhuset som Mann lät bygga på Svärmorsberget (sic!) i norra delen av fiske och konstnärsbyn Nida på Kuriska näset efter att ha fått Nobelpriset 1929. Thomas Mann bodde här med sin familj somrarna 1930 – 1932 och här skrev han, essäer, brev, artiklar och romanen Josef och hans bröder. Efter 1933 och det nazistiska maktövertagandet i Tyskland hade familjen Mann inga möjligheter att återvända till Nida. Huset kom under Naziockupationen att tillhöra Herman Göring - efter andra världskriget tillhörde det rådsrepubliken Litauen. Genom uppoffringar från författaren Antanas Venclova räddades huset från att bli en ruin och 1967 restaurerades det som ett minnesbibliotek. Från 1995 är det ett museum, Thomas Mann kulturcenter, och här hålls återkommande seminarier och festivaler om litteratur, konst och musik.
 Gott om tyska pensionärer, far runt som en värsta skolklass, när vi besöker Museet. Kistalight smyglyssnar på en kvinnlig guide från Lettland som berättar om Thomas Manns somrar på näset. Guiden, citerar, läser från ett föredrag (Mein Sommerhaus) som Thomas Mann höll för Rotary club i München 1931.

 Gut, wir fuhren also fü einige Tage nach Nidden (Nida) auf der Kurischen Nehrung und waren so erfüllt von der Landschaft, dass wir beschlossen, dort Hütten zu bauen, wie es in der Bibel heisst. /_ _ _ / Der Eindrück war tief. Man findet einen erstaunlich südlichen Einschlag. Das Wasser des Haffs ist im Summer bei blauem Himmel tiefblau. Es wirkt wie Das Mittelmeer. Es giebt dort eine Kiefernart, Pinien ähnlich. Die weisse küste ist schön geschwungen, man könnte glauben in Nordafrika zu sein. Wir fassten einen Hügel am Haff ins Auge und begannen mit einem Bauplatz zu kokettieren. /_ _ _ /

 Hus blev det för familjen Manns räkning genom en arkitektfirma i Memels (Klaipedas) försorg - i dag omsorgsfullt renoverat. Vi frågar museivärdinnan om någon från den svenska akademin har besökt museet. Hon tror inte det men berättar att Günter Grass besökte museet 2001 efter att han fått Nobelpriset. Andra berömda besökare i Nida, under sovjettiden, var Jean Paul Sartre och Simon Beauvoir, som besökte näset under fem dagar 1965 och lät sig fotograferas av den store Litauiske fotografen Antanas Sutkus.

 I museet som är smakfullt renoverat finns i entrén en kassa, böcker och souvenirer till försäljning om Thomas Mann. På nedre planet finns även ett utställningsrum med en monter om Thomas Manns böcker och väggar med fotografier, brev och bilder. Det gamla vardagsrummet är konsert eller föreläsningssal och utanför huset finns en stor terrass med utsikt över Kuriska näset. Här samlar guiden de tyska turisterna. På övre planet finns Thomas Manns studio och där han satt och skrev. I dag används studion tillsammans med trapphuset för att ställa ut tavlor. Övriga rum är för privat bruk.

 Kuriska lagunens vattennivå ligger en halv meter högre än Östersjön berättar en svensktalande äldre herre vi träffar på museet. I slutet av somrarna brukar Östersjöns nivå komma ikapp. Kistalight pratar grundvatten, gammalt geografiintresse, med vår man och tycker sig uppfatta att det finns fina grundvattenströmmar i näsets moränryggar. Möjligen är det så att vattnet fylls på från Kuriska sjön. Vår man, gift med en svenska, sätter Thomas Manns kulturella gärning på näset i sin rätta kontext.
- Han var trots allt bara här under tre somrar och det utgör en liten del av Thomas Manns litterära gärning säger han.
 Kistalight drar ner sin vita kepsskärm försöker fånga horisonten över Kuriska sjön och är absolut övertygad om att det finns ett speciellt ljus här. Man kan ana det ned mot Zelenogradsk på ryska sidan av näset, som för övrigt är vänort med Borgholm, och bort mot Nemunas delta på Litauens kust. Neumas skulle kunna upplevas som världens ände, fågelparadis, och en plats där floden svämmar över på somrarna och där deltat avvattnas i Kuriska sjön.
 Kunde vi teckna skulle vi försöka fånga stämningen med vår penna och teckna piren, de kilometerlånga strandpromenaderna, de söta slanka flickorna, blonda, mörka, såväl som brunetter som alla tycks ha hästsvans, vara moderiktigt klädda och skjuter på barnvagnar med små hjul. Nida är de unga välbärgade balternas familje- och semesterparadis, ett Båstad eller Bjärehalvön på Kuriska näset i Litauen.


I hamnen finns några få segelbåtar, ett antal utflyktsfärjor, någon yacht och ett stort café, Saskaita, där vi intar en sen lunch med potatisplättar, gräddfil, kolsyrat mineralvatten och favoritölen Svyturys Baltas med citronskiva på kanten. Citronen som får ölet att stilla sjuda om man låter skivan sjunka som en ubåt. Smakar lite som belgiska Leffe blond. Bild Thommy Sjöberg

 På hamncaféet råder en tillbaka lutad stämning, Kuriska sjön andas melankoli - ingen badar där men det finns ännu fisk och sjöfågel i den sedan sovjettiden förgiftade sjön. I bakgrunden från caféets högtalare hörs, Cesaria Evoras sorgsna kärlekssånger, Vos D` amor en sorts fados från Kap Verde öarna.  Ingen skrällig musik eller storbildskärmar med skräniga fotbollsmatcher på Nidas caféer. Man kan tro att det har utgått order från högre ort att här gäller soft musik som ska ackompanjera Kuriska sjöns blåa blänk och stilla sötvattenljus.

 Vi diskuterar den moderna romanen på caféet. Tveklöst tillhör Thomas Mann modernismen inom romankonsten, highbrow, välstrukturerad och organiserad i sitt skrivande, kylig iakttagare från Lübecks högre borgerskap (övre medelklass), stor familj fru och sex barn, påminner en del om Albert Speer i sin kyla tycker Kistalight även om Mann var motståndare till nazismen.
- Han är en pedofil tycker min dotter Evelina som läst Döden i Venedig om den åldrande tonsättaren – var det Wagner som var förebilden, som blir avståndsförälskad i en yngling på stranden i Venedig när pesten härjar i staden.
Hur som helst var Thomas Mann tidigt ute med moderna teman i sitt berättande och efter Buddenbrok och Nobelpriset 1929, landsflykten och kampen mot Nazityskland radikaliserades hans berättarformer. Han blev amerikansk medborgare och efter andra världskriget kom moderna verk som romanerna Dr Faustus och Felix Krull.
 Barnen Mann valde alla intellektuella yrken, både äldsta dottern Erika och äldsta sonen Klaus hade konstnärliga framgångar hon som skådespelerska och Klaus som skribent och författare. Klaus Mann skrev en uppmärksammad roman, Mefisto, om en känd tysk skådespelare som valde karriären i Nazityskland - före motståndet, en roman som har filmats av den skicklige ungerske regissören Istvan Szabo. Det var inte okomplicerat för de äldsta barnen Mann att stå i skuggan av sin berömda far, hans kyliga intellekt och kanske hans förtärande skapande. De yngre tycks ha klarat sig bättre känslomässigt och blev både professorer, musiker och journalister. I dag finns det barnbarn som är professorer och leder seminarier och håller föreläsningar på Thomas Manns kulturcenter i Nida.

Kistalight som vurmar för moderniteten i både konst, litteratur och samhällsliv funderar hur Mann står sig mot de andra giganterna inom den moderna romanen.
Varför rangordna säger vi på Kistalight men nog känns både Joyce, Kafka, Proust, Faulkner och varför inte Virginia Wolf som ett passande sällskap, team, för Thomas Mann.
- Fantasi!
 - Tänk om man kunde samla dessa själar och briljanta hjärnor kring ett cafébord här i Nida hamn och diskutera hur det egentligen gick till när de skrev sina mästerverk.
Vad behövs för att kunna skapa?
Ljuset över Kuriska sjön inspirerar och skärper sinnena!
Ett under!
Samma vita papper för oss alla!

Thomas Mann said: Arbetsrum där man inte får störas plus möjlighet till en eftermiddagslur
Virginia Wolf said: Ett eget rum och respekt för kvinnors skrivande
Marcel Proust said: Ett rum klätt med korkek plus lätta leveranser av caffe latte
James Joyce said: En ny miljö, Trieste - Att rumla på stan och obetalda räkningar
Frans Kafka said: TBC och  flickvän som bara går att nå per brev
William Faulkner said: En totalt oförstående omgivning i den amerikanska södern

Parnidziosview, bland glidare och mobila sanddyner


Oh William do you get fucking bananas here in the desert? Stoj, stim och rop i sanden på sluttningarna till Parnidziodynen - Ung litauisk tjej i sanden till kille med rastafari frilla! Bild Thommy Sjöberg

 Kistalight är på den vandrade Parnidziodynen nära den ryska gränsen med Nida fyrhus i nordväst och med Östersjön i fonden. Sanddynen som har en av Kuriska näsets högsta punkter är en populär utflyktsplats och kan nås via en gångramp eller trappor. Kistalight väljer de branta trapporna tillsammans med två damer från Bergamo i Norditalien, viss träningsvärk i ben och ljumskar efter gårdagens tour mellan Klaipeda hamn, Smiltyne och Nida. Yngre delen av Kistalights redaktion pilar på i förväg upp mot höjderna. Fin utsikt ned mot gamla Nidas rutmönstrade gatunät och stora fiskarvillor.

- Inte så konstigt att de drogs till den här miljön konstnärerna och speciellt de tyska expressionisterna i början av 1900-talet; ljuset, Kuriska lagunens blåa spegel och den fridfulla fiskarbyn!

 Det finns en plattform på höjden (53 meter över havet) och en cirka 14 meter hög monolit, ett solur med inristade gamla runor som namnger årets kalender. Uret står i en vinkel till sanddynerna och det går att mäta sandflykten och rörligheten hos dynerna över tid med uret som utgångspunkt. Runt plattformen leder även en naturstig, Silence valley, med fina vyer över Nida, lagunen och med skyltar om flora, fauna och några highlights – två fotografier av dynerna, ett 1960 och ett 2002 - där skillnaden är 40 meter i höjd och visar att man ska gå varligt fram i dynerna.
- Varje besökare som rumlar runt i dynerna lär sätta flera ton sand i rörelse!
Sandflykten är geologiskt sett en ung företeelse på Näset. Under 1500 till 1700-talet skövlades skog för timmer och skeppsbyggen och speciellt avverkades det skog under sjuårskriget 1756 – 63. Landskapet låg sedan öppet för väder och vind och under tre årtionden dukade 14 byar under för sanden.

 På 1800-talet beslutade Tyska (Preussiska) myndigheter sig för att rädda Kuriska näset. Uppdraget gick till en man av danskt ursprung Sören Björn som började med att bygga en 20 km lång skyddsvall mot och längs Östersjökusten. Andra fortsatte sedan arbetet med vallarna, speciellt skogsmästaren Franz Epha som ägnade 40 år åt projektet och 1904 var programmet med att binda sanden och plantera skog klart. Tekniken att bygga sandvallar gick ut på att sätta upp 70 cm höga pålar i två rader längs kusten och när de fylldes med sand satte man upp nya rader med pålar varefter vallen växte. Sedan planterades speciellt (halophytic) gräs och fram för allt bergspinje vars rottrådar låser sanden och i dag bildar de långa Östersjödynerna längs näset.


Pålar med fylld sand på Parnidzios sanddyn-mot Kuriska sjön. Kistalight som har sommarjobbat som bonddräng i ungdomen skulle kunna kalla det för en fylld sandhässja i två rader. Bild Thommy Sjöberg

 Kistalight återvänder till vår tysktalande guidé igen från terassen till Thomas Manns sommarhus där hon läser om Sahara på Kuriska näset från hans föredrag Mein Sommerhaus.

Im Süden liegen die grossen Dünen, ein wirklich sehr merkwürdiges Naturphänomen. / _ _ _ /
Kennen Sie die Dünen bei List auf Sylt? Man muss sie sich verfünfacht denken, man glaubt in der Sahara zu sein. Der Eindruck ist elementarisch und fast beklemmend, weniger wenn man sich auf den Höhen befindet und beide Meere sieht, als in den Tiefen eingeschlossenen Gegenden. Alles ist weglos, nur Sand, Sand und Himmel. Immer wieder überkommt mich hier der Eindruck des Elementarischen, wie ihn sonst nur das Hochgebirge oder die Wüste hervorruft. Die Farbenspracht ist unvergleichlich wenn der Osthimmeldas Feuerwerk des westlichen widerspiegelt. Diese Farbenpracht ist unbeschreiblich. Zarteste Pastellfarben in Blau und Rosa, und der federnde Boden ist geschmückt mit den feinen Wellenlinien, die der Wind hineinzeichnet. Auch auf einer Segelbothfahrt hat man diesen unbeschreiblich schönen Eindrück. / _ _ _ /


Sand und Himmel – kraftig regnfront från Kuriska sjön på ingång över Parnidziosdynerna - Bild Thommy Sjöberg

 Med guidens välljudande läsning kan man konstatera att Mann beskriver just det som inte gick att beskriva. Tyska turistgrupper med guidé finns även vid utsiktsplattformen uppe på Parnidziosdynen. Mest intresse väcker utsikten mot ryska enklaven Kaliningrad. Märkvärdigt stilla framstår Dödens dal där franska krigsfångar internerades efter Fransk/Tyska kriget 1870-71, undrar hur deras öde blev?


Utsikt mot enklaven Kalingrad med The Gliders dune och Valley of Death Bild Thommy Sjöberg

 I söder finns The Gliders dune högsta punkten på Kuriska näset, 68 meter över havet. I Nida grundades även en skola för Gliders (1933), bör väl vara ungefär segelflygare eller skärmseglare. Kistalight har i skrivande stund inte tillgång till bibliotek eller internet så vi kan kolla upp fakta. Hur som helst utropar vi på Kistalight dessa Gliders till Nidas och Kuriska näsets egna poetiska utövare.
 Där fanns världsrekordhållaren Ferdinand Schulz som 1927 gled en sträcka av drygt 60 km (60,2) och Alfred Gysas från Litauen som höll sig uppe i luften som en Albatross i 26 timmar och 30 minuter.
 Undrar om han tog en tupplur då och då när han surfade under den uppåtsträvande termiken från näsets sanddyner? Hur som helst hann han se både soluppgången över Kuriska sjöns blåa spegel och se solskivan sjunka, like an orange, i Östersjön bort mot svenska kusten och Öland.

The Gliders Dune
The long Spits real poets
Thermal on the run (Thommy Sjöberg)

 Glidarna, deras skola och verksamhet hör hemma i tidsperioden mellan första och andra världskriget, och de hade sin storhetsperiod under 1930-talet om detta kan man läsa i Klaipeda and the Curonian Spit guidé en bok av Nijole Strakauskaite.

Kistalight som gillar att cykla, hojar tillbaka till sitt hotel Nidus beläget mitt på näset mellan Nida och Östersjön.
 Hotell Nidus var ett "pang" där kommunistpartiets elit från rådsrepublikens Litauen och från Sovjet vilade ut (föra arbetarklassens talan är inga lätta grejer) när det begav sig under den gamla Sovjettiden.
- Läser vi i en guidébok när vi kommer hem!
 Visst är stället vitkalkat som en medelhavsbungalow men invändigt är det en ganska murrig inredning med dova färger.
- Faktiskt överraskande konservativt!
Var månne stället buggat när det begav sig?
- Kanske var det här som Jean Paul Sartre och Simone Beauvoir tog in, under Bresjnevs vingar, när de besökte näset på 1960-talet?

Sometime ago - Like to go by bike

Parkerar min racer bland alla nyrika Litauer, Letter, Vitryssar och Polacker och deras Audi, BMW eller Mercedes. Tjejerna i receptionen fnissar glatt över oss svenskar som kommer med cykelväskor och lättare ryggsäck som bagage.


Caféet för frukostbuffén på Nidus - En Kistalight bike parkerad utanför bland statusbilar.Bild Thommy Sjöberg

 När vi cyklar hemåt de dryga fem milen till Smiltyne och Klaipeda så möter vi henne på cykelvägen cirka hundra meter framför oss - en älgko, någonstans mellan Nida och den lilla fiskarbyn Preila nära Vecekrugo dynen - graciös i den solbelysta skimrande tallskogen. Cool, majestätisk, till synes oberörd glider hon fram, på skogens egen catwalk, utan att göra sig någon brådska.
Kanske är det hon som är Kuriska näsets verkliga Dam?
En leading lady!
Hon äger skulle mina elever säga!

PS Svårt med namnen kring orter, företeelser och personer kring Kuriska näset. Namngivningen finns på litauiska, ryska och tyska och ibland engelska. De flesta skyltarna är på litauiska och tyska. Kistalight har använt följande källor!

Källor
Estonia Latvia & Lithuania Lonely planet
Klaipeda and the Curonian Spit Nijole Strakauskaite
Klaipeda pocket June 2010 - May 2011
Thomas Mann Mein Sommerhaus 1931 föredrag Rotary Club München
Wikipedia Nida och Klaipeda på sparat USB - sporadisk tillgång till Internet under sommaren
Tidningsartiklar DN Fjärran från världens larm Ove Säverman 23 juni 2011
DN Tre somrar vid havet Per Landin 12 och 16 juli 1995

Andra bloggar om Kista  Andra bloggar om Kuriska näset  Andra bloggar om Nida  Andra bloggar om Litauen
©Thommy Sjöberg

Saturday, 9 October 2010

Millennium Walk Light

 Trash baskets as art - Kista Light on cultural Milleniumwalk in Stockholm Södermalm. Image: Thommy Sjöberg

Why not a Millennium Walk?

Follow the most attended and best-selling detective story of them all!
Start with to buy a map at the City Museum where we can follow Micke Blomqvist and Lisbeth Salander in the footsteps of their strolls around Södermalm.
Said and done, start at Mellqvist coffee bar in Hornsgatan, my wife is craving coffee, cappuccino with cardamom bun and, for me, double espresso with crust.
- Just to zoom into street life from the curb streetcafé!
Young girls with lap-tops, women friends in lively conversation, a woman with coffee cup and a novel by Siri Hustvedt, two gentlemen discussing the cinematography and sounds of music from the coffee bar - currents prog rock music - a la present.
Here could Stieg Larsson sit and write during the Expomagazine period and here had Blomkvist his favouritcafé. Here ask Lisbet Salander  for a loan of Fox, 120 000, to an important investment that will make her three billion richer.
- A suitcase full of money is also good to have!
Here is also Lisbeth Salander, in love, and  where she became deeply disappointed when she sees Mike fucking Blomkvist kiss Erika Berger from Millennium.

Not a bad idea to start the walk at Mellqvist coffee bar - continues over Lunda Bridge, on Lundagatan further west on Södermalm grew Salander up and there has Kista Light painted window in his youth in what we called widowhouses. House by a simple standard for low-income women.

On Monteliusvägen - promenade below Bastugatan (where Kista Light handed out mail in his youth) is one of Stockholm's most beautiful views. Peeking out over Riddarfjärden over at Kungsholmen, Norrmalm and Old Town you can see a number of famous buildings. City Hall, City Hall with Kronoberg where Lisbet's future and destiny will be determined. Beyond Riddarholmen glimpse of the Royal Castle and the Swedish Parliament. All symbols of society's power and institutions, of course, to represent a young and vulnerable people.
On Bellmansgatan, Micke Blomkvist's home address, we will make a gallery round. On the corner of Hornsgatan where eight young silversmiths exhibit, we are literally thrown in - well kindly invited - nice things to us unknown silversmiths. Here we meet our own Ronne Dahl, H sommarölänning and retired, happily toast in white wine and talking about summer. H is very interested in culture and do most every Saturday a gallery round - starting at the locks up Hornsgatspuckeln, turn off at Bellmansgatan and so closed at the Maria Square.

- The Gallery season begins in October and are looking forward in June says H happily since he was little in the cap and are already broadcast on the legs after traveling a number of galleries with generous glass of vernissagevin.

The synagogue on St. Paul Street, Detective January Bublanskis Assembly, we do not see a glimpse of, but here we meet a young blonde cute nurse with a baby in a pram, a former colleague of my wife, while we're talking happily - gossip about chiefs and stuff perhaps, before moving on.

How sweet she was a little girl, so girly and what a beautiful name Siri, "says my wife about his colleague's little baby.
- She says Kista Light - that was a little guy! It was seen clearly. Your colleague even said his name was Philip!
Remember that you can hear and see so different! But it was two I in: you both names, we say in the corner of the street at Hökens gata and Götgatan right where Millennium had its premises above Greenpeace. While we understand that we will have plenty to discuss once we become pensioners.
We miss the Mill - Kvarnen, where Lisbet Salander meet the girls in the band Evil Fingers, for which we have been before, while we rush towards Fish Street.

Salander and the Swedish loneliness can you meditate over while standing outside the gate at Fiskargatan 9th. The hacker Lisbet as wit to the billion and bought a luxury apartment, which she calls V Kulla and where no one knows that she lives.

Was it really Bosse Parnevik who lived there or was that ABB's Percy Barnevik? Anyway, there must be this mystery genre's most lonely hero (heroine). No one has her address and her way over there have gone from a minor statement, the victim of sadistic rape, buried alive by her father and brother and, finally, forensic psychiatric abuse from society.
Talk about exposure and to be scruffy!
While follow Salander a development curve. She, the girl with Aspberg syndrome, learning impact, studying higher mathematics, will help boost her femininity and travel to the Caribbean for their clips hacking before it is time for the final settlement with the family (see ancient drama) to deal with society.

One wonders how much Stieg Larsson has woven from his own personal history and emotional development in his Salander history. Salander is the Millennium trilogy genius Clou and  here are Pippi in the digital age.

Puzzle, police and spy thriller!
All in one!
Millennium trilogy tells something about Sweden!
We did not know?

Fun with the millennium tour - in fact we met a group of tourists, certainly more than thirty of the Monteliusvägen walking in the City Museum's house - crowded there - might suit us at another time with a guided milleniumtur.

Colorful sofa at Mosebacke comfortable to rest on the detective walk. Image: Thommy Sjöberg

Other blogs about Kista Other blogs about Stockholm Other blogs about literature Other blogs of authors:
© Thommy Sjöberg

Tuesday, 20 April 2010

Bland istappar i Gammelstaden - Luleå

Kistalight besöker världsarv i Gammelstaden.
Bland hängande istappar, röda stugor med vita knutar och välformade snöformationer på de lutande taken, en snöskottares våta dröm, prövar vi en snöboll eller två! Bild: Thommy Sjöberg
Kistalight på vift i Luleå/Boden under sportlovsveckan.Besöker vår dotter Evelina som via kärleken, sin Erik, hamnat i Boden och via studier till sjukgymnast gör Luleå högskola osäker.
- Kulturutflykter!
- Här vankas världsarv!
Vi promenerar bland röda stugor snöröjda gator, skottade trottoarer, härlig vårvinter, dagsmeja och solen skiner. Allt medan Kistalight prövar ett antal snöbollar. Målet, nedhängande istappar som kraschar fint av de packade snöbollarna. Min dotter kluckar av skratt när hon ser vad jag håller på med.
Lite yrvaket undrar jag om detta är värdigt en äldre medelålders man på kulturpromenad i ett världsarv.
Dessutom kanske man skrämmer de boende!
Nästan som mina värstingnior!
Vi hämtar några broschyrer på turistinformationen och vi skyndar in i den gamla medeltida kyrkan. Träffar ett trevligt äldre värdpar som berättar om kyrkans predikstol och altarskåp.
Det fantasifulla altarskåpet med sina myllrande träfigurer som är från tiden strax före Gustav Vasas reformation (1520) är byggt i Antwerpen och betalades med 900 riksdaler silvermark när det begav sig.
En jättesumma, på den tiden, som de rekorderliga lulebönderna betalade kontant.
Vårt värdpar är en gåva för alla besökare och medan de bjuder på fika i brudkammaren berättar de vidare om kyrkans rariteter som predikstolen och orgeln med sina 55 stämmor och 4200 pipor. Speciellt berättar vår fru om de mycket populära ljusspelet kring gudstjänsterna vid midsommar.
Ett ljusspel som kanske upptäcktes av en slump. På midsommarafton när midnattssolen passerar kyrkans fönster blir Kristus på korset belyst av solen.
En gudomlig upplevelse för besökarna!
Men då måste det vara vackert väder.
Så klart!
För över sextio år sedan gifte sig vårt värdpar sig här i kyrkan. Martin hämtade hem sin brud uppströms Luleälven där myggen biter hårt på somrarna till sitt hemman i Bälinge där älven mynnar till en fjärd innan den rinner ut i Bottenviken.
En vacker plats för livslång kärlek och där myggen inte får fäste på äktenskap, folk och fä.
©Thommy Sjöberg

Saturday, 26 December 2009

Ny Kistalight goes Ryan


Kistalight goes Ryan
Thommy Sjöberg
Utgivningsår: 2007 - nytryck 2009 - utökad version
Språk: svenska
Antal sidor: 72
Utförande: limbunden ISBN: 978-91-631-9927-1
Beställningsadress: E-mail: kistalight@hotmail.com
Kostnad 110 SEK inkl frakt - levereras efter betalning
GOD JUL Från Kista
Ta från de rika!
Ge till de fattiga!
- Varför inte med en nytryckt Kistalight goes Ryan?
Om du är på väg till Skavsta
i ilfart
över den sörmländska "stäppen"
På väg någonstans ut i Europa
Se till att du har en
Kistalight goes Ryan i ryggan!
Medan du mumsar på en
nyinköpt Kabanossen
i baguette med majonäs
från OK Sillekrog
och din resa skymtar
som ett äventyr
bortom motorvägens krök.
©Thommy Sjöberg

Wednesday, 25 November 2009

Roberto Saviano Blues

Napoli inside the volcano heat - Montage of including Andy Wahrol Vesuviopainting

- Not quite sensible really!
As a tourist in Tuscany's rolling hills, breathtaking views and fiery colors in November, around the winding switchback, sparkling grape vines and cypress that rise like exclamation points around chianticounties vineyards. In Siena's medieval quarter and including Pisa and Firenze art treasures from the Renaissance:
- So I become hit by the book Gomorrah of Roberto Saviano on the Naples Camorra.
- In cafes and hotel rooms, I read the book.
Saviano texts said to have started as a blog as he was a student and when he went around on scooters and followed in Naples Camorra as a part of his philosophy studies at the University Federico II of Naples.
Saviano is a journalist on the method of reconnaissance. On the spot, he sees the victims of the Camorra vendettas, murder and drug sales. He follows the criminal activities and engaged closestudies of current locations; Naples' port, textile factories in the old worn-out industrial buildings in the suburbs, building "poisoned by cement, drug sales and speed of youth gangs in Casal de Principe, legal business hotels in Scotland and especially garbage management and visits to Tierra del Fuego in soups dumped in Caserta - field.
Interviews and discussions on site is monitored by police reports, autopsy protocols, lists of berthing ships and the art of magic away a number of cargoes, fifty thousand fake waybills, In Naples port.
Radio and newspaper reports are reviewed and he describes how young people entering the photo in question arrested gangsters on their mobile phones. Depictions of bestial killings are so painful in its details that you have to put down the book during the reading.
Narrative pace draws energy just in the collection of facts, not least by name camorister running through the document. The language is literary. Saviano is working with metaphors and build a world view through the image of the system. See the Camorra, which like the stronger a la Machiaveli rules the world with threats of violence and Euros. The system spares none. There are no razor sharp boundaries between the rich North and the impoverished south, or between the white and the black economy.
- Actually, there are only losers.
Globalization is taking hold and, in principle, are all involved and affected.
- Yet it is fundamentally, I think, a post-colonial situation (southern Italy who exploited developing countries) that exists for people in the beautiful Bay of Naples and as portrayed in Gomorrah. Saviano has written a novel of development. Along the way an ego made entry. He is looking for a place where he can reflect on the words without the ability to be corrupt. The choice becomes Pasolinis grave in Casarsa in the Friuli-Venezia region in the northeastern Italy. Where he can scream out his "I know my time, I know," and he decides to become a truth-telling wittness.
Maybe it's those who do not give up becoming a model. Those who come forward, like the priest Don Peppino Diana, or the teacher in Mondragone who dared to testify after having seen a murder committed. Those who are active and sincere in the fight against the Camorra with their lives.The chapter on the murdered priest, Don Peppino ends with a biblical text about Gomorrah, which may Peppino prepared, as the sermon when he met his killers in the church in Casal de Principe, and has been given its name to the book.
It is easy to make literary allusions to Saviano hike: As a contemporary Dante wanders he rather go scooter, by Camorraland. It is a realm of death, like Dante's hell depiction of the divine comedy, albeit shifted to the earth life and the contemporary consumer society. Gateway to hell is Naples' port is actually not far from the entrance to Hell, Lago DÁverno, as Dante entered into with Virgil as went into The Divine Comedy.
The ending is superb, "the ultimate circuit '- see the final station in the walk in Camorraland: In Tierra del Fuego, dump FREQUENCY Casertesregion, consumer society ultimate outpost hike with his feet sunk in the mud rescues himself up on a floating refrigerator and pushes out a scream with his stomach full force in a,
- Where did you get, you bastards!
- Still, I am not dead!
Like Dante, he may also find themselves in a life in exile after writing the book. It is also said to be difficult for him to move in the home area of Naples without having ever bodyguard protection.
Saviano's book is well written with a volcanic heat may be said. Perhaps it is that makes the literary associations present themselves. Strangely enough, the poor attention of the big Swedish newspapers specially DN. Saviano has nevertheless recently, November 22, visited Stockholm (SVD Attended and Junivallen with festive recording GADGET) and an intense depiction of contemporary society may be looking for. One who wrote passionately already this summer on Roberto Saviano and his book is a blogger Junivallen and also Bodil Malmsten have noted it.
Rating: Five out of five volcanoes
Other blogs Camorra: Other blogs about Naples: Other blogs on Roberto Saviano
© Thommy Sjöberg

Monday, 31 August 2009

Toscana och bokens dag

Skyline a la yesterday en höstdag i november med glimt av medeltida torn på rad. Sällan har en mix av medeltid och modernitet känts så rätt som vid ett besök på Galleria d´Árte Contemporaneo i San Gimignano. Bland tornen inköp av några flaskor vitt - Vernaccia. Kistalight lägger in text som kan passa för ...goes Ryan Bild Thommy Sjöberg

Eftersom det är bokens dag passar det bra att ha med ett vin som är omnämnt i världslitteraturen. Dante besökte San Gimignano såväl som Siena som ambassadör för Florens innan han tvingades i exil från de politiska striderna i den medeltida staden.
I Skärseldens XXIV vers från den Gudomliga komedin diktar han om vinet Vernaccia. Påven Martin den IV frosseri med ål från Bolsena inlagd i vinet Vernaccia gisslas i några vackra terziner.
la Santa Chiesa in
le sue braccia:dal Torso fu,
e purga per digiuno
l’anguille di Bolsena e la vernaccia.
famnade en gång kyrkan
som sin maka han var från Tours,
och rensar ut med fastan
Bolsenas ål och vinet från Vernaccia.
Senare i Sienas gamla stad, en öppen fönsterlucka mot gränden längs Duomen i Pantrarnas kvarter. Korkar upp våra flaskor vitt, Vernaccia, insalata, tallrikar med rykande het pasta, massor av Parmesan - svartpeppar förstås. Il Primo. Samtal som flyger. Livad stämning! Vi är på besök hos vår son som studerar i staden.
Är det inte Bruno K. Öijer, den fine beatpoeten, som går där nere i gränden!
Stegen dröjer sig kvar...
- Betyder K:et i hans namn Keats?
I dag firar vi bokens dag på Kistalight med att citera en dikt av Bruno K. Öijer och vi minns Siena gamla stad i november.
Sången
skyfallet domnade bort
slutade att hamra
jag låg vaken på ett hotellrum i Siena
och lyssnade till avlägsna röster och skratt
hörde sången av kvinnoklackar försvinna
nerför dom smala gränderna
jag tänkte på att det här var din stad
jag tänkte på en höstkväll
när du och jag träffades långt här ifrån
i vårt kalla efterblivna land
du höll i en bokmed Keats och Shelleys dikter
och verkade glad över att se mej
du hade lång otidsenlig klänning
och ett svart hår Da Vinci kunde ha smekt
vi var knappast mer än tjugo åroch varför fick du inte leva
varför insåg jag inte hur kort ditt besök
skulle bli i den här världen
Dikt Bruno K. Öijer ur diktsamlingen Svart som silver.

Vid tangentbordet: ©Thommy Sjöberg

Tuesday, 21 July 2009

Ryanair Light - fantasi


Desire for travel – the worlds best travel!
Read Kistalight goes Ryan med destinationer som Bergamo…Bryssel... Bild: Love Sjöberg
Läser, torparjobb, slöar under lindarna på Norra Öland, tillbringar en avsevärd tid på IKEA och Bauhaus och kollar VVS-prylar.
Här lite reklam genom en gammal blogg!

Passar på med lite förlagsarbete i veckan.
Ringer Ryanairs Michel O´Leary i veckan.
Här ett utdrag i svensk översättning:
- Hej det här är Thommy Sjöberg på Kistalight i Stockholm.
- Vad hette han sa du – har aldrig hört talas om den killen.
- Ok kan förstå det men jag är en flitig resenär på dina flighter betar av destinationerna liksom och nu har jag skrivit en liten behändig bok, Kistalight goes Ryan, om mina äventyr - medelålders par på vift i Europa.
Du vet inte direkt en guidebok men ändå lite tips: Sitta på café, iaktta och lyssna av stämningar, flanera i spännande miljöer, något om historia, ett antal festliga anekdoter, mat och dryck och spana efter Det goda livet.
- Förresten jag var ung jag med så där i slutet av 60-talet.
Du vet vi var nästan kommunister här i Sverige.
– Säger bara Kårhusockupationen!
- Klart vi gillar lågprisflyg!
- Bra grej för folket vet ja!
- Musiken förresten. Kommer du ihåg den. Whiter shade of pale, All you need is love – häftigt där med den första globala tv-sändningen John Lennon i blommig skjorta och hörlurar och du skulle man resa till San Francisco skulle man ha en blomma i håret.
- Thommy!
Var det så du hette?
De blommor som gäller i dag är enkla pappersmuggar, pappershanddukar och max antal platser i flygkabinen. Sånt som kallas kostnadsbesparingar och ett väl uträknat utrymme för medborgare som vill flyga med oss.
- En jämlik minimalism i sittandet!
- Well Mr O´Leary här är min affärsidé.
- Vi kunde sälja goes Ryan tillsammans med det andra kittet i vagnen som dina rödlätta flygvärdinnor kränger när de ruschar fram och tillbaka i kabinen med whisky, parfymer och kaffe.
- Kistalight goes Ryan med irländsk accent liksom. Samma pris som två flygplanswhisky!
Ger bättre rus dessutom än ett par whisky och garanterat ingen hangover!
- Well Thommy ingen dum idé men nu är det så att vi bara erbjuder minimalistiska varor och tjänster.
- Kunden, det är idén, får stå för alla extravaganser sånt som tillkommer utöver flygstolen.
- Okej då Mr O´Leary, right, vi kanske skulle erbjuda resenärerna tipset ovan så får de göra en egen beställning.
- Waiter one copy of goes Ryan please!
No ice! Keep the change!
Lust att läsa!Kistalight goes Ryan kostar 130 SEK alt 14 Euro.
En fjäderlätt investering som ger sju oförglömmeliga resor
Beställ på kistalight@hotmail.com Finns att köpa även på Akademibokhandeln i Kista. Hedengrens vid Stureplan och Bokia i Kista galleria och i Nyköping.