Trossö Light Örlogsstaden

 

 Ett Världsarv, byggmodell från 2022

Trossö, skärgård mitt i stan, fantastiskt för oss som går igång på ett välplanerat rutnät, toppat med en Örlogsstad - Ett Världsarv, med väl bevarade historiska miljöer, byggnader, gårdar och monument. 

Det är bara att vika ner sig.

Vad Göra?

Varför inte återuppliva en gammal idé från tiden som SO-lärare i konsten att bygga en enkel modell av stadsplanering, då ABC-stad i folkhemmet, i dag funderar vi på om det kunde vara spännande med något liknande projekt för en stad, Karlskrona, skapad av en hård centralstyrd statsmakt, Sverige under stormaktstiden. Kistalight är ingen modellbyggare men kan väl möjligen inspirera andra, se även Färjeläge Light, Aspö Open 2022!

Kistalight Modellbyggare och Stadsplanerare said ...

Något om att arbeta med enkel modell i papier mache, från Vällingbymodellen, se från länk! Vi jobbar med trä, hönsnät, papier mache och färg. Skalan är 1:50, 2 cm motsvarar 1m. Eleverna har gjort ritningar med hjälp av meter prototyp (1m lång pinne). Kallt som sjutton när vi sprang runt i Centrum och gjorde mätningarna tyckte både jag och eleverna. Projektet är ett samarbete mellan bild, slöjd, So och teknik, som So-lärare har jag inte en aaaaning om hur jag ska ro hem ett sådant här projekt men som energisk folkhemsnostalgiker och förändringsvillig lärare - typ vem vill vara en bakåtsträvare, så står jag och eleverna där med en låda innehållande våra ritningar, pinnar av olika längd som kallas trämaterial, limpulver, en hög med gratis Metro och City tidningar, hönsnät. I tekniksalen finns limpistoler, häftapparater och små, kallas det bandsågar, till hjälp.

Har visserligen ett förflutet som hantverkare i ungdomen, hur ska det gå?

Trossö modell som visar hur Karlskrona såg ut på 1700-talet.
Något liknande skulle man kunna göra med Karlskrona - Örlogsstaden - Ett Världsarv! Givetvis för en lärare i Karlskrona och hans elever, något för årskurs sju på högstadiet! Tja, bygger man en sådan modell kan det säkert liknas vid en enkel övning i stadsplanering och vara en alternativ undervisning för lärare utanför The Comfort Zon.

Det finns ju sådana tydliga hållpunkter; Trossö karta med rutnät kan fungera som platta för alla särpräglade byggnader:
Från Trossö och Örlogsvarvet; Kyrkorna Fredrik. Trefaldighet och Amiralitets-, Klockstapeln, Bastionerna Sparre och Aurora. Från Varvsområdet Muren, Femfingerdockan och speciellt den gamla Mastkranen (påminner om kranen i Gdansk) och från Stumholmen Barkasskjulet, Kronobageriet och Flyghangarerna och från nutid Marinmuseet dessutom kan man bygga på med Befästningar och från Omlandet med Skärva gård och Lyckeby Kronokvarn, och kompletteras med några gårdar och byggnader från Trossö.
Kring arbetet kan det även kopplas skriftliga uppgifter, tidning, krönika, dagbok eller teckna (skriva) några intressanta personporträtt som Erik Dahlberg, Fredrik af Chapman, Carl August Ehrensvärd eller bonden från Trossö som gjorde uppror mot Karl den XI. Allt för att uppnå betygskriterier med fakta och problematisering.

Hej och hå! I karlskrona kan du på BTH utbilda dig till Planeringsarkitekt något för alla som går igång på hus, gårdar och gamla stadsplaner! Fysisk planering vid BTH är den enda utbildningen i sitt slag i Sverige, och den ger dig som student all teoretisk kunskap du behöver – men behåller utrymme för kreativitet. Platsen för dina studier är passande nog med på Unescos världsarvslista – Örlogsstaden Karlskrona ritades med inspiration från Paris och Rom för att bli Sveriges huvudstad och har en spännande arkitektur som breder ut sig på stadens öar. Se Fysisk planering 180 Hp | BTH

© Thommy Sjöberg

Färjeläge Light Remix

 

Färjeläge Light, Aspö Open 2022

Vi glömmer bort vår reseblogg ... Goes Ryan, här ett gammalt bidrag från - 22, trevlig läsning Kistalight/Thompa

Färjeläge, känsla av uppbrott, nerv i luften och nya möjligheter, högsommardag, stackmoln med Karlskrona waterfront i fonden, här hänger öns ungdomar, drömmer om framtiden och längtar ut i världen. 

En längtan som blir så tydlig från en ö som är omgärdad av vatten. 

På väg från ett äventyr med nya erfarenheter, Kistalight har deltagit i Aspö Open; en tennisturnering med hög trivselfaktor. En tävling för sommargäster, öbor, en och annan turist som hittar vägen dit (Kistalight). 

Se även tidigare besök på ön och deltagande i turneringen, Aspö Light - Vandrarhem, Världsarv och lite Asfalt!

I Aspö Open blir idrottens själ synlig, leken (den lekande människan), gemenskap (en kontaktyta mellan boende, sommarfirare, turister och inte minst generationer), tävling och rivalitet på sansad gräsrotsnivå.

Nåja, tennis är den svåraste av racketsporter och kräver trots allt en viss skolning, men det finns plats för alla. Den som vill kan förbereda sig veckan innan med tennisskola, som samlar öns ungdomar.

Turneringens särart är att det vimlar av dubbelklasser, juniordubbel för flickor och pojkar, herr och damdubbel för både senior och veteran, mixed, generationsdubbel och gubbel (från gubbar som spelar dubbel). Kistalight borde vara med i Gubbel men spelar istället veteransingel för herrar födda 1976 eller tidigare.

De yngsta i klassen kan alltså nästan vara 30 år yngre än Kistalight! 

Vi får en liten pratstund, med klubbens grundare Bertil Andersen, trivselgubbe och före detta ledare i handboll för både svenska landslaget och diverse klubbar, plus gympaledare och friskvårdsguru i Lund. Mest pratar vi fotboll och de svenska tjejernas (landslaget) roliga anfallsspel och framgångar.

De tillför glädje och något nytt inom fotbollen!

Bertil berättar även om hur viktig tennisskolan och turneringen Aspö Open är för att samla ungdomarna på ön. Det blir ett häng kring de två banorna under 14 dagar och motsträviga tonåringar kan lockas till landstället där de får två meningsfulla veckor utan allt för mycket tjat från föräldrarna.

Kistalight får möta Kalle, Carl Olov A, i sin första match, faktiskt för ovanlighetens skull en jämnårig motståndare, en kombattant som tar ett steg in i banan, gärna redan vid serven. Tennis är färskvara och Kistalight som spelar gruppspel för motionärer i Solna SJ TK under vinterhalvåret och veckan innan tränat med spelare i Kalmar TK Lag 2 på Böda Sand hardcourt och deltagit i Kalmarspelen i Motionsklassen. Kistalight är en aning på hugget och lyckas knyta upp Kalles spel med både bättre serve, fotarbete, returer och grundslag, 6 - 2, 6 - 2. Kalle som mest spelar tennis på sommaren på  Aspö och då med sina barn.

Trevlig match och trevligt möte med Kalles familj; en fru som stöttade honom och hans son som var tävlingsansvarig.

Boka rum på Aspö via STF går numera inte efter Coronan utan man måste boka hela sjöbodar, mer för mindre sällskap, och ett rum i Lotstornet som erbjuds, all inclusive, bellar 1800 pics 4 th floor, så Kistalight skyndar ner till färjeläget efter dopp i böljan blå vid brygga nedanför Lotstornet. I Karlskrona lotsar jag mig fram via katalog från STF 2017 till Bredgatan 16 strax ovanför färjeläget.

Tji vandrarhem på Trossö har gått upp i rök, in to thin air!

Från dimunitiv karta ovan!

Vad göra?

STF forever!

Kistalight som ogärna vill dö hotelldöden i Karlskrona, kasta ut någon TV som den värsta rock`n roll star, ringer hem till Mimmi på Norra Öland och skyndar hemåt uppför E 22:an, stannar till i Bröms köper 2 liter öländska  jordgubbar a 35 kr litern, jämför 50 pics i Byxelkrok!

Den fria marknadens mysterier!

Jämjö, Fågelmara, Bergkvara (Gökalund, ämne för limerickar) gulliga små samhällen i sommarkvällen längs kusten. Kalmar, Borgholm, kameler vid avfarten till Äleklinta, alvarsmarker, blå skymning längs Kalmarsund och Enerum på norra udden. 

I morgon följer Mimmi med på nya äventyr i sommaren.

En kille med stor apparat från Gökalund

hade en härlig brallis, fick aldrig en blund

tog chaffisjobb för buss Bergkvara

för att i lugn till Stockholm få fara

SMS, stå på hem, för herdestund!

I dag tar vi nya tag i Aspö Open. Mimmi är med. Vi äter en luguber lunch, pasta (Penne), skurna köttbullar, krämig dressing och sallad som sköljs ned med mineralvatten  precis när vi har lämnat färjeläget i Karlskrona på väg mot Aspö. Vi passerar befästningstornet Godnatt ute på fjärden, häftigt med gamla militära torn till havs, samtidigt som ett antal polska medborgare stimmar i några  folkabussar bredvid oss i bilkön.

Är det polska turister som har hittat vägen till Aspö? 

Hur som helst går en väg (linje) ut i Europa med färjan Karlskrona/Gdynia! 

Vi tar en sväng på ön; Drottningskärs Kastell, förbi Lotstornet, Bäck, Kroken och Ryd, nyasfalterat med mer bredd i år men på östra sidan är det fortfarande trådsmalt med stenmurar istället för dikesrenar. Den militärintresserade kan få sitt lystmäte på ön med Ellenabbens fort, Kustspanings radarstationen Gruvan och Museum för Rörligt Kustartilleri, mums för en militär nörd. 

Våra tennisbanor ligger mitt på ön vid Aspö Skola. Skolan lär ha varit sambandscentral för det militära försvaret på ön under ww2. 

Inte bara då säger min blivande motståndare Per K i veterankvarten, gäller även i dag, när nästa dags spelschema sätts upp av tävlingsledningen i glasskåpet bredvid Gamla Banan.

Analog information istället för digital, visst man kan få ett SMS också, plus en del informell info (skvaller), om både öbor (mystiska konflikter som ingen utomstående riktigt förstår sig på och som pågått i generationer), spelare, krämpor och prat om tennisens gåtor.

Per K visar sig vara en habil spelare, dessutom har han scoutat mig från gårdagens match mot Kalle, han är sommarboende på Aspö men från Saltsjö Bo i Stockholm med stående träningstid i anrika TK Malmen.

Trots Hammarbytröja, skarpt läge, kommer Kistalight till korta i bollduellerna mot sin motståndare Per K. Han har helt enkelt högre tempo i sina bollar, slår hårdare och är hyfsat koncentrerad, men några fina bollar och games blir det med både variation, stoppbollar med slice, lek med några ballonger till bollar med längd, lobbar och några goda servereturer. 

Ålder och förmåga tar ut sin rätt, yngst är bäst, inte gammal är äldst!

Visst tyckte Mimmi som är med att det såg ut som riktig tennis, rent av elegant från Kistalights sida, men visst borde jag jobba mer med min, koppla på, min vinnarskalle.

Matchen slutar i ösregn, skyfall, och asfalten (behandlade banan) blir hal som såpa!

Hög risk för skador, tur att matchen var slut.

Tenniskiosk och Trollstuga, en del av sambandscentralen Aspö Open! Bild Thommy Sjöberg

Fint med sambandscentralen, anslagstavlan, när det är skyfall. Vi tar rygg under taket och Per K en profil i Aspö Open, berättar anekdoter om turneringen och vi avhandlar  det outtröttliga ämnet; tennisen som den svåraste av alla racketsporter.

Vi säger bara psykologi!

Tennis för veteraner lär vara den motionsform som får oss att leva längst av alla aktiviteter som finns för oss old ones enligt en dansk undersökning. Förklaringen lär vara att tennis är en form av en dialog dessutom ger det utrymme för så mycket snack runt matcherna. Vi kisar och tjejer avhandlar både det ena och det andra liksom även bortom tennisens värld.

Per K berättar att han läser Klas Östergrens Renegater där han förälskat sig i en av trilogins kvinnliga huvudpersoner, Maud, som finns med i både Gentlemen, Gangsters och Renegater.

Kistalight har läst Gentlemen när det begav sig och kapitlet om Svenska Akademien i Renegater, som blev en blogg Renegater Light eller Skittunnan satt under Fläkten. 

Klas Östergrens trilogi - toppenböcker av en av våra stora berättare men vi minns inte Maud men tänder på idén om en passion för en kvinnlig gestalt inom litteraturen.

Får bli ett ämne för Kistalight i en kommande blogg! 

Vem är vår litterära hjältinna?

Marilyn i Blonde av Joyce Carol Oates? Se Blonde Light - fourth of july!

 Kan vara flera!

Vi skyndar vidare, the same precidia, förbi ICA, dopp i böljan blå vid bryggan nedanför Lotstornet och nytvagad ned till Färjeläget.

Uppbrott och äventyr visst, men på fjärden utanför Karlskrona kan man även uppleva staden från sjösidan och få en bit svensk historia.

Inte dumt från däcket på en vägfärja, Yxlan från Furusund, som är i sommartjänst i Blekinge skärgård.

Kistalight och Mimmi spanar in (insuper) Karlskrona som är en vacker spännande plats, en örlogsstad och ett levande världsarv; Örlogshamnen, bakom skymtar Varvet och anar man inte den gamla mastkranen och femfingersdockan, på Örlogsbasen skymtar Amiralitetskyrkan och högre upp Trefaldighetskyrkan (mäktig barock) Bataljon af Trolle, Klockstapeln och Bastion Aurora innan Stumholmen passeras. Holmen som har öppnats upp för allmänheten och blivit bad, kult och mötesplats för ungdomar, med ett toppen Marinmuseum med restaurang, Barkasskjulet - ett kul hus, Kronobageriet som gjorts om till bostäder, Flyghangarerna och Kronohäktet som blivit vandrarhem

I Karlskrona kan man få syn på hur en hård styrd centralmakt, Sverige, har planerat en stad. På den kuperade ön Trossön lades ett rutnät av breda gator och stora torg. Förebilderna hämtades från flottbaserna Chatham i sydöstra England och Rochefort vid franska Atlantkusten. Konst och stilideal var barocken i Versaille och Rom i Italien.

Grundaren Karl den XI utfärdade 1680 stadsrättigheter för Karlskrona. Staden var inte bara en isfri hamn i sydöstra Blekinge som befäste Sveriges roll som stormakt i Östersjön och norra Europa utan blev också en viktig handelsstad med betydande entreprenörer och innovationer inom skeppsbyggnad och varvsindustri.

Gud, Konungen och Fosterlandet (Tre kyrkor, militär sjömakt, fostran och utbildning) några av arkitekterna bakom staden hade militär bakgrund men var ändå ledande för sin tid. Erik Dahlberg, Nicodemus Tessin och Carl Magnus Stuart som befäste stadsplanen 1683. Under 1700-talet var det skeppsbyggare Fredrik af Chapman och Carl August Ehrensvärd, amiral med konstnärliga och filosofiska intressen, som påverkade stadsbilden och införde nymodigheter i skeppsbyggande. Örlogsstaden med hamnen, varvet och fjärden måste ha varit en fest för ögat med vimlande segelfartyg, liv och rörelse bland människor och larmet från den stora kranen. 

Det finns även många charmiga hus och gårdar som klättrar i bebyggelsen på Trossö något som har levandegjorts i den lilla skriften Bebyggelseminnen utgiven av Blekinge Museum.

Slup och Barkasskjulet på Stumholmen i Örlogsstaden Karlskrona. Elevmålning av Kristoffer Östra Torpskolan i Karlskrona. Foto Kistalight från skrift om Örlogsstaden Karlskrona - ett levande världsarv -

Undrar om man inte som gammal SO-lärare skulle kunna ha Örlogsstaden Karlskrona - ett levande världsarv - som förebild och ide för att bygga en modell i papier mache i undervisningen i SO.

Ett grupparbete i SO och teknik med Örlogsstaden i Karlskrona - ett världsarv - som modell åtminstone om man är lärare i Karlskrona, tänker Kistalight som har gjort djärva försök förr i genren som modellbyggare i stadsplanering med Vällingbymodellen för årskurs sju på Spånga High. 

Ett projekt garanterat utanför en lärares komfortzon! Liknande projekt som Kistalight allt som oftast grejade eftersom vi hade lyckan att ha kreativa elever! Dessutom lever Kistalight här upp till stjärnpedagogen John Hatties devis att den skicklige läraren hittar utmaningar i sitt ämne och lär av sitt lärande (sic!). Se  Hattie hii Light blues!

Ärligt talat blev väl långt det här men det vore kul att snöa in på den gamla örlogsstaden med lite studier i ämnet!

Går det månne att bygga en sådan stad i dataspelet Sim City, funkar säkert även med Lego, säger vi, innan vi skyndar hem till barn och barnbarn i stugan på Norra Öland med två lådor jordgubbar från Bröms.

 © Thommy Sjöberg 

Mörtfors Light på Goes Ryan

 

Mörtfors Light - Gott Nytt År från Kistalight

 

Kistalight önskar Gott Nytt År med en av de få resebloggarna under året! Vad gör man i pandemitider? Jo man reser i Sverige där det kan vimla av reseäventyr. Tjoho för hemmaplan, se även Mörtfors Light!

Kvarnen i Mörtfors, röd byggnad med vita knutar som speglar sig i Marströmmen, byns hjärta och prunkande växtlighet. Vatten som porlar rogivande i åns trappor och bara några hundra meter senare blir Marforsen innan ån virvlar ut i sjön Maren. Bild Thommy Sjöberg

Kistalight är på väg hem till Mimmi i Kista och åker på rulle längs Ostkustens Europaväg, svänger vänster ungefär mitt emellan Oskarshamn och Västervik för att besöka den lilla bruksorten Mörtfors. Orten ligger i en dalgång och vägen in mot byns centrum lutar en aning (brant) efter ett par km från E 22;an där man strax passerar  en gammal Shellmack (pump) och åker över en bro som delar samhället i två delar längs Marån. 

Mörtfors är levandegjort av dokumentärfilmaren Tom Alandh i filmen Mörtfors-Tarzan och genom en tidningsartikel i årets Barfota (sommarbilaga) i Kalmartidningen Barometern. Vi har läst artikeln och sett Tom Alandhs film. Dessutom har filmaren Jan Troell gjort en delvis självbiografisk dokumentär, Sagolandet, där Mörtfors spelar en viktig roll, där han skildrar sin barndom under ww2 när han var evakuerad från Malmö till orten. 

Kistalight stannar till vid Shellmacken, en gammal oanvänd pump, och ett hus där fasaden renoveras och där Mörtfors berömda, nåja, antikvariat huserar. Bild Thommy Sjöberg

Jag får sällskap av ett litet följe som är där för att hälsa på och presenteras för Ulf Jönsson som driver antikvariatet. Bakom huset finns en grönskande trädgård och en dammliknande bit av Marströmmen blänker mellan träd och buskar. Vi hittar vägen genom byggnadsställningar och skyddsväv, likt en Dante och Vergilius, hm ... hm, för att hitta passagen in i antikvariatet. Samlingarna är uppbyggda likt ett klassiskt antikvariat i höga hyllor och är sorterade efter sina ämnen;  historia, skönlitteratur, geografi, klassiker, Smålandsförfattare (speciellt Astrid Lindgren och Vilhelm Moberg), deckare och allmänt, några väggar är prydda med lokala konstnärer och det finns ett fikabord med bröd.

Kistalight blir bjuden på kanelgifflar.

En favorit!

Minsann fanns det inte en hylla med August Strindberg också där vi hittar nationalupplagan av Röda Rummet som vi varit på jakt efter på ett antal antikvariat i Stockholm; Ryes, Blå Tornet och till med på Strindbergsmuseet och några antikvariat till. 

Se nyårslöfte med läsning Gott Nytt Läsår från Kistalight 2021!

Kistalight slår till med ett köp, faktiskt blir jag så överväldigad att jag ger ett överblivet ex av Kistalight på spaning, en bok om böcker och författare, som jag skänker till Ulf och antikvariatet, sedan tackar jag för visningen och hittar ut genom skyddsväv och byggnadsställningar.

Minsann, de böcker de inte har i Stockholm kan man hitta på ett antikvariat i en liten idyllisk by i Småland längs Ostkusten när man åker på rulle på sin väg hem till Mimmi och Kista!

Kistalight strosar vidare i byn längs ån, förbi Bjurstams Pensionat där Tom Alandh sommarjobbade som ung med att servera kaffekorgar till gästerna och tömma pottor, hittar festplatsen Basarkullen, där hans pappa fanns avbildad som Tarzan i en träskulptur i naturlig storlek och lite till. En skulptur som Jan Troell ropat in på en auktion när pensionatet såldes och inventarier ropades ut.

Mörtfors är en idyll och var en högst levande by under 1950 och 60-tal med över 200 invånare, det fanns 28 verksamheter med snickerifabrik, kvarn och Bjurstams pensionat i förarsätet. Pensionatet drevs av Mörtfors store kreatör och entreprenör Bjurstam som även var god vän med Tom Alandhs äventyrliga pappa, Mörtfors-Tarzan, som han porträtterar i sin dokumentär.

Det är en sorgsen mild ton i Tom Alandhs berättelse om sin frånvarande pappa med massor av understatements, under istället för överdrifter, och man undrar om det i dag skulle ställas en diagnos för Mörtfors-Tarzan och hur den skulle se ut.

Säkert hämtade Tom Alandh en hel del styrka och trygghet från den trygga småländska byns kollektiv  och dess natur, något som var fint att ta med sig ut i världen, först när han blev student på Blackebergs läroverk och sedan som vuxen.

Undrar om man inte skulle kunna se Tom Alandhs Mörtfors-Tarzan som en del av en viss typ av minnesberättelser för oss som var unga på 1950 och 60-tal. Unga med en trasig uppväxt i Stockholms förorter, frånvarande föräldrar, dysfunktionella familjer och kanske missbruk. De som blev skickade till bystan där de tankade trygghet under sina sommarlov i små byar bland original, kollektiv med ungar och kloka vuxna med fötterna på jorden. 

En film i den andan är Lasse Hallströms Mitt Liv som hund. En film som fann sin egen väg till den internationella publiken. Filmen blev kult i USA, Oscarnominerad och en av Michael Jacksons favoritfilmer och filmen fick massor av priser och credd från kulturetablissemanget.

 Vilket ledde till en internationell karriär för Lasse Hallström. Vi tycker att det är en av Lasses bästa filmer och absolut en klassiker i svensk modern filmhistoria. Se  Mitt liv som hund - Light!

Både Mimmi och Kistalight har liknande erfarenheter från vår barn och ungdom, Mimmi från Sjöbron vid Mycklaflon i Småland och Kistalight från Narveryd i Vallerstad socken utanför Skänninge i Östergötland. 

Istället för kollo, egna Bullerby somrar Light!

Blev en liten minnesblogg av detta se Fågel-Einar Light!

Aron, båt och likaledes rederi som trafikerar Maren mellan Mörtfors och Solstadsström. Där den anknyter till skärgårdstrafiken från Västervik. Bild Thommy Sjöberg

Båten Aron för utflykter, här i modern skepnad, har gamla anor från tiden för Mörtfors som bruksort då den användes för att skeppa och dra släp med malm, virke och ved och sedan under Bjurstams gyllene år som pensionat, en livlina, då båten användes för att hämta sommargäster från Västervik.

 När du susar fram på E 22:an och man åker på rulle på sin väg hem till Mimmi och Kista passerar man Sjön Maren över en bro vid avfarten till Virum mellan Mörtfors och Solstadsström. Där skymtar för några ögonblick blåa blänk på fjärdarna mellan Smålands grågröna skogar och Misterhults skärgårds bräckta vatten. 

I Mörtfors dalgång (en gång i tiden gräns mellan Misterhult och Hjorteds kommuner) anar Kistalight att det råder en sorts fuktig och vegetativ miljö, ett mikroklimat, där det växer så det knakar i byns trädgårdar.

Mest verkar det vara pensionärer som står för odlarglädje och prunkande växtlighet bland gula och röda villor med vita knutar och rosor i rabatten.

Finns det återigen en framtid för den lilla (bruks)orten så här i kölvattnet på pandemi, klimatkris och globaliseringens skavsår.

När modernitet och urbanisering fått sina törnar!

För många går det dessutom alldeles utmärkt att arbeta hemifrån så där i digitaliseringens uppkopplade tidevarv ...

Mörtfors verkar dessutom vara hyfsat försedd med fiber.

Vem vet?

Vi kanske syns  i vår barn och ungdoms förlovade bruksort!

©Thommy Sjöberg

Wanås, Hemester och Sommarkollo för Kistalight och Mimmi

 

Vykort från Wanås

 

Gammal blogg blir som ny! Yoko Onos Wish Tree i Wanås skulpturpark, en kall och regnig dag i juli. Bild Thommy SjöbergMassor av folk, knökfullt, på parkeringen vid Wanås slott.
Hemester och dåligt väder ger utslag.
Vi startar med PK nudelsoppa och surdegsbröd i konsthallens restaurang.
Inte så lyckat, väl trångt, och soppan smakar mest saltvatten utspätt med grönt a la 105 pics!
Borde ha käkat vår medhavda matsäck på uteserveringen där det fanns gott om plats för detta.
Nåja sedan blir det bättre!
Vi börjar konstvandringen med YOKO ONO och hennes Wish Trees for Wanås. Fjorton äppelträd där du kan hänga upp kort med dina favoritönskningar. Korten ger träden en karaktär av blommande hav med önskningar. Viktigt för Yoko Ono var att äppelträden skulle vara av lokal art, med koppling till platsen, som äpplesorterna Transparent Blanche, Ripston och Åkerö.
Kistalight och Mimmi bidrar med några önskningar; först ut är att vi önskar en liten parvel i vår närhet all välmåga och lycka, sedan önskar Kistalight att han vinner nästa veteranmatch i tennis och till slut en riktig grabbig dröm, vore inte dumt med en tio Mille vinst på Joker eller Lotto.
Men det går också bra med en Mille!
Alla Yoko Onos önskekort från olika Wishing Trees i världen skördas och skickas till ett Imagine Peace Tower, ett monument på ön Vithey på Island där de förvaras i ett  kulturellt ensilage (kanske) och varje år tänds en ljuspelare vid tornet när John Lennon har (hade) födelsedag den 9 oktober.

Från Kistalights anteckninsbok; Guide Wanås och liten teckning av Sarah Schwartz MOTHER, Bild Thommy SjöbergEn charmig grönska i Wanås skulpturpark!
Ek, lind, lönn och framförallt bokskog, lövgrottor bland ädelträd, upptäckter vi, medan vi vandrar i parken, men även kommunikation av text, MOTHER, enkel textrad och konstverk på grå sten täckt av grön mossa, som ett podium, av Sarah Schwartz!
Kring Wanås gamla stenmur längs parkens yttre gränser,  1,8 km lång, en historisk lämning i sig, dyker det också upp textrader, 260 inskriptioner sammantaget, som t ex ABUSE OF POWER / COMES AS NO SURPRISE, skapade av Jenny Holzer, hennes texter från 2002 blir också en del av Wanås historia och natur.
Holzer och Schwartz är några av de konstnärer som skapat språkbaserade verk i parken, andra är Marianne Lindberg De Geer, Yoko Ono, Srinivasa Prasad, C F Reutersswärd och Robert Wilson.
Längs vår promenadstig börjar det hända grejer, Kistalight och Mimmi börjar känna sig som Moderna på SOMMARKOLLO, i Per Kirkebys tegelskulptur, festlig arkitektonisk byggnad i tegel och med spännande former tjoar vi i mitten för att hitta det förstärkta ljudet.
Tjoho ända från antiken?
Tja, åtminstone i Wanås skulpturpark!

Mimmi vid Malin Holmberg gåtfulla I Will Stop Loving You Bild Kistalight/Thompa

Vid Göingebygdens mest berömda träd, Snapphaneeken, där svenska fogdar lär ha hängt upproriska snapphanar under 1600-talet, upptäcker vi Malin Holmbergs verk med den gåtfulla titeln I will stop loving you. Ett fantasifullt cirkelformat gult rum inramat av fem på insidan gulsprejade bokträd. Blir en magisk plats mitt emellan snapphane eken och nästa konstverk som är Stigma, en röd monokrom, konvex form av Gloria Friedmann, en 16 meter lång och 6 meter hög hålsten. Från början ramade Stigma in en svärtad avbruten trädstam som över tid brutits ned. I dag lever det minimalistiska konstverket av sin egen kraft och charm när det växlar uttryck under årstiderna.
Stigma är placerad precis utanför Wanås gamla stenmur!
Utanför muren är också Carolina Falkholts graffitiverk med den poetiska titeln Train of Thoughts.
Vad passar väl inte bättre för en gammal graffitikonstnär som härjat på New Yorks graffitiscen under 1990-talet än att måla en tågvagn i utkanten av Wanås skulpturpark med feministiska motiv, övermålade vaginor, som formar böljande medvetandeströmmar.
Utanför Wanås stenmur finns även två gamla bekantingar (kompisar) som Kistalight har tagit del av under sina år som medlem i Moderna Museets Pressklubb, innan vi fick sparken där, (fasades ur - På äventyr med Modernas Pressklubb) Marina Abramovic med The Hunt Chair for Animal Spirits (typisk titel för henne se även Marina Abramovic - Performance Light) och en favorit Nathalie Djurberg med Sheet metal, wood, mirror glass, glassfiber and sound, se även Djurberg och Berg på Moderna, Leranimationer Light....Tyvärr missar vi våra Moderna kompisar men börjar känna oss riktigt upprymda över alla upptäckter, kanske är det endorfiner efter promenaden eller också är det känslan av de konstnärliga intrycken från våra artister i parken:

Kistalight vid Train of Thoughts av Sofi Falkholt. Bild Kistalight/Mimmi

Det är den lekande människan som står i centrum som gör både barn, panschisar och vuxna med öppet sinne, glada, inspirerande och lekfulla.
Undrar också om inte flocken, som vi snackar om i dessa tider, påverkar? Här är det gänget kring Moderna som är på grönbete (sommarkollo) troligen via en liten omväg förbi Österlen, långa modeller och deras långbenta döttrar, killar med de rätta snitsen på kläderna och kulturtugget.
Det är dom som går på tur i skulpturparken.
Vilket Kistalight inte alls har något emot!

Klart att man ska gå lite vilse på en kulturvandring i en skulpturpark, bland stigar i labyrinten hamnar vi i en återvändsgränd (blindtarm) avspärrat för allmänheten mitt emot Slottet!
Vem vill störa friden för en adelsdam och slottsherre?
Inte Kistalight och Mimmi i alla fall!
Vi vänder och hittar ut vid den kissande flickan, Fidiecommisium, av Ann-Sofie Siden, placerad vid dammen, ett samhällskritiskt verk - se tradition med fideikommis, och med ekon från konsthistorien i form av Manneken Pis i Bryssel. Tidigare har vi passerat verk som Pyramiden av Gunilla Bandolin, en av parkens tidigare verk i form av en kluven pyramid, av jord, gräs och sten. Det gåtfulla A House for Edwin Denby av Robert Wilson, kikar vi extra på, en hyllning till en framstående amerikansk poet och danskritiker, ett hus i enkel byggnadsstil med ljus och ljud från huset med recitationer från den avlidne poeten som vännen Colin Wilson läser.

En skulptur som väcker leklust är Jene Highsteins Grå Mussla, Grey Clam, som vi tidigare passerat i bokskogen på vår väg i labyrinten. Små grupper av barn springer, skrattar och leker på den monumentala plattan, Grå Musslan, som med sina mjuka linjer inbjuder till interaktion, måtten (20x18x0,2 m) visar hur stor den är. Den grå betongen, konstverket från 2001, har mörknat genom åren som när det skapades (göts) så gick det åt 60 ton betong som kördes ut med skottkärror i parken. De mjuka formerna och böljande linjerna, det råa materialet (betongen som mörknat) ger en närvaro och en äkthet till verket i bokskogen.

En lek och fantasifull men även lite creepy "installation" är Melissa Martins The Dining Room nära slottsdammen. Ett rum i skogen där väggarna är träd, golvet marken och himlen och lövkronor tak men det finns fönster, dörr, stolar, bord och en öppen spis. Melissa Martins konstnärskap handlar om människans relation mellan kropp och social rit.

Vi avslutar vår vandring genom skulpturparken, mellan lek och fantasi med glatt sinnelag, vid Tue Greenfort Milkheat, ett konstverk i tiden men ett traditionellt radiator element som symboliserar hållbar utveckling och värms upp av komjölk från den närbelägna ladugården.

Någonstans skymtar en kritik av kossornas metanutsläpp i en allt varmare värld!

Vilket Kistalight inte riktigt kan inse när vi skådar verket!

Där emot kommer vi att tänka på allas vår Marcel Duchamp och hans konceptkonst, Readymades, mest berömd är Fountain på Moderna och jag tänker på min ungdom när jag slavade som målargesäll och när element i bostäder skulle målas så behövdes det en speciell elementpensel, en så kallad elementare. Ett traditionellt element av typen ovan, genererade också mycket yta, smart för värmen och var också lönsamt som ackordsobjekt för en glad målargesäll.

Vi säger Au Revoir till Wanås fantasifulla skulpturpark och hoppas på ett snart återseende, gärna en annan årstid, skulle kunna vara en önskan på ett litet vykort i Yoko Onos Wish Tree.

© Thommy Sjöberg

Klimatsmart Resa till Quebec, Kistalight i Fåtöljen

TUESDAY, MARCH 26, 2019

Stina Nilsson Trippel i Quebec

Tjoho grabbar och tjejer!
Hur har helgen varit?
Puh nu har vi hämtat oss.
Visst har vi varit ute och promenerat i det fina vintervädret!
Men i våra hjärtan har vi befunnit oss i Quebec Citys fina skidpark med utsikt över Saint Lawrencefloden eller också på besök i Holmenkollen med utsikt över Oslofjorden.
Svenska tjejerna i både längdåkning och skidskytte har alla något stort på gång i sina idrotter.
Men var är grabbarna?

I första dagens sprint i Quebec vimlar det av svenskor.
Sprintdebutanten Frida Karlsson vevar på med stavarna i kvarten som den värsta roddare tycker rysk stjärnåkare som klipper till Frida med sin stav.
Intressant tycker Frida som visar (har) mycket gott humör, ryskan blir diskad och Frida grejar både att ta sig till semi och final.
I finalen vimlar det av vitklädda svenska tjejer som skidar runt i den snabba slingan anförda av sprintprofessor Stina Nilsson. Hon och hennes svenska adepter visar på konsten att åka fort och moderera en sprint.
Tjejerna sprintar runt i en rolig slinga med höjdskillnader upp emot Martello Tower (försvarsfort byggt av britterna under 1800-talet) med vacker utsikt över Saint Lawrencefloden. Det är historisk mark och en fantastisk sportpark, Battlefield Park på Plains of Abraham, plats för kolonialkrig och strider med ursprungsbefolkningen (indianstammar), men här står kampen, något ojämn, mellan svenskorna och en i dag något övergiven norska Maiken Casperson Falla (dessa norska dubbelnamn).
Stäng in den lilla rödblåa råttan tjoar Mimmi framför TV:en!
Men Mimmi det där låter förskräckligt menar Kistalight.
Hatar när norrmännen vinner hela tiden!
I dag är det ingen risk för det!
Det blir vitt (blågult) på pallen; Stina, Maja, Jonna och Frida blir femma.
Dessutom vinner Stina världscupen i Sprint!
Den första svenska tjejen någonsin i skidor på längden!
Tjoho för detta!

Stina Nilssons fina vinst i sprinten innebär först ut med viss tidsmarginal på damernas masstart under lördagen. Stina som är född taktiker tar ut svängarna rejält utan att förta sig!
Visst hinner duracellkaninen Therese Johaug och Oestberg upp henne men de lyckas inte hänga av världens bästa Sprinter.
I en av världens trevligaste skidtävlingar (Kistalights kurs) crosscountry ski i urban miljö, med Quebec City stadssilhuett i fonden.
I skidspåren i Battlement Park med anor och historiens vingslag tuffar vår trio av tjejer på i täten med den mäktiga naturen längs Saint Lawrencefloden åt det andra hållet som sällskap.

Vid Martello Tower, slingans högsta punkt, nu går det utför och Stina Nilsson hänger med i Therese Johaugs och i Flugstad Oestbergs tempo bakom på fjärde plats skymtar Ebba Andersson.
Sprintprofessor Nilsson som här är på väg att bli professor Stina Nilsson i Distansskidor har koll på situationen och eftersom vår duracellkanin Johaug bara har ett läge, max fart, är det bara att slipstreama, bida sin tid, hänga med och vänta in upploppet!
Går som smort (vallat)!
Stina får sin inner plats i kurvan när de svänger in på upploppet och sedan är det bara att gasa!
Vinst för Stina och Johaugs första förlust i distans för säsongen!

Visst verkar Ville de Quêbec vara en spännande plats att besöka!
Undrar om skidtjejerna hinner med några dagars turism i staden?
Quêbec är en av Canadas äldsta städer där den ligger längs Saint Lawrencefloden som här mynnar i Atlanten. Staden har en stor hamn som är en viktig länk i Saint Lawrence Seaway. Vilket är en transportled längs floden med sinnrikt byggda slussar som kan ta oceangående fartyg via Montrêal till De Stora Sjöarna främst Ontario och Eiresjön men det finns även ett slussystem som kan ta dem vidare till Huron och Övre sjön bort till Duluth och Mesabifälten i Minnesota. En jätteled för transporter mellan Nordamerikas industristäder och järnmalmsfält ut till och från Atlanten. De väldiga vattenmängderna som rinner ut i Saint Lawrencebukten via floden (sötvatten) till Atlanten medför ett mycket spännande djurliv och rika fiskebestånd i dag hotat av miljögifter.
Ville de Quêbec har typiskt inlandsklimat med inslag av marin påverkan, där det ligger längst in i Saint Lawrenceviken, åtminstone tolkar Kistalight det så när vi läser av kurvor för årsnederbörd och temperatur, medför kalla vintrar och varma somrar och relativ stor skillnad mellan årets kalla respektive varma månader.
Mest intressant med Ville de Quêbec är kanske ändå att det är centrum för Franska Canadas kultur och politiska liv. Här finns Provinsen Quêbecs (drygt tre ggr så stort som Sveriges landyta och ca 8 miljoner invånare) parlament, här finns franskspråkiga tidningar och radio och TV-stationer, här finns Ville de Quêbecs gamla stad, Vieux-Quêbec omgärdat av stadsmurar och ett historiskt Castell.
I dag ett världsarv som verkar mycket trevligt att flanera i!
Här finns också ett landmärke hotel Chateau Frontenac med en siluett som dominerar stadsbilden. Hotellet är berömt för att här möttes F D Roosevelt, Winston Churchill och Kanadas premiärminister under ww2. Medan du knallar runt bland caféer, a la chic Parisstämning, och restaurerade gamla hus i Ville de Quebecs världsarv kanske du kommer att tänka på att här i staden startade två av svensk ishockeys största karriärer i NHL. Mats Sundin som hann med hela fyra säsonger i Quebec Nordiques innan han kom att ingå i en ganska mystisk bytesaffär och hamnade i Toronto Maple Leafs där han blev en legend. Den andra svensken Peter Foppa Forsberg blev årets rockie under sin första säsong i Quebec N, sedan såldes laget och blev Colorado Avalanche och nya mästare i NHL.
Kanske drog de också en suck av lättnad både Sudden och Foppa när de fick lämna det franska Canada för en mer anglofil kultur med ett språk, engelska, som vi svenskar mer eller mindre har som ett andra språk. Franska kulturen  i Nordamerika är inte heller så lätt tillgängligt för den oinvigda. Viss kärvhet, (är det humor?) präglat av klimat, pionjäranda på nordlig breddgrad och franska språket.
Franska med mer nostalgi och romantisk känsla jämfört med engelskan som i nordamerikansk skepnad har ett mer direkt tilltal men visst går det alldeles utmärkt att rimma och skriva känslosamma sånger på bägge språken.
Ibland säger det bara klick när en ny artist dyker upp på scenen! Här indie singer/songwriter Coeur de Pirat från franska kvarter i Montréal som är på väg att erövra de stora scenerna.
Hon bara har det.
Den där känslan och tonen som är så karakteristisk för fransk chanson och kabaréstil möjligen finns det där tillägget av franska Canadas pionjäranda.


Kistalight bäddar in vår Hjärtas Pirat med Somnambule (Sömngångare humor?) live från l'Eglise Saint-Jean Baptiste i Montrèal.

Nu tillbaka till ämnet!
Var det inte längdskidor, tour de Ski, i Ville de Quebecc fina vinterpark som gällde?
Stina Nilsson, numera distansprofessor, startar 33 sekunder före Flugstad Oestberg och 49 dito före Therese duracell kaninen Johaug i söndagens jaktstart
Toppen förutsättningar för professor Nilsson!
Professor Nilsson gör sitt eget lopp.
Skidar runt i Battlefield Park, Plains of Abraham, rundar banan vid Martello Tower, fint väder, visst skymtar och visst kommer de närmre duracellkaninen Johaug och Oestberg. Kanske har professor Nilsson satt sig i sådan respekt hos de norska töserna att de inte utmanar i onödan om det blir dags för en fight på upploppet.
Blir en riktigt fin dag för svensk skidsport!
Vinnare och högst upp på pallen Stina Nilsson, femma Ebba Andersson sedan Jonna Sundling sexa, Maja Dahlqvist åtta, Frida Karlsson nia och Charlotte Kalla tia och på 19:e plats Evelina Settlin. Fem svenskor bland de tio första.
Tjoho för de svenska damerna.
Hoppas de hinner turista någon dag i Ville de Québec innan de åker hem till Svedala för vidare äventyr.

© Thommy Sjöberg

Labels: historisk siluett och världsarv, Tjoho för första svenska världscupen i längdskidor, tour de ski Quebec, Vieux-Quêbec