Friday, 16 October 2020

Wanås, Hemester och Sommarkollo för Kistalight och Mimmi

 

Vykort från Wanås

 

Gammal blogg blir som ny! Yoko Onos Wish Tree i Wanås skulpturpark, en kall och regnig dag i juli. Bild Thommy SjöbergMassor av folk, knökfullt, på parkeringen vid Wanås slott.
Hemester och dåligt väder ger utslag.
Vi startar med PK nudelsoppa och surdegsbröd i konsthallens restaurang.
Inte så lyckat, väl trångt, och soppan smakar mest saltvatten utspätt med grönt a la 105 pics!
Borde ha käkat vår medhavda matsäck på uteserveringen där det fanns gott om plats för detta.
Nåja sedan blir det bättre!
Vi börjar konstvandringen med YOKO ONO och hennes Wish Trees for Wanås. Fjorton äppelträd där du kan hänga upp kort med dina favoritönskningar. Korten ger träden en karaktär av blommande hav med önskningar. Viktigt för Yoko Ono var att äppelträden skulle vara av lokal art, med koppling till platsen, som äpplesorterna Transparent Blanche, Ripston och Åkerö.
Kistalight och Mimmi bidrar med några önskningar; först ut är att vi önskar en liten parvel i vår närhet all välmåga och lycka, sedan önskar Kistalight att han vinner nästa veteranmatch i tennis och till slut en riktig grabbig dröm, vore inte dumt med en tio Mille vinst på Joker eller Lotto.
Men det går också bra med en Mille!
Alla Yoko Onos önskekort från olika Wishing Trees i världen skördas och skickas till ett Imagine Peace Tower, ett monument på ön Vithey på Island där de förvaras i ett  kulturellt ensilage (kanske) och varje år tänds en ljuspelare vid tornet när John Lennon har (hade) födelsedag den 9 oktober.

Från Kistalights anteckninsbok; Guide Wanås och liten teckning av Sarah Schwartz MOTHER, Bild Thommy SjöbergEn charmig grönska i Wanås skulpturpark!

Ek, lind, lönn och framförallt bokskog, lövgrottor bland ädelträd, upptäckter vi, medan vi vandrar i parken, men även kommunikation av text, MOTHER, enkel textrad och konstverk på grå sten täckt av grön mossa, som ett podium, av Sarah Schwartz!
Kring Wanås gamla stenmur längs parkens yttre gränser,  1,8 km lång, en historisk lämning i sig, dyker det också upp textrader, 260 inskriptioner sammantaget, som t ex ABUSE OF POWER / COMES AS NO SURPRISE, skapade av Jenny Holzer, hennes texter från 2002 blir också en del av Wanås historia och natur.
Holzer och Schwartz är några av de konstnärer som skapat språkbaserade verk i parken, andra är Marianne Lindberg De Geer, Yoko Ono, Srinivasa Prasad, C F Reutersswärd och Robert Wilson.
Längs vår promenadstig börjar det hända grejer, Kistalight och Mimmi börjar känna sig som Moderna på SOMMARKOLLO, i Per Kirkebys tegelskulptur, festlig arkitektonisk byggnad i tegel och med spännande former tjoar vi i mitten för att hitta det förstärkta ljudet.
Tjoho ända från antiken?
Tja, åtminstone i Wanås skulpturpark!
Mimmi vid Malin Holmberg gåtfulla I Will Stop Loving You Bild Kistalight/Thompa

Vid Göingebygdens mest berömda träd, Snapphaneeken, där svenska fogdar lär ha hängt upproriska snapphanar under 1600-talet, upptäcker vi Malin Holmbergs verk med den gåtfulla titeln I will stop loving you. Ett fantasifullt cirkelformat gult rum inramat av fem på insidan gulsprejade bokträd. Blir en magisk plats mitt emellan snapphane eken och nästa konstverk som är Stigma, en röd monokrom, konvex form av Gloria Friedmann, en 16 meter lång och 6 meter hög hålsten. Från början ramade Stigma in en svärtad avbruten trädstam som över tid brutits ned. I dag lever det minimalistiska konstverket av sin egen kraft och charm när det växlar uttryck under årstiderna.
Stigma är placerad precis utanför Wanås gamla stenmur!
Utanför muren är också Carolina Falkholts graffitiverk med den poetiska titeln Train of Thoughts.
Vad passar väl inte bättre för en gammal graffitikonstnär som härjat på New Yorks graffitiscen under 1990-talet än att måla en tågvagn i utkanten av Wanås skulpturpark med feministiska motiv, övermålade vaginor, som formar böljande medvetandeströmmar.
Utanför Wanås stenmur finns även två gamla bekantingar (kompisar) som Kistalight har tagit del av under sina år som medlem i Moderna Museets Pressklubb, 
innan vi fick sparken där, (fasades ur - På äventyr med Modernas Pressklubb) Marina Abramovic med The Hunt Chair for Animal Spirits (typisk titel för henne se även Marina Abramovic - Performance Light) och en favorit Nathalie Djurberg med Sheet metal, wood, mirror glass, glassfiber and sound, se även Djurberg och Berg på Moderna, Leranimationer Light....Tyvärr missar vi våra Moderna kompisar men börjar känna oss riktigt upprymda över alla upptäckter, kanske är det endorfiner efter promenaden eller också är det känslan av de konstnärliga intrycken från våra artister i parken:
Kistalight vid Train of Thoughts av Sofi Falkholt. Bild Kistalight/Mimmi
Det är den lekande människan som står i centrum som gör både barn, panschisar och vuxna med öppet sinne, glada, inspirerande och lekfulla.
Undrar också om inte flocken, som vi snackar om i dessa tider, påverkar? Här är det gänget kring Moderna som är på grönbete (sommarkollo) troligen via en liten omväg förbi Österlen, långa modeller och deras långbenta döttrar, killar med de rätta snitsen på kläderna och kulturtugget.
Det är dom som går på tur i skulpturparken.
Vilket Kistalight inte alls har något emot!

Klart att man ska gå lite vilse på en kulturvandring i en skulpturpark, bland stigar i labyrinten hamnar vi i en återvändsgränd (blindtarm) avspärrat för allmänheten mitt emot Slottet!
Vem vill störa friden för en adelsdam och slottsherre?
Inte Kistalight och Mimmi i alla fall!
Vi vänder och hittar ut vid den kissande flickan, Fidiecommisium, av Ann-Sofie Siden, placerad vid dammen, ett samhällskritiskt verk - se tradition med fideikommis, och med ekon från konsthistorien i form av Manneken Pis i Bryssel. Tidigare har vi passerat verk som Pyramiden av Gunilla Bandolin, en av parkens tidigare verk i form av en kluven pyramid, av jord, gräs och sten. Det gåtfulla A House for Edwin Denby av Robert Wilson, kikar vi extra på, en hyllning till en framstående amerikansk poet och danskritiker, ett hus i enkel byggnadsstil med ljus och ljud från huset med recitationer från den avlidne poeten som vännen Colin Wilson läser.
En skulptur som väcker leklust är Jene Highsteins Grå Mussla, Grey Clam, som vi tidigare passerat i bokskogen på vår väg i labyrinten. Små grupper av barn springer, skrattar och leker på den monumentala plattan, Grå Musslan, som med sina mjuka linjer inbjuder till interaktion, måtten (20x18x0,2 m) visar hur stor den är. Den grå betongen, konstverket från 2001, har mörknat genom åren som när det skapades (göts) så gick det åt 60 ton betong som kördes ut med skottkärror i parken. De mjuka formerna och böljande linjerna, det råa materialet (betongen som mörknat) ger en närvaro och en äkthet till verket i bokskogen.
En lek och fantasifull men även lite creepy "installation" är Melissa Martins The Dining Room nära slottsdammen. Ett rum i skogen där väggarna är träd, golvet marken och himlen och lövkronor tak men det finns fönster, dörr, stolar, bord och en öppen spis. Melissa Martins konstnärskap handlar om människans relation mellan kropp och social rit.
Vi avslutar vår vandring genom skulpturparken, mellan lek och fantasi med glatt sinnelag, vid Tue Greenfort Milkheat, ett konstverk i tiden men ett traditionellt radiator element som symboliserar hållbar utveckling och värms upp av komjölk från den närbelägna ladugården.
Någonstans skymtar en kritik av kossornas metanutsläpp i en allt varmare värld!
Vilket Kistalight inte riktigt kan inse när vi skådar verket!
Där emot kommer vi att tänka på allas vår Marcel Duchamp och hans konceptkonst, Readymades, mest berömd är Fountain på Moderna och jag tänker på min ungdom när jag slavade som målargesäll och när element i bostäder skulle målas så behövdes det en speciell elementpensel, en så kallad elementare. Ett traditionellt element av typen ovan, genererade också mycket yta, smart för värmen och var också lönsamt som ackordsobjekt för en glad målargesäll.
Vi säger Au Revoir till Wanås fantasifulla skulpturpark och hoppas på ett snart återseende, gärna en annan årstid, skulle kunna vara en önskan på ett litet vykort i Yoko Onos Wish Tree.

© Thommy Sjöberg

2 COMMENTS:

Thommy Kistalight said...

Delar upp min reseblogg från juli, Wanås Light och lite Badortstennis, i två delar.
Det gäller att få lite ordning på texten, struktur, och läsbarhet!
Biten ovan får betraktas som Del I av mina sommaräventyr med Mimmi i juli 2020.
Så det så!

Thommy Kistalight said...

Källor till promenaden:

Wanås Konst #20, tidskrift med trevlig karta över parken och några intressanta artiklar mm

Wanås KonstGuide med förord av Elisabeth Millqvist & Mattias Givell 2019 och essä, Alltid Välkommen, av Johanna Koljonen

Saturday, 18 January 2020

Klimatsmart Resa till Quebec, Kistalight i Fåtöljen

TUESDAY, MARCH 26, 2019

Stina Nilsson Trippel i Quebec

Tjoho grabbar och tjejer!
Hur har helgen varit?
Puh nu har vi hämtat oss.
Visst har vi varit ute och promenerat i det fina vintervädret!
Men i våra hjärtan har vi befunnit oss i Quebec Citys fina skidpark med utsikt över Saint Lawrencefloden eller också på besök i Holmenkollen med utsikt över Oslofjorden.
Svenska tjejerna i både längdåkning och skidskytte har alla något stort på gång i sina idrotter.
Men var är grabbarna?

I första dagens sprint i Quebec vimlar det av svenskor.
Sprintdebutanten Frida Karlsson vevar på med stavarna i kvarten som den värsta roddare tycker rysk stjärnåkare som klipper till Frida med sin stav.
Intressant tycker Frida som visar (har) mycket gott humör, ryskan blir diskad och Frida grejar både att ta sig till semi och final.
I finalen vimlar det av vitklädda svenska tjejer som skidar runt i den snabba slingan anförda av sprintprofessor Stina Nilsson. Hon och hennes svenska adepter visar på konsten att åka fort och moderera en sprint.
Tjejerna sprintar runt i en rolig slinga med höjdskillnader upp emot Martello Tower (försvarsfort byggt av britterna under 1800-talet) med vacker utsikt över Saint Lawrencefloden. Det är historisk mark och en fantastisk sportpark, Battlefield Park på Plains of Abraham, plats för kolonialkrig och strider med ursprungsbefolkningen (indianstammar), men här står kampen, något ojämn, mellan svenskorna och en i dag något övergiven norska Maiken Casperson Falla (dessa norska dubbelnamn).
Stäng in den lilla rödblåa råttan tjoar Mimmi framför TV:en!
Men Mimmi det där låter förskräckligt menar Kistalight.
Hatar när norrmännen vinner hela tiden!
I dag är det ingen risk för det!
Det blir vitt (blågult) på pallen; Stina, Maja, Jonna och Frida blir femma.
Dessutom vinner Stina världscupen i Sprint!
Den första svenska tjejen någonsin i skidor på längden!
Tjoho för detta!

Stina Nilssons fina vinst i sprinten innebär först ut med viss tidsmarginal på damernas masstart under lördagen. Stina som är född taktiker tar ut svängarna rejält utan att förta sig!
Visst hinner duracellkaninen Therese Johaug och Oestberg upp henne men de lyckas inte hänga av världens bästa Sprinter.
I en av världens trevligaste skidtävlingar (Kistalights kurs) crosscountry ski i urban miljö, med Quebec City stadssilhuett i fonden.
I skidspåren i Battlement Park med anor och historiens vingslag tuffar vår trio av tjejer på i täten med den mäktiga naturen längs Saint Lawrencefloden åt det andra hållet som sällskap.
Vid Martello Tower, slingans högsta punkt, nu går det utför och Stina Nilsson hänger med i Therese Johaugs och i Flugstad Oestbergs tempo bakom på fjärde plats skymtar Ebba Andersson.
Sprintprofessor Nilsson som här är på väg att bli professor Stina Nilsson i Distansskidor har koll på situationen och eftersom vår duracellkanin Johaug bara har ett läge, max fart, är det bara att slipstreama, bida sin tid, hänga med och vänta in upploppet!
Går som smort (vallat)!
Stina får sin inner plats i kurvan när de svänger in på upploppet och sedan är det bara att gasa!
Vinst för Stina och Johaugs första förlust i distans för säsongen!

Visst verkar Ville de Quêbec vara en spännande plats att besöka!
Undrar om skidtjejerna hinner med några dagars turism i staden?
Quêbec är en av Canadas äldsta städer där den ligger längs Saint Lawrencefloden som här mynnar i Atlanten. Staden har en stor hamn som är en viktig länk i Saint Lawrence Seaway. Vilket är en transportled längs floden med sinnrikt byggda slussar som kan ta oceangående fartyg via Montrêal till De Stora Sjöarna främst Ontario och Eiresjön men det finns även ett slussystem som kan ta dem vidare till Huron och Övre sjön bort till Duluth och Mesabifälten i Minnesota. En jätteled för transporter mellan Nordamerikas industristäder och järnmalmsfält ut till och från Atlanten. De väldiga vattenmängderna som rinner ut i Saint Lawrencebukten via floden (sötvatten) till Atlanten medför ett mycket spännande djurliv och rika fiskebestånd i dag hotat av miljögifter.
Ville de Quêbec har typiskt inlandsklimat med inslag av marin påverkan, där det ligger längst in i Saint Lawrenceviken, åtminstone tolkar Kistalight det så när vi läser av kurvor för årsnederbörd och temperatur, medför kalla vintrar och varma somrar och relativ stor skillnad mellan årets kalla respektive varma månader.
Mest intressant med Ville de Quêbec är kanske ändå att det är centrum för Franska Canadas kultur och politiska liv. Här finns Provinsen Quêbecs (drygt tre ggr så stort som Sveriges landyta och ca 8 miljoner invånare) parlament, här finns franskspråkiga tidningar och radio och TV-stationer, här finns Ville de Quêbecs gamla stad, Vieux-Quêbec omgärdat av stadsmurar och ett historiskt Castell.
I dag ett världsarv som verkar mycket trevligt att flanera i!
Här finns också ett landmärke hotel Chateau Frontenac med en siluett som dominerar stadsbilden. Hotellet är berömt för att här möttes F D Roosevelt, Winston Churchill och Kanadas premiärminister under ww2. Medan du knallar runt bland caféer, a la chic Parisstämning, och restaurerade gamla hus i Ville de Quebecs världsarv kanske du kommer att tänka på att här i staden startade två av svensk ishockeys största karriärer i NHL. Mats Sundin som hann med hela fyra säsonger i Quebec Nordiques innan han kom att ingå i en ganska mystisk bytesaffär och hamnade i Toronto Maple Leafs där han blev en legend. Den andra svensken Peter Foppa Forsberg blev årets rockie under sin första säsong i Quebec N, sedan såldes laget och blev Colorado Avalanche och nya mästare i NHL.
Kanske drog de också en suck av lättnad både Sudden och Foppa när de fick lämna det franska Canada för en mer anglofil kultur med ett språk, engelska, som vi svenskar mer eller mindre har som ett andra språk. Franska kulturen  i Nordamerika är inte heller så lätt tillgängligt för den oinvigda. Viss kärvhet, (är det humor?) präglat av klimat, pionjäranda på nordlig breddgrad och franska språket.
Franska med mer nostalgi och romantisk känsla jämfört med engelskan som i nordamerikansk skepnad har ett mer direkt tilltal men visst går det alldeles utmärkt att rimma och skriva känslosamma sånger på bägge språken.
Ibland säger det bara klick när en ny artist dyker upp på scenen! Här indie singer/songwriter Coeur de Pirat från franska kvarter i Montréal som är på väg att erövra de stora scenerna.
Hon bara har det.
Den där känslan och tonen som är så karakteristisk för fransk chanson och kabaréstil möjligen finns det där tillägget av franska Canadas pionjäranda.


Kistalight bäddar in vår Hjärtas Pirat med Somnambule (Sömngångare humor?) live från l'Eglise Saint-Jean Baptiste i Montrèal.

Nu tillbaka till ämnet!
Var det inte längdskidor, tour de Ski, i Ville de Quebecc fina vinterpark som gällde?
Stina Nilsson, numera distansprofessor, startar 33 sekunder före Flugstad Oestberg och 49 dito före Therese duracell kaninen Johaug i söndagens jaktstart
Toppen förutsättningar för professor Nilsson!
Professor Nilsson gör sitt eget lopp.
Skidar runt i Battlefield Park, Plains of Abraham, rundar banan vid Martello Tower, fint väder, visst skymtar och visst kommer de närmre duracellkaninen Johaug och Oestberg. Kanske har professor Nilsson satt sig i sådan respekt hos de norska töserna att de inte utmanar i onödan om det blir dags för en fight på upploppet.
Blir en riktigt fin dag för svensk skidsport!
Vinnare och högst upp på pallen Stina Nilsson, femma Ebba Andersson sedan Jonna Sundling sexa, Maja Dahlqvist åtta, Frida Karlsson nia och Charlotte Kalla tia och på 19:e plats Evelina Settlin. Fem svenskor bland de tio första.
Tjoho för de svenska damerna.
Hoppas de hinner turista någon dag i Ville de Québec innan de åker hem till Svedala för vidare äventyr.

© Thommy Sjöberg

Tuesday, 31 December 2019

Baby It´s Cold Outside S:t Petersburg



Baby it´s cold outside!
Från värmen i Melbourne Australien till kylan i S:t Petersburg!
Vi följer vår tennisstjärna Maria Sharapovas äventyr:
Ett tennispro måste vara rörlig i sinnet och på banan!
Här Maria S för att delta i S.t Petersburgs Tennis Ladies Trophy 2019:
Men hur kallt är det egentligen i Celsius grader?
En liten tankenöt i januari!
Ledning (får duga här) skapa en ekvation och använd följande fakta!
100 grader Fahrenheit F är lika med 37 grader Celsius C och vattnets fryspunkt enligt Fahrenheit är 32 grader F.

Frigör C i en ekvation!
Okej vad gör ni grabbar och tjejer om vi behöver hjälp med ett matteproblem?
Frågar vi vår eminente lärare, våra curlande föräldrar eller klassens mattesnille?
Vi googlar naturligtvis.
Lätt som en plätt och blixtsnabbt!
Man tager vad man haver sa Cajsa Varg.
Då kan ni få följande ekvation!

C blir då 5/9(5 - 32)
9C = 25 - 160
C = - 135/9
C= - 15 grader
Wow minus 15 grader Celsius - Kung Bore i Sankt Peter!
Vill ni istället lösa ut F blir det följande ekvation.
T (F) = 9/5(T(C) + 32)
Båda ekvationerna ger ett ekvationssystem som lätt kan användas för ett äventyr med att pricka in temperatur koordinaterna för S:t Petersburg. 
Vilket ni gärna får göra istället grabbar och tjejer!
Låter sig inte googlas liksom!
Då får ni räta linjens ekvation och en lutning på kurvan (linjen) för Celsius respektive Fahrenheit just för Sänkt Peter. 
En spännande matte upplevelse!
Hur går det då för vårt tennispro i turneringen? Efter en habil match i första omgången vinst vs ... tvingas Maria lämna in wo i andra på grund av axelskada men i S:t Petersburg kan man alltid gå på konstmuseum! Kul med tennispro som gillar konst!




S.t Petersburg är en av Europas vackraste städer. Här med vacker långbent spänstig tennistjej Maria S framför Vinterpalatset vid floden Neva och inne i museet Eremitagets berömda trappa. Eremitaget är ett av världens finaste konstmuseer med imponerande samlingar från 1700, 1800 och 1900-tal.
Gillar du vintern är Sankt Piter absolut rätt ställe!
När den Ryska vintern slår till med kalla vindar från det väldiga fastlandet och Sibirien är det ett mäktigt vinterlandskap. Floden Neva med bifloder och kanaler fryser till is liksom Finska viken och du kan åka skridskor och skidor och om din andedräkt är het som ånga så kan du gå på Café, umgås med varma ryssar (inte alla som är kriminella eller före detta våldsbejakande kommunister) dricka thé och skåla i kryddig vodka!
Annars är det maj och juni som gäller, Vita nätter i Sankt Piter, Dostojevskij på skandinavisk breddgrad och i Nordiskt ljus, ljuset förstärks av stadens alla vattenspeglar från floden Neva, deltat och kanalerna.
Flanerar du längs Fontanka kanalen där den ryska nobiliteten levde före den ryska revolutionen kan du se silhuetter av ryska furstars palats och rikedomar spegla sig i kanalen som flyktiga illusioner av makt och rikedom, som har varit så föränderliga i den ryska historien. 
De stora ryska berättarna och poeterna är alltid närvarande här i Sankt Peter och längs kanalen kan du finna minnesmuseer över alla ryssars älskade Alexander Pusjkin och Anna Achmatova i Huset Fontanka. Poeten Anna som skrev den stora minnesdikten The Requiem över alla Stalins offer från Den Stora Terrorn. I S.t Petersburg utspelar sig också en av världslitteraturens stora romaner Brott och Straff  av Fjodor Dostojevskij som handlar om den olycklige Raskolnikov och hans kval efter att ha dödat en girig pantlånerska.
Vill du ha en rysarupplevelse, skräckis light, av Sankt Peter ska du läsa Gogols Kappan om den stackars revisorn som blev rånad på sin överrock en sen kväll i stadens obskyra kvarter. En överrock som kostat år av besparingar! 
Den fattige revisorn hämnas genom att råna människor som är ute sent på kvällar och nätter vid kanaler och broar på deras överrockar, så småningom blir han ett spöke, som än i dag rånar folk i Sankt Peter.
Kanske har han då skepnaden av en skinhead från förorten!
Vill du ha en riktig rysarstämning a la Gogol/Kappan ska du besöka Sankt Peter i november när dimman stiger på kvällarna från floden Neva och kanalerna och i värsta fall svämmar staden över innan gryningen, mest aktuellt på vårarna.

Vi fortsätter vår rundvandring i Sankt Peters litterära myter!
En av det sena 1900-talets stora författare, Joseph Brodsky, är bördig från Sankt Peter men då hette staden Leningrad även om den i folkmun kallades Piter. Han växte upp nära Fontanka kanalen med sina föräldrar av judisk bakgrund. De hade överlevt både den Stora Terrorn och Leningrads belägring under www2 och Brodsky föddes den 24 maj 1940 (samma födelsedag som Bob Dylan) något år innan den 900 dagar långa belägringen av staden. I minnesbiten I ett och ett halvt rum från essäsamlingen Att behaga en skugga berättar Brodsky om sin uppväxt nära Fontanka och Pusjkins hus om hur han beundrade Anna Achmatova och hennes poesi. Anna som var nominerad för Nobelpriset men hon fick det aldrig till skillnad mot Brodsky som fick priset 1987.
For an all-embracing autorship, imbued with clarity of thought and poetic intensity!

Vi citerar oss själva på Kistalight från en tidigare blogg om Joseph Brodsky! Se citat och läs vidare Språket är Gud om Joseph Brodsky av Bengt Jangfeldt
Brodsky gillar katter på framsidan av Jangfeldts bok är han porträtterad tillsammans med katten Mississippi. En bild som Brodsky var väldigt förtjust i och som bland annat publicerades i samband med att Brodsky fick Nobelpriset i litteratur.
Brodsky var autodidakt (självlärd), tidigt hoppade han av skolan och i sin ungdom deltog han flera år i geologiska expeditioner i bortre Asien i det gamla Sovjetimperiet så småningom blev han intresserad av poesi och utvecklade en egen poetik. En poetik som färgades av att Brodsky var självlärd om man nu kan tala om att han var självlärd eftersom han besatt ett encyklopediskt vetande och som vuxen lärde han sig flera språk och erövrade engelskan som vore det ett nytt modersmål.
- Klart det kunde vara knaggligt med uttalet! Oxford ligger långt bort om man som Brodsky var förvisad av sovjetmyndigheterna till regionerna upp mot Archangelsk (femårig dom) vid Ishavet och engelskan lärts in med lexikon och vänners skänkta böcker. / _ _ _ / 1972 blev Joseph Brodsky förvisad för gott och kom att bosätta sig i New York. När han längtade hem  besökte han Venedig, ofta i november,  för att uppleva den rätta stämningen av sitt Sankt Piter. I Venedig är han också begravd.

Den gamla staden Piter
på folkets sidor sliter

Kistalight har hittat fram till en riktigt rolig smått besatt ung författare, Elif Batuman, som gillar rysk litteratur och är en riktig hejare i ämnet. Fyndet, Besatta Äventyr med ryska böcker och människor som läser dem, gjordes på Kista bibliotek. Ett kapitel i de Besatta  handlar om Sankt Petersburg Ett hus av is och är ett resereportage, essä, och historieskildring av staden.
Mycket läsvärt och kan gott läggas till den läsvärda litteraturen om Sankt Piter.

To b e continued...Baby it´s cold outside but worth it  Kistalight skapar en del två av Baby it´s cold outside S:t Petersburg medan vi tipsar om vårt eget äventyr (etisk turism om politisk repression under Sovjettiden) i Sankt Petersburg från början av 2000-talet som finns att ladda ned alldeles gratis som ett resereportage. Där du även kan ta dig en liten flygtur tillsammans med Putin och ett antal tama tranor AVS Sankt Petersburg

Baby it´s cold outside but worth it in S:t Petersburg

Maria Sharapova spänstig tennispro vid frusna floden Neva mitt emot Vinterpalatset och Eremitaget i en av världens vackraste städer.
Sankt Petersburgs tennisturnering Ladies Trophy är över och vinnaren blev (spelas under söndagen den 3 februari).
Vann  till slut gjorde Kiki Bertens från Nederländerna en tennistjej med luriga stobbollar (med knorr) bland alla hårt slående ryska amazoner och slaviska fysiska fenomen.
 Kistalight är klar med sin räta linjens ekvation (se förra bloggen) för Celsius grader som en funktion av Fahrenheit (fucking freezing) med de rätta koordinaterna från februari i Sankt  Piter.

Den gamla staden Piter
på folkets sidor sliter

Är du intresserad av historia är S.t Petersburg staden för dig.
Så här i klimatförändringarnas tider kan man fundera på hur det ska gå för staden?
När Peter den Store hade erövrat fästningen Nyen med handelsplats 1703 från den svenska stormakten och dess konung (Karl den XII) bestämde han sig för att på platsen   anlägga en ny kejserlig huvudstad i Ryssland .
Fanns det då några rådgivare (forskare eller tekniker liksom) kan man fråga sig angående den hurtiga idén om att anlägga en kejserlig stad mitt i ett deltaland (träsk) med dimmor och moskiter?
En plats där översvämningar var vardag när Neva svämmade över när isen smälte i vårfloden som kom från Ladoga . En källa som är en av Europas största insjöar med betydande vattenmängder.
Dessutom låg orten längst in i den Finska Viken där det var svinkallt, frusen vinter, si så där fem månader om året!
Peter den Store ville modernisera det efterblivna Ryssland som ett led i den utvecklingen skulle kejsarstaden S:t Petersburg anläggas vidare skulle staden bli ett fönster mot väst, Östersjön och Europa. Förebilden var Amsterdam med sina kanaler och floder och möjligen inspirerade även Venedig som var en stadsstat med sjöfart och berömd för sin lagun med öar och kanaler.
Kartan eller landskapet?
Verkligheten eller visionen?
Hur som helst det grymma projektet genomfördes med hjälp av svenska krigs och straffångar, ryska livegna bönder och soldater som fick dika ur träsk, gräva kanaler, jämna ut terrängen, driva ned ekpålar för grunderna till husen och palatsen. Brister på redskap, grymheter hos byggherrarna, utmattning och sjukdomar lär ha gjort bygget till en fruktansvärd arbetsplats att jämföras med en krigsskådeplats där över sjuhundra tusen människor fick sätta livet till allt enligt historikern Kjlutlevskij berättar Elif Batuman i sin bok Besatta.
En stad som växer fram organiskt över tid från kanske fångst och handelsplats till en större by sedan stad med organisation av politiskt styre, religion, kunskap och militär och rent av blir en stadsstat får en mer naturlig relation till sin plats än en stad som anläggs som en hårdhänd ide eller ett projekt. Här kan man säga att Peter den Stores stad kom att spegla sig i makt och rikedom men frånvaron av en organiska tillväxt gör att staden också kan upplevas som en kuliss, den berömda Potemkinkulissen kanske, en viss tomhet och om Piter har en karaktär så ligger narcissismen nära.
En spegel för överheten!
Ödsligheten bortom paradgatorna, Nevskij Prospekt, kejsarboningen Vinterpalatset, fylldes så småningom med institutioner Universitetet, ämbetsverk med tjänstemän och de rika ryska furstarnas palats längs Fontankakanalen.
Visst blev det till slut en stad av Peter den Stores vision, staden växte bortom maktens centrum, folk bosatte sig på öarna i deltat och Piter befolkades av människor från landsbygden, fattiga och livegna bönder som blivit fria, hantverkare och köpmän som idkade handel, en medelklass av tjänstemän kring de kejserliga institutionerna, lärare och forskare kring universiteten och Peter den Stores fönster mot Europa öppnade upp för byggare, arkitekter och businessmän från Europa (Tyskland, Nederländerna och Italien) även svenskar och svenska företag (Nobel t ex) hittade vägen till Piter.
Två symboler är viktiga för att tolka myten om Sankt Petersburg (grundbultar) den ena är Falconets stora monument av Peter den Store, 1782, där han sitter på en stegrande häst som ser ut att hoppa från en klippa direkt ut i Neva.
Något i den skulpturala balansen där som inte stämmer!
Skulpturen tolkades i en dikt av Pusjkin 1824 Bronsryttaren. En dikt som förmedlar naturens hämnd på tsaren. Diktens huvudperson Jevgenij förbannar tsaren, som låtit en stad växa upp ur havet, vid den stora översvämningen 1824. Bronsryttaren på sin klippa kastar sig då ned från sin piedestal och jagar den stackars tjänstemannen J längs gator och kanaler och som bokstavligen förlorar förståndet.
En mycket rysk (Piter) historia!

It´s something in the air!
Det är någonting i luften här i Piter!
Kanske något av en galenskap lurar bortom kanalerna och vattenspeglarna?
Undrar också om inte dagens terrorism har en del av sina rötter här?
Bild; käcka gossar, medlemmar från den ryska terrorgruppen Folkviljan, Narodnaja Volja 1870 - 80-tal.

En terrorkultur före globalisering, digitalisering och moderniteten växte fram hos radikala (ofta) studenter från medelklassen i det ryska samhället speciellt i storstäderna Moskva och Sankt Petersburg. De kallades nihilister och narodniker och trodde på idéer om att terror behövdes för att störta makten speciellt tsaren och att folket skulle ta över. Idéer som sedan Lenin utvecklade i sin tes om proletariatets diktatur och sin tolkning av marxismen. I romaner av Turgenev, Tolstoj och Dostojevskij vimlar nihilister och anarkister förbi som mörka stråk i samhällsskildringen. I Andre Belyjs  modernistiska roman Petersburg blir en terrorist tvungen att döda sin egen far med hjälp av en tidsinställd bomb gömd i en antropomorfisk (sic!) sardinburk kallad Pepp Peppovitj Pepp allt enligt den begåvade Rysslandskännaren Elif Batuman.
Alexander den II 1855 - 1881 var en tsar som levde farligt, mycket farligt, under narodnikernas hot. Han överlevde ett antal attentat men i mars 1881 föll han offer för en bomb vid Katarinakanalen inte långt från Vinterpalatset. Ironiskt nog var Alexander den II en av Tsarrysslands mer reformvänliga kejsare han avskaffade livegenskapen hos bönderna och han skulle ha undertecknat fler reformer som skulle ha främjat utvecklingen av demokratin några dagar efter attentatet.
Är du filosofiskt lagd kanske du funderar på hur samhället skulle ha blivit om Alexander den II fått leva och genomföra sina reformer i Ryssland. Istället blev det en hårdhänt regim, Alexander den III, som tog över och en utveckling som ledde landet in i ww1 och den Ryska revolutionen.

Vill du läsa ett av 1900-talets mest berömda och kanske mest lysande reportage?
Då ska du läsa John Reeds Tio dagar som skakade världen!
Det är ett reportage med stor närvaro!
Du får följa de dramatiska dagarna under Rysslands oktoberrevolution 1917, alla turerna med soldat, bonde och arbetarråd, den provisoriska regeringens fall, Lenin dyker upp på scenen, massmötenas resolutioner, Vinterpalatset (skräpigt) efter stormningen, känslan av besatt och hänförd stämning.
Allt utan så mycket distans och ibland så slår den kommunistiska retoriken igenom; bourgeoisins bepansrade näve som försökte krossa revolutionen!
Frågan är om inte huvudstaden Petrograd (staden byter namn under ww1 för att inte låta så tysk) är det lysande reportagets huvudperson.
Sankt Petersburg, Petrograd senare Leningrad som centrum för en av 1900-talets stora historiska händelser!
Fina förord till boken Tio dagar som skakade världen (svenska versionen 1967 och 1975) av i tur och ordning JOLO (svenska reporterlegenden som blev expert på www1) som hyllar reportaget, ett av dem du ska läsa om du vill bli journalist, och ingen mindre än Vladimir Lenin och slutligen John Reed själv.

Under 1930-talet fick invånarna i Piter genomlida Den Stora terrorn som började med mordet på stadens  populäre förste partisekreterare Sergej Kirov 1 december 1934. Mordet blev starten för omfattande utrensningar inom kommunistpartiet mer om detta och den 900 dagar långa belägringen av Leningrad under ww2 kan du läsa om, se ovan, i AVS Sankt Petersburg av Kistalight.
I AVS ... ovan från början av 2000-talet besökte vi även en skola i S,t Petersburg nära Smolniinstitutet där vi pratade med elever och lärare. Det finns djupa bildningstraditioner i S:t Petersburg. Här finns högskolor som trots dålig ekonomi och nedskärningar i Putins Ryssland ligger långt framme. Tekniska högskolan och S:t Petersburgs universitet har vid flera tillfällen vunnit VM i programmering. En riktig datahacker finner du ofta från S.t Petersburg.
Ett sätt att få jobb!

Finns det då någonting i dag, something in the air, i vår vackra stad Sankt Peter?
Är kreativiteten eller galenskapen fortfarande närvarande i Piter?
Ja åtminstone finns det trollfabriker för fattiga studenter med en smula datakunskaper, berättartalang eller varför inte hackertalanger som kan komma till uttryck i fejkade tweets och bluffinlägg på Facebook. Nättroll alltså som både underblåser social oro, jobbar med rysk propaganda och försöker påverka val i världen via sociala medier.
Kanske och inte bara kanske har dessa troll påverkat och påskyndat, både Brexit och Trumps överraskande väg till att bli folkvald president i USA.
Då pratar (snackar) vi om en mycket tung aktör i världspolitiken!
Hur har påverkan sett ut från trollen i Ungern, Polen och Italien och andra länder där populistiska partier har stort inflytande kan man också fråga sig.
Slika trollerier är naturligtvis lättare att driva i en autokrati, så där någonstans mellan demokrati och diktatur, om man som regim har ambitionen att vara en aktör i världspolitiken!
 Finns det dessutom även en uppsättning av tekniska troll som hanterar bootar, botnets, Ddos-anfall som kan överbelasta servrar, och Twitterrobotar för hatkampanjer styrda av flinka administrativa trollstudenter (nu snackar vi kriminalitet och brott mot företag, instititioner och rättsstater) för att bli en stark aktör i det politiska spelet mellan Ryssland och omvärlden.
Tjaa. då är vi i Piter, S:t Petersburg, där du kan finna en datahacker!
Ett sätt att få jobb!
Ovan Ljudmila Savtjuk wallraffande (fd) troll som driver (drev) en rättsprocess för bland annat utebliven lön från ryktbar trollfabrik på Savusjkina-gatan i S.t Petersburg där hon arbetat.

En rättsprocess som givit henne rätt  där hon får ett symboliskt skadestånd på en rubel men trollfabriken fortsätter sin verksamhet (Svt 18/12 -17).
Ljudmila tycker sig ändå ha uppnått sitt huvudsyfte med processen genom att bevisa att troll finns.
Jag ett internettroll, driver en rättsprocess, får rätt, alltså finns jag!

Den gamla staden Piter
på folkets sidor sliter

Staden som skapades i ett deltaland (myggor och dimma) på ogästvänlig breddgrad, frambringade världslitteratur, sett tsarväldet falla, upplevt en osannolik historisk revolution, genomlidit sovjetväldet och Stalins utrensningar och en av andra världskrigets värsta belägringar. Men också glädjen över att ha besegrat Nazityskland i det Stora Fosterländska kriget, fått sitt namn tillbaka (identitet) och blivit berömd (ryktbart) för sina trollfabriker.
Kistalight har en gammal bild från 2000-talets början från firandet av fredsdagen för ww2 i S:t Petersburg.  Det stora fosterländska krigets heliga dag 9 maj, på en överlevande och hjälte prydd med ett antal hedersmedaljer och still going strong. Några finns kanske ännu i livet och de är dom bland många andra av S:t Petersburgs vanliga invånare som är stadens hjältar. Eftersom det inte går just nu att få fram en bild på min överlevande hjälte, snäll gammal vithårig farbror med käpp, med kavajen fylld med ordnar, lägger jag istället in en bild på min andre hjälte från Piter.
Josip Brodskij, Samizdatpoet från Piter, betydligt tuffare än att vara indieförfattare på Kistalight och försvinna i internetvärldens brus, här gällde underjordiska publikationer, ofta som stenciler eller handskrifter som spreds utanför statens kontroll och den politisk korrekta (pk) stilen som hörde kommunistpartiet till. Brodskij gick sin egen knaggliga väg, hoppade av skolan (inte lätt att vara ung judisk pojke i 1950-talets Leningrad) åkte på geologiexpeditioner i Asien, blev förvisad i norr ovanför polcirkeln, Archangelsk, och drabbades litterärt av (sic!) W H Audens poesi genom tillsända böcker av vänner.
Vilket formade honom som poet när han kom tillbaka till Leningrad.
Nedan Joseph Brodsky (ryska Josip Brodskij) som tvingades lämna staden och Ryssland och gå i exil 1972 32 år gammal.
Den unge Joseph Brodsky i sitt hem 1958 nära Fontankakanalen i Leningrad. Bild Brodskys far

Brodsky som skrivit utmärkta essäer om resor, städer och poesi.  I den självbiografiska biten Ett och ett halvt rum från Att behaga en skugga anser han att Leningrad under Sovjettiden mer blev ett fönster mot det väldiga Sovjetimperiet (i dag Ryssland) än mot Europa.
Genom att staden ligger där på randen till den väldiga ryska kontinenten.
Ett faktum som kanske gäller än i dag?!
Ska du få syn på Ryssland kolla vad som sker i S.t Petersburg!

©Thommy Sjöberg