Saturday, 26 December 2009

Ny Kistalight goes Ryan


Kistalight goes Ryan
Thommy Sjöberg
Utgivningsår: 2007 - nytryck 2009 - utökad version
Språk: svenska
Antal sidor: 72
Utförande: limbunden ISBN: 978-91-631-9927-1
Beställningsadress: E-mail: kistalight@hotmail.com
Kostnad 110 SEK inkl frakt - levereras efter betalning
GOD JUL Från Kista
Ta från de rika!
Ge till de fattiga!
- Varför inte med en nytryckt Kistalight goes Ryan?
Om du är på väg till Skavsta
i ilfart
över den sörmländska "stäppen"
På väg någonstans ut i Europa
Se till att du har en
Kistalight goes Ryan i ryggan!
Medan du mumsar på en
nyinköpt Kabanossen
i baguette med majonäs
från OK Sillekrog
och din resa skymtar
som ett äventyr
bortom motorvägens krök.
©Thommy Sjöberg

Wednesday, 25 November 2009

Roberto Saviano Blues

Napoli inside the volcano heat - Montage of including Andy Wahrol Vesuviopainting

- Not quite sensible really!
As a tourist in Tuscany's rolling hills, breathtaking views and fiery colors in November, around the winding switchback, sparkling grape vines and cypress that rise like exclamation points around chianticounties vineyards. In Siena's medieval quarter and including Pisa and Firenze art treasures from the Renaissance:
- So I become hit by the book Gomorrah of Roberto Saviano on the Naples Camorra.
- In cafes and hotel rooms, I read the book.
Saviano texts said to have started as a blog as he was a student and when he went around on scooters and followed in Naples Camorra as a part of his philosophy studies at the University Federico II of Naples.
Saviano is a journalist on the method of reconnaissance. On the spot, he sees the victims of the Camorra vendettas, murder and drug sales. He follows the criminal activities and engaged closestudies of current locations; Naples' port, textile factories in the old worn-out industrial buildings in the suburbs, building "poisoned by cement, drug sales and speed of youth gangs in Casal de Principe, legal business hotels in Scotland and especially garbage management and visits to Tierra del Fuego in soups dumped in Caserta - field.
Interviews and discussions on site is monitored by police reports, autopsy protocols, lists of berthing ships and the art of magic away a number of cargoes, fifty thousand fake waybills, In Naples port.
Radio and newspaper reports are reviewed and he describes how young people entering the photo in question arrested gangsters on their mobile phones. Depictions of bestial killings are so painful in its details that you have to put down the book during the reading.
Narrative pace draws energy just in the collection of facts, not least by name camorister running through the document. The language is literary. Saviano is working with metaphors and build a world view through the image of the system. See the Camorra, which like the stronger a la Machiaveli rules the world with threats of violence and Euros. The system spares none. There are no razor sharp boundaries between the rich North and the impoverished south, or between the white and the black economy.
- Actually, there are only losers.
Globalization is taking hold and, in principle, are all involved and affected.
- Yet it is fundamentally, I think, a post-colonial situation (southern Italy who exploited developing countries) that exists for people in the beautiful Bay of Naples and as portrayed in Gomorrah. Saviano has written a novel of development. Along the way an ego made entry. He is looking for a place where he can reflect on the words without the ability to be corrupt. The choice becomes Pasolinis grave in Casarsa in the Friuli-Venezia region in the northeastern Italy. Where he can scream out his "I know my time, I know," and he decides to become a truth-telling wittness.
Maybe it's those who do not give up becoming a model. Those who come forward, like the priest Don Peppino Diana, or the teacher in Mondragone who dared to testify after having seen a murder committed. Those who are active and sincere in the fight against the Camorra with their lives.The chapter on the murdered priest, Don Peppino ends with a biblical text about Gomorrah, which may Peppino prepared, as the sermon when he met his killers in the church in Casal de Principe, and has been given its name to the book.
It is easy to make literary allusions to Saviano hike: As a contemporary Dante wanders he rather go scooter, by Camorraland. It is a realm of death, like Dante's hell depiction of the divine comedy, albeit shifted to the earth life and the contemporary consumer society. Gateway to hell is Naples' port is actually not far from the entrance to Hell, Lago DÁverno, as Dante entered into with Virgil as went into The Divine Comedy.
The ending is superb, "the ultimate circuit '- see the final station in the walk in Camorraland: In Tierra del Fuego, dump FREQUENCY Casertesregion, consumer society ultimate outpost hike with his feet sunk in the mud rescues himself up on a floating refrigerator and pushes out a scream with his stomach full force in a,
- Where did you get, you bastards!
- Still, I am not dead!
Like Dante, he may also find themselves in a life in exile after writing the book. It is also said to be difficult for him to move in the home area of Naples without having ever bodyguard protection.
Saviano's book is well written with a volcanic heat may be said. Perhaps it is that makes the literary associations present themselves. Strangely enough, the poor attention of the big Swedish newspapers specially DN. Saviano has nevertheless recently, November 22, visited Stockholm (SVD Attended and Junivallen with festive recording GADGET) and an intense depiction of contemporary society may be looking for. One who wrote passionately already this summer on Roberto Saviano and his book is a blogger Junivallen and also Bodil Malmsten have noted it.
Rating: Five out of five volcanoes
Other blogs Camorra: Other blogs about Naples: Other blogs on Roberto Saviano
© Thommy Sjöberg

Monday, 31 August 2009

Toscana och bokens dag

Skyline a la yesterday en höstdag i november med glimt av medeltida torn på rad. Sällan har en mix av medeltid och modernitet känts så rätt som vid ett besök på Galleria d´Árte Contemporaneo i San Gimignano. Bland tornen inköp av några flaskor vitt - Vernaccia. Kistalight lägger in text som kan passa för ...goes Ryan Bild Thommy Sjöberg

Eftersom det är bokens dag passar det bra att ha med ett vin som är omnämnt i världslitteraturen. Dante besökte San Gimignano såväl som Siena som ambassadör för Florens innan han tvingades i exil från de politiska striderna i den medeltida staden.
I Skärseldens XXIV vers från den Gudomliga komedin diktar han om vinet Vernaccia. Påven Martin den IV frosseri med ål från Bolsena inlagd i vinet Vernaccia gisslas i några vackra terziner.
la Santa Chiesa in
le sue braccia:dal Torso fu,
e purga per digiuno
l’anguille di Bolsena e la vernaccia.
famnade en gång kyrkan
som sin maka han var från Tours,
och rensar ut med fastan
Bolsenas ål och vinet från Vernaccia.
Senare i Sienas gamla stad, en öppen fönsterlucka mot gränden längs Duomen i Pantrarnas kvarter. Korkar upp våra flaskor vitt, Vernaccia, insalata, tallrikar med rykande het pasta, massor av Parmesan - svartpeppar förstås. Il Primo. Samtal som flyger. Livad stämning! Vi är på besök hos vår son som studerar i staden.
Är det inte Bruno K. Öijer, den fine beatpoeten, som går där nere i gränden!
Stegen dröjer sig kvar...
- Betyder K:et i hans namn Keats?
I dag firar vi bokens dag på Kistalight med att citera en dikt av Bruno K. Öijer och vi minns Siena gamla stad i november.
Sången
skyfallet domnade bort
slutade att hamra
jag låg vaken på ett hotellrum i Siena
och lyssnade till avlägsna röster och skratt
hörde sången av kvinnoklackar försvinna
nerför dom smala gränderna
jag tänkte på att det här var din stad
jag tänkte på en höstkväll
när du och jag träffades långt här ifrån
i vårt kalla efterblivna land
du höll i en bokmed Keats och Shelleys dikter
och verkade glad över att se mej
du hade lång otidsenlig klänning
och ett svart hår Da Vinci kunde ha smekt
vi var knappast mer än tjugo åroch varför fick du inte leva
varför insåg jag inte hur kort ditt besök
skulle bli i den här världen
Dikt Bruno K. Öijer ur diktsamlingen Svart som silver.

Vid tangentbordet: ©Thommy Sjöberg

Tuesday, 21 July 2009

Ryanair Light - fantasi


Desire for travel – the worlds best travel!
Read Kistalight goes Ryan med destinationer som Bergamo…Bryssel... Bild: Love Sjöberg
Läser, torparjobb, slöar under lindarna på Norra Öland, tillbringar en avsevärd tid på IKEA och Bauhaus och kollar VVS-prylar.
Här lite reklam genom en gammal blogg!

Passar på med lite förlagsarbete i veckan.
Ringer Ryanairs Michel O´Leary i veckan.
Här ett utdrag i svensk översättning:
- Hej det här är Thommy Sjöberg på Kistalight i Stockholm.
- Vad hette han sa du – har aldrig hört talas om den killen.
- Ok kan förstå det men jag är en flitig resenär på dina flighter betar av destinationerna liksom och nu har jag skrivit en liten behändig bok, Kistalight goes Ryan, om mina äventyr - medelålders par på vift i Europa.
Du vet inte direkt en guidebok men ändå lite tips: Sitta på café, iaktta och lyssna av stämningar, flanera i spännande miljöer, något om historia, ett antal festliga anekdoter, mat och dryck och spana efter Det goda livet.
- Förresten jag var ung jag med så där i slutet av 60-talet.
Du vet vi var nästan kommunister här i Sverige.
– Säger bara Kårhusockupationen!
- Klart vi gillar lågprisflyg!
- Bra grej för folket vet ja!
- Musiken förresten. Kommer du ihåg den. Whiter shade of pale, All you need is love – häftigt där med den första globala tv-sändningen John Lennon i blommig skjorta och hörlurar och du skulle man resa till San Francisco skulle man ha en blomma i håret.
- Thommy!
Var det så du hette?
De blommor som gäller i dag är enkla pappersmuggar, pappershanddukar och max antal platser i flygkabinen. Sånt som kallas kostnadsbesparingar och ett väl uträknat utrymme för medborgare som vill flyga med oss.
- En jämlik minimalism i sittandet!
- Well Mr O´Leary här är min affärsidé.
- Vi kunde sälja goes Ryan tillsammans med det andra kittet i vagnen som dina rödlätta flygvärdinnor kränger när de ruschar fram och tillbaka i kabinen med whisky, parfymer och kaffe.
- Kistalight goes Ryan med irländsk accent liksom. Samma pris som två flygplanswhisky!
Ger bättre rus dessutom än ett par whisky och garanterat ingen hangover!
- Well Thommy ingen dum idé men nu är det så att vi bara erbjuder minimalistiska varor och tjänster.
- Kunden, det är idén, får stå för alla extravaganser sånt som tillkommer utöver flygstolen.
- Okej då Mr O´Leary, right, vi kanske skulle erbjuda resenärerna tipset ovan så får de göra en egen beställning.
- Waiter one copy of goes Ryan please!
No ice! Keep the change!
Lust att läsa!Kistalight goes Ryan kostar 130 SEK alt 14 Euro.
En fjäderlätt investering som ger sju oförglömmeliga resor
Beställ på kistalight@hotmail.com Finns att köpa även på Akademibokhandeln i Kista. Hedengrens vid Stureplan och Bokia i Kista galleria och i Nyköping.

Saturday, 6 June 2009

Nationaldag Light och D-day anniversary

Robert Capas classic image from Omaha Beach when the American boys disembarked in Normandy on June 6, 1944. Below a translated outtake from Kistalight Goes Ryan.

D-Day Considerations from Omaha beach - 65 years anniversary

Near the village Colleville-sur-Mer is the American cemetery where 9386 mostly young American soldiers received the final rest. In long geometric lines is the simple white cross mixed with Davidstars on the wellcut grass. Here is the rest for sons of farmers side by side with big city boys, black, white as a Jewish and this is a worthy, beautiful and open place on hill and the prospect of Omaha beach. Where some of the worst fighting was under Invasionday.Apart from a few horrendous monuments there is white colonads with walls where there are reliefmaps over invaders with logistic in order to take over Europe. Behind is a memory wall with the names of the 1557 soldiers who were missing after invasionsdays and whose remains never found. Evidence of gratitude for the men that were in combatant and sacrificed their life reappears on the various beaches. It is young people from today to write, locals, colleagues from the various military units, relatives and official persons as politicians and authorities who show their gratitude with their fillets and commemorative plaques. What they fought for; freedom, humanity and democracy is becoming reminded where and rarely has there been so assist in the fight against Nazism. That was the good in a fight against the evil but behind everything was never the less the individual people on both sides.
Could not fail to reflect on these issues.
Today's war in Iraq, it is basically the good fight against the evil?
Certain was Saddam Hussein, his sons, Chemical Ali and Baghdad-Bob basically a rare evil regime as from the wealth and exerted a repression of Iraqi people without mercy. It was right to dispose of them but was driving forces of good and idélla basis?
What happens when a totalitarian regime is crumbling and different people, religious directions and not solved conflicts are allowed to to the surface where democratic tradition not belong to the diary. See what is happening in Iraq with what happened in Europe during the first World War. A war which was started in nationalistic rave and revenge feeling and that all thought would be over in a few weeks. A war which stalled in trenches, across, with millions of deaths as a result and with a scenario where the old Europe of Emperors, tsars, monarchies and Ottoman Empire collapse together for good.The war in Iraq as a result of 11 th September, hardly possible otherwise, which started in a sow rave of a technical American supremacy and good will of democratic ideals.There can ever be wrong to overturn a dictator in a "state" and introduce democracy and free elections?Considerations of all those who are interested in the world, history and humanity.What went wrong?Where is the solution?It is possible to consider when one is at the American cemetery and the prospect of Omaha beach and the Atlantic.One fine day when breeze is from the sea.
Translation Thommy Sjöberg with a little help from Oxford Dictionary for free - a piece from Kistalight goes Ryan.
©Thommy Sjöberg

Sunday, 24 May 2009

Blågul Turist i Berlin

Kistalight plockar ut en bit från goes Ryan ovan. Passar inte in på veckodagen bör rimligen placeras på måndagen och där hör den inte hemma av förment konstnärliga skäl. Får bli ett outtake här istället. Håll till godo! Bild: Oskar Kokoschka - Pariser Platz Brandenburger Tor

Sitter på Café Paella, Wundtstrasse Charlottenburg, i Berlin. Högsommarvärme, dagen efter den stora finalen. VM i fotboll är över.
Vi äter utmärkta lammkotletter, massor av grönsaker i smakfulla kombinationer och sippar Rioja. Riktigt skönt så där i skuggan. Nu gäller traditionellt turistande. Brandenburger Tor, Alexander och Potsdamer Platz, Tankeplatsen för Förintelsen och Gedächtnise kirke - här kommer vi.
Varför inte stanna kvar här på vårt caffe, titta på folk, vila våra sinnen, iaktta och fantisera.
Den ensamma unga kvinnan där i keps på boulevarden Neue Kantstrasse till exempel.
Varför cykla ensam på en tandem i den ruschiga kvällstrafiken.
Var är hon på väg?
Varifrån kommer hon?
Sällskapet som väller in för de dukade Tapasrätterna. IT-firma ute på brainstorming eller är de ute för att koppla av? Väluppfostrade och unga är de i alla fall. Mest män förstås. De fyra vid bordet bredvid. Mannen i spansk matchtröja som då och då utbrister i hymnen Campiore. Han som bryter upp först och försvinner ensam sjungande sin sång, Campiore….i kvällen. Den äldre kvinnan blir hämtad av en man i bil. Hon som trodde vi hörde ihop med den gråhårige mannen som blir kvar vid bordet tillsammans med den leende unga bildsköna damen. De två försvinner tillsammans omslingrande bort mot boulevarden. Där de stannar diskuterar och går åt olika håll. Var kvartetten arbetskamrater talande om nya projekt eller intriger på jobbet eller var de bara vänner på väg hem?
Kan vi inte sitta här, göra en beställning till av den söta servitrisen med de vänliga ögonen - hon som tycks se oss. Vi köper ett vykort av Brandenburger Tor. Vi har ju sett det i guideboken och så skriver vi som amerikanerna säger några bord bort.
Fabulous, marvellous, gorgeous and fantastic!
Did the mauer really went trough that area?
Tidigare under dagen har vi varit uppe kring Olympiastadion. Åkt upp i det 77 meter höga Glückenturm, som ligger i det gamla sportfältets ena ände, tillsammans med engelska skolbarn på skolresa, en pensionär och ackrediterad volontär från FIFA, Ferdi Karmejer från Frankfurt. Vi ser hela centrala Berlin i Panorama. Från TV-tornet i gamla Öst vid Alexander Platz som nästan ligger i linje utmed paradgatorna från Brandenburger Tor upp till Olympiastadion.
Det finns en linje från Hitler och nazisterna OS 1936 fram till årets, 2006, VM i fotboll. Nazisternas olympiad som var en av den moderna historiens första exempel på hur idrott kan utnyttjas som propaganda i politiken. I Glückenturms entré finns en utställning om OS 1936 i Berlin och om tysk idrottsrörelses barndom. En idrottsrörelse som har besjälats av både nazistisk och marxistisk ideologi. Märkvärdigt att se Hitler på gamla journalfilmer. I estetiken kring arrangemangen finns skuggor och dagrar som speciellt märks när Hitler håller sitt avslutningstal i augusti 1936 när han skickar den olympiska elden vidare till Tokyo 1940. Ett OS som aldrig blev av. I de mörka dunkla bilderna finns en undergångsestetik som förebådar både andra världskriget och Förintelsen.Visst det finns ondska och rasism hos andra regimer också men nazisternas grymheter och systematiserade organiserade förintande av människor trotsar fantasins föreställningar om hur onda människor och en regim kan vara. Modern historia gör sig ständigt påmind i Berlin. Äldre som varit med kan knappast förtränga nazismen eller tysk efterkrigshistoria. Ser att vår följeslagare, farbrodern från FIFA – Ferdi, sitter med böjt huvud när vi ser filmerna. Han måste ha varit ett litet barn under kriget. Men barnen fick bära arvet efter ondskan.
Gestern, igår, satt vi på Herrstrasse två timmar före avspark fast i vansinniga bilköer. Bilar med franska, italienska och förstås tyska flaggor. Områdena kring Olympiastadion där vi hade bokat hotell var avspärrat av polisen och omöjligt att nå. Vi som hade tänkt se matchen i Waldbühne på storbildsskärm. Unga killar längs bilköerna, vill köpa matchbiljetter. Det ryktas att priset är uppe i 10 000 Euro.
Det är bara att bita ihop. Lite längre ner i Charlottenburg vid Messe Damm hotel Ibis lyssnar vi om rum.
Visst…visst finns det dubbelrum. Kostar just ikväll 262 Euro kommer ni i morgon blir det 70. (Något vi inom parentes kommer att göra.) Vi letar vidare. Hör vad ett anspråkslöst dubbelrum på mindre pension längre nere i Charlottenburg kostar.
- 900 euro svarar vår unge leende dam. En överenskommelse mellan hotellen här nere säger hon. Vi har ett rum kvar där gästerna ännu inte har kommit och som vi enligt reglerna måste hålla. Kan bli ert. I morgon är priset 70 Euro.
Bara att bita ihop. Blixtsnabbt bestämmer vi att åka norrut längs en av de stora genomfartslederna. En och en halvtimme till avspark. Uppe i trakterna kring Tegel, Eichborndamm, hittar vi en enkel pension, Hensel, dusch och wc för 70 Euro.
Helt okej. Som vanligt hade vi varit tidsoptimister. På förmiddagen gick vi och fotade i hamnen i Stralsund. Vi tog till och med en tur till Greifswald. Det var ju inte långt ner till Berlin. På vägen mot Berlin lyckades vi åka vilse längs 96:an. Plötsligt tog vägen slut, bom vid bro, såg ut som en gammal gränsstation, i trakterna av Fürstenburg. Sen bar det av längs småvägar. Några så gropiga med kullerstenar att det knappt var framkomliga. Vi passerade gamla östtyska kolchoser, jaktslott och jaktvillor för partikoryféer. Nåja gammalt var det och man kan ju fantisera och absolut var det ett snitt av gamla Östtyskland.
Matchen ser vi på en kroatisk familjerestaurang, Pula Grill, precis runt hörnet till vårt pensionat i Reinickendorf. Vi kommer precis till avspark. Familjen, som består av jag vet inte hur många generationer, håller på Italien och de sjunger med i deras nationalsång.
Fratelli d'ItaliaL'Italia
s'è desta,Dell'elmo di Scipio
S'è cinta la testa.Dov'è la Vittoria?
/_ _ _ /
FORZA ITALIA!!!
FORZA PISA!!!
Matchen avnjuts med currywürst, french fries och öl. De kroatiska familjemedlemmarna rör sig ständigt kring tv-skärmen, de yngre bollar och de yngsta gråter. Zidane sätter stenhårt den orättvist dömda straffen och det känns rättvist att italienarna kvitterar. I andra halvlek blir vi bjudna på kroatisk plommonlikör. När Zidane blir utvisad för sin skallning i förlängningen känns det som en antiklimax och vi och den kroatiska familjen förstår att det ligger en förödmjukande provokation bakom. Hårfint vinner Italien straffarna och Coupio de Monde.
Redan när vi går hem smäller de första bomberna och raketerna. Djup blir sömnen om än vårt rum ligger vid en genomfartsled – med mindre "genomfartstrafik".
Kanske och i bästa fall har fotbolls-VM 2006 i Berlin varit en försoningsfest och på läktarna och kring Brandenburger Tor har det varit ett enda stort fotbollsparty där också tjejerna har gjort entré – kul.
- Heja Tyskland
©Thommy Sjöberg

Sunday, 17 May 2009

Lördag tid för eftertanke - Isbladskärret tur och retur

Smakprov (utdrag - outtake) från Kistalight goes Ryan - fredag från veckodagboken. Skir grönska vid Djurgårdsbrunnskanalen nära Isbladskärret. Bild Thommy Sjöberg

På andra sidan kanalen ett litet barn som tjoar i en liggvagn i vårsolen. En turistbåt tuffar förbi. Doft av sjö och bensin, känns tryggt för en söderkis i exil. Kistalights utsände fikar vid kanothuset utmed Djurgårdbrunnskanalen – en paus i vårpromenaden. Ett högt bord, några enkla stolar, en reklamfolder från musicalen 1956 på Oscars under en liten sten, vi dricker kaffe och äter ett russinbröd och avlyssnar härliga repliker - något bord bort.
Mums för en bloggare.
Måste få en värderingsman att kika på lägenheten. Sedan följer ett omständligt resonemang som är svårt att följa i alla turer och mest påminner om en förförelserit.
Får din förra sambo alltså 2,5 mille för lägenheten när ränta och omkostnader är betalda frågar till slut den lyssnande unga tjejen. Inför en sån konkret fråga far vår resonerande man ut i ytterligare orgier i behovet av en värderingsman.
Är lägenheten på hundra kvadrat?
Missar svaret för bakom oss ställer sig ett parant välartikulerat par som vore det på en scen. Vilhelm jag har inte din approach i den här frågan. Du får ursäkta men nu pratar vi inte mer om det – nog säger jag.
Går inte att ha en statisk uppfattning om det här. Det måste till en rörlighet. En relativism som är flexibel - en modern hållning.
Nog Vilhelm! Henrik kommer hem imorgon, som vanligt flyger han hem en dag innan det är dags att börja jobba. Han är så genom… organiserad den karl'n. Skönt och klokt att mjuklanda en dag innan så där. U kommer förresten hem i veckan från Tyskland. Fint av H att hon fixar resan. Hon är verkligen organiserad och flexibel.
Bah, flexibel – hon får ju stroke för det minsta hon avviker från sin planering. Visst hon är 85 men så har det varit sedan hon var 58 år. Förresten det är väl ingen konst att köpa en flygbiljett och en tågresa till Skövde.
M har träffat en ny man. Hon är verkligen välmöblerad, på alla områden – den kvinnan – riktigt karismatisk – kul att hon träffat en några år äldre industriledare.
Han kan ju inte bara vara några år äldre. Industriledare blir ingen så ung person i dag.
Okej lite äldre kanske men då har han ju lekt rommen av sig – bra.
Nu kan vi inte stå här och bli kalla.
I solvärmen rycker en vindil tag i vårt programblad om musicalen 1956. I det lynniga aprilvädret hamnar bladet i kanalen. Paret bakom oss med värderingsbekymren om lägenheten har tystnat och vi beslutar att bryta upp för middag i hemmets käll. Bestämt har även hägrarna tystnat borta vid Isbladskärret.
©Thommy Sjöberg