See You in Istanbul - Kistalight

Sofia Hagen Blues

Kistalight har varit i Istanbul några dagar - lång weekend med massor av kultur och intryck. I dag bara måste vi se Sofia Hagen säger fru Mimmi! Bild från Armada hotells takterrass vid Marmarasjön - Kistalight

Så heter det inte säger Kistalight som ibland saknar sina elever men tar tillfället i akt och undervisar sin fru Mimmi!

I Sverige har vi Martina Hagen ej att förväxla med kyrka och moské, här har vi Hagia Sofia (Den heliga visheten), världsarv och byggnadsunderverk som har överlevt historiska epoker under stormakter som Romarriket, Bysans, Osmanska riket, fungerat som kristen kyrka, moské och i dag är det museum i det sekulära Turkiet.

Faktiskt passerar vi varje dag den magnifika öppna platsen, rester av Hippodromen från romartiden - kan anas speciellt om man läser på i guideboken, mellan Hagia Sofia och Blå Moskén, på vår väg ut för våra dagliga äventyrsprojekt i Istanbuls myllrande och kaotiska värld.

Vägen upp på höjden går via Fritz the Cat liknande miljöer, sjömuren, hus som klättrar uppför kullen,  en blandning av gentrifierade kvarter, lyxhotell som trängs med risiga kåkar i träpanel - ryslig alparkitektur men bedövande charmigt - troligen kåkar från den osmanska tiden, ruiner, renoverade bostäder, affärer, caféer och restauranger allt ackompanjerat av biltrafikens larm, det tutas i varje hörna och de är många, bröl från båtarna på ingång i Bosporen, böneutropen från Blå Moskén och gatuhandlarnas lockrop!

- Business as usual!

Kistalights redaktion får sällskap av tre vildhundar, sju katter som vi småpratar med, blir tilltalade av femton inkastare till just deras restaurang för lunch, erbjuds mattvisning och annat konsthantverk av minst fem fria entreprenörer på vår väg upp mot torget med den sötaktiga doften från nyrostade kastanjer och de himmelska monumenten.

Kistalight som har en viss social talang och gärna småsnackar känner sig ungefär som en gammal So-lärare som går genom korridorerna påSpånga High utan att ha rättat läxförhören!

Mjau för Fritz the Cat kvarter!

Visst hann vi med både Sofia Hagen, jag menar Hagia Sofia och Blå Moskén även om det var på hemresedagen, det regnade och vi fick äta lunch på McDonalds.

Pssst Pedagogisk blänkare från Svenne Light! Bild Thommy Sjöberg

Grabbar, tjejer och fru Mimmi!

Sofia Hagen jag menar Hagia Sofia är en mäktig upplevelse den höga kupolen (56 m) med en diameter på 32 meter i toppen. Underverket kompletteras av två halvkupoler - utsidan. Kupolen stöttas av 40 valvribbor och bärs upp av fyra massiva pelare. Kring valvribbornas välvda kupol sitter fönster som tillsammans med Hagia Sofias övriga fönster skapar de ett dunkelt komplext vackert ljusflöde när man går runt i muséet.

Det heliga ljuset?

Vi säger bright på Kistalight!

Bakom det arkitektoniska mästerverket, som kröner antikens byggnadskonst, stod två herrar, Isidoros och Anthemius, den ene arkitekt och byggare den andre matematiker. Det gällde att få en balans och hållbarhet i proportionerna mellan kupolen och de bärbara väggarna i den av kejsare Justinianus beställda heliga skapelsen.

Hagia Sofia byggdes under fem år, en märkvärdig prestation, och stod klar under det tidiga Bysantiska väldet år 537 och utsmyckades med mosaiker och klassiska bilder från kristendomen som byggmaterial användes främst material från gamla grekiska tempelstäder. Bilder som vi känner igen från den svenska skolans läroböcker i Religion på högstadiet i kapitlen om den ortodoxa kyrkan.

 Efter Osmanska rikets övertagande 1453 användes kyrkan som moské och utsmyckades med ornament och citat från Koranen. Ironiskt nog kom den kristna kyrkan Hagia Sofia att bli förebild för byggandet av en rad av moskéer  i Osmanska riket. Moskéer som i dag räknas som mästerverk inom byggnadskonsten.

 Från 1934 i det sekulariserade Turkiet, Atatürks styre, är Hagia Sofia ett museum som vittnar om  tre stora imperier, Romarriket som delades och här i den östra delen blev Bysans, en period på omkring 1000 år, och det Osmanska imperiet som varade i nästan 500 år. Historien är ständigt närvarande i centrala Istanbuls gamla stadsdelar som en lite vemodig, hüsün, skyline (silhuett) kring Bosporen, Gyllene hornet och Marmarasjön och vittnar om forna glansdagar och imperier i myllret bland människor och kaoset i trafiken.

Blå moln över Valens akvedukt

Digitala moln över Valens akvedukt vid Ataürk Boulevard nära Fatihparken i gamla Istanbul?
Mystiska rörelser?
No...no här är det fågelsvärmar som formerar sig likt moln i blixtsnabb förflyttning över akvedukten.
Vilken organisation! (Klicka gärna på bilden!Bild Thommy Sjöberg)
Något för logistiken i trafiken?
Kistalights redaktion är vilse i Istanbuls gamla stadsdelar när den romerska fornlämningen som försörjde staden med vatten från Belgradskogen, Valens färdigställd år 368 under antiken, dyker upp i stadsbilden som en förvånansvärd välbevarat byggnadsverk från forna storhetstider. Eftersom vi tror att vi är på väg ned mot Gyllene hornet har vi svårt att hitta rätt på kartan. De gamla stadsdelarna i Istanbul på den europeiska sidan längs Bosporen, Gyllene hornet och Marmarasjön klättrar kring sju kullar.
Vilket gör att du alltid är på väg uppåt eller nedåt.
Här gick det nedför!
Kaos i trafiken?
Ändå flyter det på här längs Atatürk Boulevard!
Luften?
Ett melankoliskt dis - vackert när solstrålarna bryter igenom men knappast hälsosamt!
Trots den synbara kaoset är trafikmyllret betydligt hårdare reglerat än i jämförbara städer som i till exempel Neapel i södra Italien.
Här har man respekt för de statliga myndigheterna!

Tidigare under dagen har vi besökt The Grand Bazaar, hårda förhandlingar där, av Mimmi Kistalight!
Prutandet och alla övertalningar från försäljarna, gör att man blir lite yr i kepsen i Basarens labyrinter!
Vi skyndar vidare mot Kryddbasaren och lyckas irra bort oss och finner vägen till Süleymaniye Moskéen istället.
Andlig spis!
Passar bra under fredagsbönen.
Det är männens värld såväl vid bönen som i det civila livet!
Imponeras av Süleymaniyemoskén, öppen för turister mellan fredagsbönerna, moskén är Istanbuls viktigaste när det gäller det religiösa livet. Här har det drivits sjukhus, social verksamhet som soppkök för de fattiga och koranskolor av muslimska samfundet. Vid Mimar Sinans türbe, den berömde arkitekten, bakom Süleymaniey moskén, får Kistalight en liten pratstund med en svartvit katt, med liknande teckning som vår egen revolutionära katt där hemma. Vi pratar om ditt och datt! Något om de allt mera svartklädda kvinnorna och skäggiga männen i kvarteret.
 Mimar Sinan var en av de riktigt stora arkitekterna i Osmanska riket. Han blev 99 år gammal och skapade 131 moskéer och 200 andra byggnader. Han var kanske den enda arkitekten i osmanska riket som nådde upp till renässansens stilideal i byggnadskonsten. I dag är ett av Istanbuls främsta universitet namngivet  efter honom, Mimar Sinan Fine Arts University, där studenterna bland annat kan utbilda sig till arkitekter.

Sedan skyndar vi vidare med en sväng in på Istanbuls universitet, vakter vid portarna vittnar om den hårdnande utvecklingen - vi längtar efter att se lite vanliga så kallade sekulära ungdomar. Kistalight tror sig se en trend bland unga studentskor. De färgar gärna håret kraftfullt rött i en lite dov blå ton. Kan det vara ett uttryck för motstånd mot den religiösa utvecklingen? Man vill visa upp sitt hår och inte gömma sig eller hållas tillbaka bakom schalar och slöjor. Tyvärr verkar det som de också tycker om att blossa på med sina cigaretter på offentlig plats!
 Nu återgår vi till Valens akvedukt och Fatihparken, trots igenkänningen, stretar vi på i god tro, mot Gyllene Hornet.
Blir backe upp och backe ner!
Flanerande på kommersiell affärsgata, troligen Macar Kardesler Caddesi, så märker vi att omgivningen förändras, kvinnorna blir allt mer svartklädda, till och med de små flickorna bär de mörka muslimska plaggen.
 Hos en liten tjej skymtar gympadojorna, var det Nike, under klädedräkten och Kistalight hoppas att det även ska finnas tid för lek och tid för att vara barn trots det mörka allvaret.
Är inte livet större än den religiösa kostymen?
Vi förstår att vi är i den mycket muslimska stadsdelen Fatih.
Nya försök att vika av mot som vi tror Gyllene Hornet!
Backe ner!
Fru Mimmi vill ta en taxi!
Vilket knappast är  meningsfullt i Istanbuls blåa skymning eftersom trafiken är totalt igenkorkad och apostlahästarna är det snabbaste färdmedlet.

Gud ske lov!
- Allah!
Så fångar vi en spårvagn vår livlina i Istanbul, på Millet Caddesi, och når lyckligt hem till vårt charmfulla hotell Armada för dusch, kvällsspis och fredagsjazz i loungen.
Blir nog en liten rackare, jag menar Raki, till mezen på hotellets radiobar i kväll där Beth Marie underhåller med jazzig bluestrio!

Bosporen Light

 Från Wonderland, Ilhan Ersahins musik och Jane Birkins lyrik - massor av Istanbul i filmen! Hela kittet av stadens rekvisita,  silhuetter av minareter och moskér, vattenspeglingar från Bosporen, de historiska monumenten, vildkatter och hundar, krydd och fiskmarknad, gamla spårvagnar, rester av sjömuren, gravstenar och blänk från haremsmiljö och fiskebåtarna som drar nät i kanten av farleden in mot Gyllene hornet och metarna på Galatabron.
Wow för musiken och lyriken i en sådan miljö!

Grabbar och tjejer!
En hemlighet!
Don't tell the world!
Kistalight har aldrig varit i Asien.
Dags för det i dag!
Ett mål för vår resa!
Bara att korsa Bosporen!

På väg mot Anadolu Kavagi - en turistfälla javisst men vägs ände vid Bosporen och sista stopp på den Asiatiska sidan innan Svarta havet.
Vi sick...sackar genom sundet.
Var annat stopp Asien!
Av någon anledning kommer jag att tänka på Elia Kazan och hans storfilm America... America där han berättar om sin barn och ungdom och uppbrottet från de grekiska kvarteren Fener vid Gyllene Hornet i början på 1900-talet. Häftiga bilder där från Istanbul och vilken resa han gjorde Elia Kazan från fattig skoputsarpojke, diskare och diverse påhugg till student på Williams College i Massachusetts där han tog en akademisk examen som cum laude för att sedan bli en av amerikas främsta filmregissörer. Nog kan man ana känslan av att han fått intryck från Bosporen i sin barndom i en av hans succéfilmer som On the waterfront med Marlon Brando.
Elia Kazans filmer som gjorde ett starkt intryck på oss i vår ungdom!

 Kring Bosporens stränder ser man fortfarande spår av, yali, den Osmanska övre medelklassens sommarvillor, där paschorna med sina familjer drog sig tillbaka medan de hyrde ut rum till galna haremsdamer allt när det osmanska imperiet började rämna. Här slog sig också de europeiska ambassaderna ned med sina sommarresidens när somrarna blev för heta i kvarteren  kring Grand Rue de Pera i Beyoglou.

Ett SMS till barnen innan man stiger iland och beträder Asiens jord  kan aldrig vara fel!
Visst var Anadolu Kavagi en turistfälla!
Restaurangägarna tog emot med vinkande bordsdukar från deras kajer och inkastarnas uppvaktning var intensiv.
Free coffe and bread!
Nothing in life is free -
There is always a price to pay said Kistalight.
But love is free!
Sedan kommer vi att prata fotboll med vår inkastare som är mycket upprörd över gårdagens match i Istanbul mellan Turkiet och Brasilien, förlust 0-4, till en kostnad på 3 millioner Euro för hemmanationen som betalas till det brasilianska fotbollsförbundet som är på knegen och låter sitt landslag spela matcher i Europa för att bättra på ekonomin.
Vår inkastare är så upprörd att han glömmer bort att kasta in oss på restaurangen!
Stenhård konkurrens om oss fåtaliga turister i november.
Kistalight föreslår en utflykt upp till den Genovesiska borgen på platsen med hänförande utsikt mot Svarta havet.
Fru Mimmi vägrar och muttrar något om ADHD i dag är det turistshopping och besök på taverna som gäller!

Ett fat grillad ansjovis från Svarta havet, lökringar, en klyfta citron, ugnsbakat bröd och ett glas turkiskt öl är aldrig fel om man har vägarna förbi en liten taverna längs Bosporen i Asien.
Om Kistalight var en lokal konstnär, en hantverkare eller varför inte en indieförfattare skulle vi absolut bosätta oss på den asiatiska sidan och under de sena eftermiddagarna sitta på vår terrass med en raki och en tallrik meze, kika ut över sundet med alla båtarna, filosofera, samtala, kasta ner några tankar i moleskinboken och se solen  gå ner över Europa.
Kanske borde man förstås byta ut rakin mot lite turkiskt thé, kusburnu, på terassen för att inte gå samma öde till mötes som den svenske diktaren Ola Hansson som levde sina sista år rakt över sundet på den europeiska sidan i fiskebyn Büyükdere för nästan hundra år sedan.
 Ola Hansson läser ingen i dag och han nämns knappast i litteraturundervisningen i skolan. Han var samtida med Strindberg, något yngre, förnyade den svenska lyriken som symbolistpoet och med fri vers, var en känd och uppskattad kulturskribent i 1890-talets Europa, bodde då i Berlin och umgicks just med Strindberg, levde tillsammans med sin Laura, tillsammans utvecklade de ett äktenskap a la folieux a deux och som sagt Ola Hansson slutade sina dagar i Büyüdekere.
 Här kan vi inte låta bli att citera en prosadikt och fantasi av den numera framlidne akademiledamoten Johannes Edfelt. Ett citat som följer radbrytningen i dikten men tolkar ett härligt melankoliskt poetiskt band, hüsün a la suede, mellan Skåne och Bosporen.

Büyükdere - Hönsinge

(Ola Hansson)

Bosporens loja vågor höljs i samma dimma som också
omsluter de ruckliga husen i Büyükdere. När den in-
billade sammansvärjningens hydra tillfälligt mildrar
sitt hot mot den grånande svenske diktaren, förenad
med sin Laura i en folie à deux, drömmer han sig till
baka till det han älskat mest i livet: barndomens skån-
ska slätt med bokdungar och pilevallar. Glasen, fyllda
med raki, blir för den gamle många i den turkiska fiske
byns kvällar. Men drömlikt svävar kring honom i hans
frivilliga landsflykt det oförgätliga minnet av hans
själs landskap. På kartan bär det namnet Hönsinge

Psst pedagogiska blänkare från katedern, jag menar tavernabordet, från Svenne Light!
Grabbar, tjejer och fru Mimmi!
Bosporen är ett tre kilometer långt sund som knyter ihop Marmarasjön med Svarta havet. Sundet är som bredast, 3700 meter vid norra mynningen och som smalast, 700 meter, vid Kandilli och Asiyan. Två broar Bosporenbron och Fathi Mehmet, bägge en dryg kilometer långa går över Bosporen och förbinder europeiska Balkan med det asiatiska Anatolien. Istanbul delas av sundet i en europeisk stadsdel och en i Asien där Üsküdyar är den viktigaste orten.
Sundet är ett av världens mest trafikerade när det gäller båttrafik. Båttrafiken genom sundet säkras av internationella rättigheter, FN, Turkiet har dock militärt säkerhetsföreträde, finns en rad militära bastioner längs sundet som vi såg i bland annat i vår besökta ort Anadolu Kavagi.
Inte bara Stockholms skärgård har problem med sina u-båtar!

Det lär ha varit (skröna?) nära en sammanstötning när rysk atomubåt var på väg från Svarta havet nattetid för att upptäcka världen och nästan kolliderade med en amerikansk liknande u-båt på samma uppdrag i motsatt riktning.
Hur som helst risken är stor för olyckor kring sundet. Ovan vattnet är det ofta blåst, dis och dimma, i vattnet råder starka strömmar. En sydgående ström, mer i ytan, med lite kallare bräckt vatten från Svarta havet och en norrgående ström på djupet från Marmarasjön med salt vatten, som om inte det vore nog, har man upptäckt en tredje ström, kallas submarine channel, som flyter underjordiskt i bottensedimenten.

Strömmarna och upp luckrandet av bottenlagren innebär att det är utmärkt fiske i både Bosporen och Svarta havet så att Kistalight kan få sin tallrik med den gyllenbruna friterade ansjovisen.
Ja man talar rent av om Svarta havets silver!
Som om inte det vore nog ligger Istanbul och Bosporen i ett av världens mest aktiva områden för jordbävningar. Här möts den euroasiska plattan med den afrikanska, tektonik, och det skapar ständiga spänningar  i jordytan i en kollisionszon med så kallade förkastningsbranter.
Och som om det inte var nog med det ligger Mellanösterns krig och terrorism bara en timmes flygresa bort och för att inte tala om grannen Ukraina på andra sidan Svarta havet där Putin ständigt spelar med en dubbel agenda i sin krigiska storryska politik.
För att inte bli allt för dystra konstaterar Kistalights utsända:
Att vi är mycket nöjda med vårt besök i Asien!
Att livet är livsfarligt!

När tårgasen lättat - Geziparken

Kistalight besöker Geziparken - här den berömda bilden med flickan i den röda klänningen från demonstrationerna förra året - blev vald till årets bild 2013 i Turkiet. Flickan heter Ceyda Sungur och är student i stadsplanering och hon skiljer sig väl en del från vilka föreställningar man har om demonstranterna från parken.
Bilden känns lite som en skildring av kampen mellan Skönheten och Odjuret!
Ceyda tycks ha klarat sin syn och ansikte från skador av pepparsprayen och polismannen har dömts till tre och ett halvt års fängelse och entledigande från tjänsten som polis.
En av få poliser som blev dömda ska tilläggas!
Klart vi besöker Geziparken på vår tour genom Istanbuls centrala delar!
 Under förmiddagen har vi promenerat från vårt hotell Armada längs strandpromenaden nedanför Kennedy Caddesis motorvägsbrus, som två glada studenter - jag menar pensionärer. Utanför vågbrytarna Marmarasjöns blåa blänk, soldis och sjöfåglars skrän, på andra sidan Üsküdar och Asien. I dag räknar jag till 73 små fiskebåtar i kanten av farleden som drar sina revar, mindre nät, när de stora lastfartygen och färjorna passerar och vi rundar Seraljudden med Topkapi. Vid Eminönü kollar vi färjorna på Bosporen innan vi glider med flanörsdojorna över Galatabron på nedre däck med tavernorna och metarna.

Målet - Galata tornet, Tünnel, Självständighetsgatan - Istiklal Cad, och Taksimtorget - Beyoglu stadsdelen som klättrar uppför den branta kullen. Första théstopp torget nedanför Galatatornet, har blivit förtjust i nyponthé, Kusburnu, som jag förväxlar med (tror är) körsbärsthé.
Vilket väcker en viss förvirring vid beställningarna.

Stannar till vid Svenska konsulatet där Svenska Kulturinstitutet i Istanbul huserar. De har precis i dagarna fått besked om fortsatt stöd från Svenska regeringen och är ej längre nedläggningshotade. Istanbul är en viktig plats att vara på i dag för alla aktörer inte bara för kulturen utan också för handel, teknik och allmänt när det gäller kommunikation. Turkiet är en hubb mellan Europa, Nordafrika, Mellanöstern och Asiens väldiga marknader och är genomkorsat av pipelines, gasledningar och samfärdsel.
 - Den nya Sidenvägen i den nya globala världshandeln.
Vid Taksimtorget beskådar vi det rysliga monumentet över Atatürk. Fascistoida skönhetsideal?
Känns igen från liknande konstverk från Italien under Mussolinis tid eller varför inte de gamla sovjetpamparnas estetik när det gällde offentlig konst.
 Thé stopp i hörnan av Geziparken, parken är mindre än man tror, mest skolungdomar nu på eftermiddagen med sina laptops vid caféborden, dessutom gatukök och parken fungerar även som mötesplats där bland plantanerna.
 Vi dricker nyponthé som vi tror är körsbärsthé, fru Mimmi vill ha lunch, blir ändå bjuden på en mugg thé som hon inte vill ha, säger sig vara trött på körsbärsthé (egentligen nyponthé), medan Kistalight går i spinn över förra årets stora demonstrationer  och ockupation av parken.

Psst pedagogiska blänkare från katedern, jag menar vid cafébordet över ett glas thé i Geziparken, från Svenne Light

Grabbar  tjejer och fru Mimmi!
Turkiska fotbollsfans är hängivna!
Turkiska aktivister och demonstranter är hängivna!
Få polisstyrkor i världen är så brutala som den turkiska!
Det började som en fredlig liten sit-in med 50 miljöaktivister som slog över och förvandlades till en massockupation av parken med matutskänkning, sleep-ins och sjukhus i kampen mot polisvåld och övergrepp. Man protesterade mot att parken skulle rivas och att det skulle byggas en galleria där. I vidare mening protesterade man mot Erdogans marknadsliberalism, gentrifiering av staden och hans gigantiska miljardrullning Marmarayprojektet där det ska byggas en tredje bro över Bosporen, tunnel under Bosporen där Europa via järnvägsspår möter Asien,  nytt jätteflygfält, där det ingår skövling av Belgradskogen strax norr om Istanbul.
Förbifart Stockholm framstår vid jämförelse som rena fickpengarna som investering!
Ungdomarna protesterade mot vänskapskorruptionen - skandalerna avlöste varandra medan Erdogans polare fyllde fickorna med förmåner och pengar, man protesterade mot Erdogans flirt med islamisterna och allmänna konservativa hållning och inte minst hans åsikter om att det är internationella antiturkiska krafter bakom upproret och att han ville släcka ned Internet och då speciellt Twitter. Ett agerande som var typiskt för Erdogan och hans arroganta hållning till yttrande, tryck och för den delen mötesfrihet och hans bristande insikt i att Internet är en global företeelse.
 Inspirationen och engagemanget hämtade kraft från den Arabiska våren, men också ett försvar för allmänna mänskliga frågor som rätten till personlig frihet, att få förverkliga sig själv, media och internets frihet, och tror Kistalight rätten att få vara ung, känna livsglädje, klä sig som man vill och vara den man är utan tyngande konservativa islamitiska regler och förbehåll,  att det finns ett civilt samhälle med lag och rätt.
 Demonstrationerna i Geziparken kom att bli ett uttryck för en praktikens direktdemokrati och det var en mängd  rörelser som engagerade sig som, miljöaktivister, socialister, aleviser, anarkister, kemalister, feminister, HBQ, kurder, fotbollfans från Istanbuls stora klubbar, 3H - liberaler, Urban Voices, olika fackförbund som t ex de för arkitekter, journalister och författare.

 Kring aktiviteterna i Geziparken finns det Onlineportaler somROARMAGORG som rapporterar och skriver inträngande reportage och analyserar vad som hände i parken under några veckor i juni sommaren 2013 och det finns t o m ett symposium med artiklar där Strong Bodies Dirty Shoes: An Ode to the Resistance ingår. Texterna där blir också ett sätt att utveckla nätjournalistiken - en sorts prövande och sökande i skrivandet och uttrycket!
Där kan man också hitta och klicka sig fram till en hel del filmreportage via Vimeo och Youtube!
Viktigt också att notera att upproret spred sig över hela Turkiet och fortsatte även i en av Istanbuls mer militanta politiska stadsdelar, Gazi, där en aktiv arbetarklass (aleviser) och uppror alltid är levande.

En annan imponerande aktivitet är alla poem som skrivits kring händelserna i Geziparken och de bilder (t ex flickan i rött ovan) som blivit symboler runt  protesterna.  See Solidarity Park Poems, 60 poems about the Gezipark! Dessutom skapades ett bibliotek i parken där bussen ovan fungerade som institution för litteratur, skrivande och manifest.
Visst är böcker viktiga!
 Eftersom aktionerna i Geziparken handlade så mycket om frihet inom en rad områden och rätten att vara ung glad, självständig, få förverkliga sig själv i ett förljuget samhällsklimat precis som vi studenter, i dag panschisar, tyckte i slutet av 60-talet, minns 68, och senare almarna i Kungsträdgården.
Klart vi gillar det på Kistalight!
Men här i Geziparken var det hårdare tag!
En brutalare polismakt och ett mer auktoritärt etablissemang!



Frihet kan också vara musikalisk frihet så bäddar vi in (hackar fritt) en musikalisk session, Freedom av musikern, kompositören och kulturentreprenören och svenskättlingen Ilhan Ersahin. Från en udde vid Gyllene Hornet klingar gruppens fria jazziga toner med silhuetterna av Süleymaniyemoskens kupol, minareter och babykupoler, Galatabron, färjor som pilar av och an som en klangbotten för stadens alldeles egen speciella hüsün.

PS När tårgasen lättat och demonstrationerna, kommunen - frihetsprojektet, var över efter polisens brutalitet med vattenkanoner och sprayande i mitten av juni förra året  så lovade Erdogan att folket skulle få folkomrösta om parkens framtid och hos aktivisterna grundades en solidaritetsrörelse, Taksim Solidarity Movement. Det finns även en rapport från Amnesty International Gezi park Protest brutal denial of the right to peaceful assembly in Turkey.
När tårgasen lättat kunde man även räkna offren för våldsamheterna. Sju människor miste livet, mest ungdomar och en polis, mer än 8500 blev skadade, 12 stycken förlorade ett öga på grund av tårgasen och en industrigrupp, The Koc group, blev föremål för skatteundersökningar bara för att de upplät ett av deras hotell nära Taksimtorget för skadade ungdomar.

Blå Moskén och blå skymning

Kistalight på takterrassen till hotell Armada strax nedanför Blå Moskén och Hagia Sofia. Vi upptäcker vid ankomsten till Istanbul att vårt hotell är en pärla där det ligger precis ovanför sjömuren till Marmarasjön och vid foten till de berömda byggnaderna, faktiskt är  Armada hotel en sorts Pera by the sea.
Ni vet det berömda hotellet, Pera Palace där alla kända resenärer från Orientexpressen tog in uppe vid Grand rue Pera, i dag Istiklal Caddesi, i Beyoglu.
 Vi blir knockade och faller pladask för Blå Moskéns skönhet i skymningen, vacker, mystisk, en saga och vad är det för hemligheter som döljs där bakom skönheten?
Varje dag under vår vecka i Istanbul passerar vi moskén och gör våra försök för att skåda undret och det blå kaklet.
Alltid upptaget för bön!
Hur hinner de frågar fru Mimmi?
Jobbar de inte?
Lugn säger Kistalight!
Erdogans käcka gossar och töser, vi tänker på väljarbasen till den nuvarande turkiske presidenten, de flitiga småföretagarna i städerna och befolkningen på landsbygden, de starkt troende i skägg och mörka klädetyg!
De ber naturligtvis när de får tid över från sitt dagliga arbete i flitens hage.
En dag när vi inte kommer in i moskén beskådar vi istället en vacker utställning längs tempelgårdens väggar. En utställning om kvinnor, barn och koranen (Islam) skapad av den amerikanska textilkonstnären Asiye Allman som konverterat till Islam och specialiserat sig på modernt islamskt måleri, poesi och ottomanskt väveri och kakeldesign.

Asiyes väggbonader är vackra milda ornamenterade tolkningar av koranen, en sorts fromhetsövningar med innerliga bilder, gärna i grön färgton, men korantolkningarna får något schematiskt och formelartat över sig.
Det blir lätt en upprepning och just återgivande av Koranens suror mer än en problematiserande, nyskapande tolkning och kanske något om kvinnornas roll i islam.
Finns det plats för nya tankar i islam?
Kistalights skeptiska kurs!
 En annan dag, under fredagsbönen, vi är på väg mot Bazaren, vimlar det av palestinier, deras flaggor, dignitärer med eleganta muslimska kläder och media är där med video (TV) och intensiv uppvaktning och Blå Moskén är naturligtvis stängd för oss icke muslimer.
Inget besök i dag heller!
Kistalight blir intervjuad, tillfrågas, av palestinsk aktivist!
Han undrar om vi vet vad Al Aqsamoskén är?
Klart vi vet!
Vi vet att den ligger granne med Klippmoskén - Dome of the Rock i Jerusalem, den muslimska världens tredje viktigaste heliga plats, och att Al Aqsa ofta är utsatt för provokationer från ortodoxa judar.

Mycket nöjd med svaret frågar vår palestinske aktivist var vi kommer ifrån, när han hör Sverige blir han ännu mer nöjd och utrustar oss med två large T-shirts som det står #I am a Palestinian under 50 på och med en bild av Klippmoskén.
Aktionen är av en palestinsk delegation som protesterar och informerar om konflikterna kring Al Aqsamoskén och Tempelberget i Jerusalem - Israel.
Frågan är vad vi ska ha våra large T-shirts till?
Vi måste erkänna att vi drar större modell än så!
Plus att vi är old folks - knappast #I am a Palestinian under 50!
Till slut sista dagen på vår resa lyckades vi få beskåda undret Blå Moskén och det blå kaklet men vi fick köa och komma in bakvägen, Mimmi klädd som en rysk tant med schal, arm i arm med Kistalight och med våra skor nedstoppade i en plastpåse.

Blå kakel och Bön
Män för sig gott om plats och längst fram på bönemattorna mot Mihrab tavlan som anger Meckas riktning!
Kvinnor för sig, mindre plats - (betydligt mindre plats) och bakom skärm längst bak i moskén!
Fru Mimmi said: Detta är männens värld!
Här syns det tydligt!
- Härskarteknik?
Kistalight said: Det ligger någonting i vad du säger!
Hela tiden under våra försök för att se moskéns interiörer blev vi uppvaktade av i och för sig artiga och trevliga personer som informerade om moskén och ville visa oss så där lite i förbigående sina mattor eller hantverk.
Can I show you some nice carpet?
I have some wonderful handcraft from Burkina Faso!
Are you canadian, finish or german?
Men sällan frågan om man var svensk!
Vi blir allt tydligare och vaktar om vår integritet.
Well nice, no thank you, not today!
Have a good day!

Psst direkt från katedern! Jag menar från terrassen nedanför Blå Moskén, bland böneutrop och måsars skrän kring minareter, Kistalight tänker till

Grabbar, tjejer och fru Mimmi!
Blå Moskén byggdes mellan 1609 - 16 byggherre, arkitekt och även poet var Sedefkar Mehmet Aga och sultanen som på detta sätt ville bli evig var Sultan Ahmed vilket också är det riktiga namnet på moskén och som i dag har gett namn åt hela stadsdelen. Sultan Ahmed var en ivrig byggherre och deltog aktivt i byggandet av moskén. Den är klart inspirerad av Hagia Sofia och Süleymanieymoskén. Huvudkupolen är 23,5 meter i diameter, här finns 260 fönster som släpper in ljus i moskén, i taket finns också det berömda blå kakelplattorna (21043 st) från Iznik som gett moskén dess smeknamn. Den centrala kupolen (43 m hög) omges av fyra halvkupoler och den bärs upp av fyra pelare. Djärvt omges Blå Moskén av sex minareter och står man i en viss vinkel, rätt sida, kan man se ett hav av små babykupoler framför huvudbyggnaden där det också finns en med tre sidor vidsträckt marmorgård.
 Sultan Ahmed är också berömd för att han uppfann buren. Ett fängsligt förvar där han burade in sina yngre bröder, härskarstrategi som ett led i maktkampen, vilket ledde till att småbröderna blev spritt språngande galna när de väl släpptes ut och blev fria. Vilket de snart blev för Sultan Ahmed överlevde bara sin skapelse, Blå moskén, med ett år från att den blev invigd och han dog mycket ung 1617 blott 27 år gammal trots sin fromma skapelse.

 Orhan Pamuk, Istanbuls stora litterära son, menar att det finns en speciell melankoli (sorgsenhet) över Istanbul som han kallar hüsün. Den starka melankolin menar Pamuk beror på att de historiska byggnaderna, dess rester och ruiner, mest moskéer, speglar flera imperiers nedgång  och fall. Vattenspeglingarna från Bosporen, Marmarasjön och Gyllenehornet förstärker bara denna hüsün när dagen skymmer och solen går ner i Gyllene hornet just bakom Istanbulls sju kullar.
 Kistalight tänker till som gammal So-lärare, direkt från terrassen på hotell Armada nedanför Blå Moskén!
 Först något om att avnjuta en sen Medelhavsmiddag på takterrassens restaurang i kvällsljuset med utsikt över inloppet till Bosporen vid Marmarasjön, ljusen från Üsküdar på andra sidan - Asien så nära, de evinnerliga lastbåtarna med sina mystiska lanternor och färjorna som glitterspel med Istanbuls vardags passagerare, sent arbetande, på väg hem, känsla av blues och den dämpade musiken av romska anatoliska toner och rytmer i luften.
Melankoli i mjuk form!
Romantik kanske?
Vad säger Mimmi?
Några stänk citron medan smakerna klättrar uppför de grillade fiskspetten, som vi smakar av tillsammans med ett fruktigt vitt vin från Kappadokien. Klart att det är lätt att koppla på charmen då och berätta något om gamla elever från Anatolien och deras resa mellan två kontinenter och deras rötter i en bokstavligen annan historisk tid och vad som kan hända på en sådan resa.
Från fåraherde på sommarloven till IT-tekniker i Kista!
- Lilla Aslan - Lejonet!

  Visst har vi haft våra favoriter, magiskt lyster, bland historiska epoker genom åren. Epoker som gärna förknippas med frihetsideal på nå något sätt, demokratin i antika Grekland, republiken Rom, De stora upptäckterna från Columbus till Magellan, Renässansen, skeptiker och filosofer som Montaigne och Montesquieu, Upplysningstiden, Franska och Amerikanska revolutionen och modernitetens framväxt under 1900-talet.
 Epoker som gärna kopplades till våra egna försök till frigörelse i ungdomen!
Följaktligen har vi svårt att ta till oss det Osmanska rikets kultur, dess organisation och politik.
Ingen Upplysning och Borgerlig revolution där inte i den historiska utvecklingen!
Knappast några frihetsideal som dominerade hos osmanerna, snarare ett strängt (stenhårt) hierarkiskt samhälle utan någon maktdelning. All makt till sultanen som dessutom är kalif alltså fanns både högsta politiska, militära och religiösa makt hos sultanen och det rådde sharialagar.
 De fruktade inga andra militära makter i Europa och Mellanöstern däremot var de rädda för Upplysningens idéer om maktdelning och den franska revolutionen.
 Där emot rådde en märkvärdig tolerans, multikulti, mot andra folk i riket, greker, armenier och judar fick utöva sina religioner, behålla sina språk och kulturer, ofta stod de folkslagen för handel, hantverk och allmänt praktisk utövande i samhället, medan osmanerna var militärer, skötte om byråkratin och rättsväsende, ville någon icke osman göra karriär var de tvungna att konvertera till islam. Flyktingar kunde snabbt finna sig tillrätta i det osmanska samhället och deras kunnande tas till vara eftersom de inte behövde assimileras till varje pris. Ett exempel här är de sefardiska judarna från Spanien i slutet på 1400-talet som tvingades iväg när Spanien blev kristet. En kunnig och välutbildad grupp människor där många slog sig ned i Istanbul och de har talat sitt språk ladino fram till våra dagar. Ett mer modernt exempel är de välutbildade judar som hittade vägen till Istanbul vid Hitlers maktövertagande 1933 och de fick en viktig betydelse när Istanbuls universitet skulle moderniseras under Atatürk när Turkiet skulle förnya sig till en mer västlig stat. Det sekulära Turkiet från 1923 under Atatürk var annars ett hårt styrt nationalistiskt projekt för att modernisera landet.
Nu avrundar vi med lite vackra bilder över Istanbul, Gyllene hornet, och lite vemodig musik.
Hüsün kanske!


 Bilder Kistalight förutom Asiye Allman och bilden ovan!

Inte bara melankoli och hüsün från taktopparna i Istanbul!
 Se Inna Rock the Roof!
- Över 47 miljoner visningar ger detta!
Bedårande panorama över vattenspeglarna!
Här skymtar Sofia Hagen förbi i bildberättandet, jag menar Hagia Sofia, och möjligen skulle låten kunna tolkas (obs ironi) som att här bryr vi oss inte om EU längre utan vi sneglar österut mot Mellanöstern  och Asiens väldiga marknader med gott och ungdomligt humör, lätt klädsel och långt ifrån de trista mörka religiösa uniformerna!
Kanske inte bara ironi det där med ekonomin?
Utan precis vad Turkiska företrädare och ekonomer gör!

   

Orhan Pamuk och Den Turkiska Identiteten

Dags att gå på avslut med bitarna om Istanbul!

Orhan Pamuk ovanför Blå Moskén med kupolen och Marmarasjön som blänker blått bakom minareterna med inloppet till Bosporen och  Asien i bakgrunden.

Nu får det bli lite funderingar kring den bild av Istanbul som Orhan Pamuk målar upp i sin bok och memoar om den historiska staden.

Vi läser om delar av Orhan Pamuks bok om Istanbul efter att ha kommit hem från vårt besök i staden.

Att läsa en stor författare som Pamuk är att ta del av en välskriven skildring av Istanbul och se hur bilden av staden vuxit fram genom utländska författares ögon som Gustav Flaubert, Theo Gautier och Pierre Loti och ta del av deras inflytande och hur de har påverkat bilden av staden med sina intryck (brev mm) från den sena Osmanska perioden.

Orhan Pamuk lyfter också fram fyra klassiska krönikörer och flanörer från Istanbuls tidningsvärld. Skribenter som har haft stor betydelse för honom som författare och skildrare av Istanbuls myllrande labyrinter. De fyra krönikörerna är tidstypiska flanörer, som sitter på café (Meyhane) och är goda iakttagare av Istanbuls särart, de historiska miljöernas ruiner, gravvårdar, palats, moskéer och minareter.

De fyra, Yahya Kemal benämns som den fete poeten, populärhistorikern R E Kocu, À S Hisar med sina Bosporenmemoarer och romanförfattaren À H Tanpinar. De var alla melankoliker, loners och tidstypiska skildrare av ett imperium (Istanbul) i förfall och hur en ny sekulär och stark nationalistisk stat växer fram, Turkiet, och den speciella känsla, melankoli, som kunde finnas där och som Orhan Pamuk benämner som hüsün. Melankolin hämtar också näring i den speciella brytning av känslor som kan finnas mellan öst och väst, Europa och Asien, och mellan Orienten och den i Istanbul odlade, bland de intellektuella, vurmen för den franska kulturen.

En annan kolumnist, Ahmet Rasim, som Orhan Pamuk hyllar och som troligen är förebild till den mystiske krönikören Celâl i hans Den Svarta Boken. Ahmet Rasim räknas som en av Istanbuls stora författare med sin humor, skrivglädje och kärlek till livet så lyckades han balansera sorgen efter svunna storhetstider och Sultanens censur. Han fann en egen ton som staden Istanbuls specielle krönikör, tids och miljöskildrare och han blev en feuilletoniste i stadens stora tidningar.

Frågan är om inte Orhan Pamuk också just balanserar sitt författarskap mellan det fria uttrycket (ordet) och den turkiska identiteten, den speciella lagtext, som finns i den turkiska lagen som säger att det är ett brott mot staten att kritisera eller förlöjliga det turkiska!

Ändå skräder inte Orhan Pamuk orden när det gäller de pogromer som drabbade greker och armenier under några dagar (6-7) september 1955 i Istanbul och för gott gjorde slut på den mångkulturella generositet som hade rått under århundraden i Istanbul. Pamuk har även offentligt kritiserat (nämnt) folkmorden mot armenier och kurder under första världskriget som genomfördes av de nationalistiska ungturkarna vilket officiellt förnekats av den Turkiska staten.

Orhan Pamuks bok Istanbul Minnen av en stad är en briljant och kunnig litterär skildring av Istanbul. De briljanta essäerna om staden varvas med de egna minnena och uppväxten i en sekulär övre medelklassfamilj. Den lille Orhan curlas av sin pappa i sina litterära intressen när fadern skjutsar honom på lördagarna i sin stora Packard från Beyoglu över Galatabron till  Bokbasaren i närheten av Den Stora Basaren på andra sidan Gyllene Hornet för att söka efter modernistiska europeiska författare.

Sic!

Kistalight tänker på sig själv som curlande idrottsförälder i ishallar och gympasalar under i stort sett hela 90-talet!

Kultur det med!?

Trots Orhan Pamuks briljans kan det vara intressant att notera vad som inte finns med i hans minnen av en stad!

Viss polemik där!

Kistalight saknar några av de riktigt stora författarna från Istanbul som Yasar Kemal, några av hans romaner utspelar sig i Istanbul, eller en lyriker som Nazim Hikmet med fantastiska diktsviter om staden. Nazim Hikmet som mest fick tillbringa sin tid i fängelser eller leva i landsflykt också en folkets poet som Orhan Veli saknas hos Pamuk, den senare något av en Istanbuls egen Cornelis. Kanske hörde de senare hemma för mycket på vänsterkanten för Orhan Pamuks smak, kanske dominerade inte känslan av hüsün för staden Istanbul hos dem även om den fanns där.

Möjligen hade de också mer livskraft och var mer överlevare än flanörerna och melankolikerna?

Sedan var det aldrig hälsosamt att förknippas med vänstern med tanke på den turkiska militären. Den officiella censuren fanns där - se den turkiska identiteten liksom den informella självpåtagna censuren.

En svartvit plåtande fotograf Ara Güler, vän till Orhan Pamuk, finns rikligt representerad i memoarboken. Ara Güler är en världsfotograf som står nära i uttrycket till både hüsün och livskraftiga porträtt av arbetande människor, miljöer och mycket av den kraft och energi som finns i staden Istanbul. På det sättet står han närmare vänsterförfattarna ovan än de melankoliska flanörerna.

Mindre farligt med bilder än med litterära texter i turkiska författningsdomstolar?

Hur som helst Orhan Pamuk verkar i dag hellre bo i New York där han undervisar i litteratur och ägnar sig åt sitt författarskap än att han lever i sitt kära gamla Beyoglu och flanerar i Galatakvarteren.

Ett sätt att komma vidare med författarskapet och få arbetsro?

Vill man välja två världsstäder, megapolis för ett besök i dag, så är Istanbul och New York oöverträffade städer med sina vattenspeglar och stadssilhuetter men också för sin vitalitet och energi när det gäller kultur, tillväxt och ekonomi men Istanbul har sin historia av svunna epoker och förlorade imperier vilket knappast New York kan matcha.

 Möjligen tillhör New York ett sjunkande imperium och en fallen stormakt men än har man långt till Istanbuls hüsün!

Varför inte följa en tysk musiker i Fatih Akins prisbelönta Crossing the Bridge.

En film om Istanbuls musikscen som avslutning!

Orientaliska rytmer, moderna dansande dervischer, europeiska influenser och häftiga stadsvyer! Från urban modernitet, nöjesliv till ung fåraherde bland ruinerna!

Hüsün över Istanbul?

     Grabbar och tjejer och fru Mimmi! 
Direkt från katedern, jag menar, köksbordet i Kista!                                
På vår båttur på Bosporen delade vi bord på båten, drack thé, med ett äldre par, fabrodern såg ut som hämtad ur en femtiotalsfilm av Elia Kazan, keps och lätt kritstreckrandig kostym med nål av Atatürk, på kavajslaget och den äldre damen hade sidenscarv på huvudet och muttrade om sharia när hon såg svartklädda kvinnor som steg ombord på båten. 
Paret visade sig vara ett lärarpar såg vi när vi strosade runt i Anadolu Kavagi, vår båtturs mål, vi såg paret på skolgården i ortens lilla skola. Vår man såg ut som en typisk folkskollärare, en folkbildare, i Atatürks anda. Detta får oss att tänka på att kanske borde vi också ha med något om kemalism här på sidan om inte annat än för vår egen skull!
För att reda ut några av dessa snåriga politiska doktriner i det moderna Turkiets politiska historia!
Hjälp egentligen behöver vi en lärobok i Turkiets moderna historia!
Även om vi har läst Stefan Foconis historiebevandrade bok Istanbul som mycket kunnigt lotsar läsaren genom en hel del av Turkiets historia.
Mustafa Kemal Atatürk är mest känd för att han blev Turkiets landsfader och president efter Ottomanska rikets fall. Hans största reform var att han moderniserade och latiniserade det turkiska språket vilket innebar att han införde ett alfabet och latinska bokstäver i skriftspråket. 
Dessutom införde han en doktrin med sex hörnstenar för att förnya det Ottomanska styret och arvet efter sultanerna.
Republikanska folkets parti grundades av Mustafa Kemal Atatürk den 9 september 1923 inte långt före att den Turkiska republiken utropades den 29 oktober samma år. 
Partiet använder ideologin för att symbolisera sig självt - se de sex pilarna (principerna) deras logotype!

De sex principerna, hörnstenarna, lades till den konstitutionella lagen den 5 februari 1937 som ett tillägg från grundlagen (Artikel 2 från 1924) och lyder Turkiet är;
 fundamenten - principerna vilar på:

•    republik
•    populism
•    sekulärism (skiljer stat och religion)
•    reformism
•    nationalism
•    statism - det sista är när staten är ledande när det gäller samhällets organisation och ekonomiska utveckling - se vissa likheter där med folkhem, fascism och kommunism. 

Statens inflytande på ekonomin har lättats upp under Erdogans tid och liberaliserats (mer korruption säger elaka tungor) med betydligt större andel privata investeringar och marknadsliberalism råder i dag. 

  Utan att snärja in oss för mycket i de olika tolkningarna av doktrinerna ser vi att de har karaktären, i praktiken, av sakrosankta (heliga) fundament och de blir därför ej prov och tolkningsbara i civila domstolar utan de blir mer som en sorts moderniserad lagar i shariaanda, statisk och förutbestämd av de turkiska domstolarna, där tryck och yttrandefriheten ständigt ifrågasätts, prövas, och  en turkisk journalist, författare, filmare eller tecknare och bildkonstnär lever ständigt med risken för åtal och fängelse för hädelse av den turkiska identiteten och staten. Skiljandet mellan stat och religion när det gäller lagar får ändå ses som en kraftfull modern utveckling från det osmanska riket. Nu något om källor och litteratur från vår resa!

Vi syns i Istanbul

Vi syns i Istanbul! Nästa gång vi besöker Istanbul ska vi absolut besöka Babylon och lyssna på musik! Här Jane Birkin som tolkar Jacques Prévert på en av Istanbuls mer levande musikscener, Babylon, i närheten av Istiklal Caddesi och Tünel i stadsdelen Beyoglu.
 Kistalight som samlar på författare födda den 4 februari, hittar en värdig kandidat i Jacques Prevert, här i Jane Birkins tolkning.
Klart vi ser förstås, efter viss eftertanke, att det är Serge Gainsbourg som skrivit visan men att det är en hyllning till Jacques Prevert och hans Les Feuilles Mortes där finns också referenser till Verlaines Chanson DÁutomne i lyriken.
Alltså en fasligt litterär låt i den franska traditionen!
Nu åker vi inte till Istanbul för att följa i frankofila spår men de finns där t ex så lunchade vi på Franska Kulturinstitutet, nära Taksimtorget på Självständighetsgatan, samma dag som vi besökte Geziparken.
En surrealistisk upplevelse!
Att komma in på institutet är som att äntra en flygplats!
Du får passera en spärr, kammas av, så att du inte har olämpliga föremål på dig!
Din ryggsäck körs på rullband genom röntgen innan du kan passera den trånga spärren i entrén!
Men en trevlig upplevelse är ett besök där!
Vi åt vegetarisk turkisk sen lunch där på glasverandan i trädgården i den sena eftermiddagen och den blå skymningen.
En mötesplats i Istanbul tryfferad med visor av Francoise Hardy och andra franska artister i restaurangens musikanläggning - kändes som att vara förflyttad till det sena 1960-talet.
Klart att så har Franska Kulturinstitutet också utställningar, när vi var där hågkomster från första världkrigets utbrott i Levanten, 100 år sedan, det finns språkkurser, föreläsningar, konferenser och som sagt kan man gå på Café på en date med fru Mimmi.

Oh, je voudrais tant que tu te souviennes,
cette chanson était la tienne,
c'était ta préférée, je crois
qu'elle est de Prévert et Kosma.

Et chaque fois les feuilles mortes
te rappellent à mon souvenir,
jour après jour
les amours mortes
n'en finissent pas de mourir.

/ _ _ _ / La Chanson de Prevert Serge Gainsbourg

Kistalight gör en lista över vad vi drömmer om för utflykter till nästa gång vi besöker Istanbul!
 Vi kör på utan rangordning!

• Cruisa på Gyllene Hornet en dag med strandhugg, kanske i den gamla grekiska stadsdelen Fener med den berömda skolan, innan färden går vidare
• Besöka Chorakyrkan nära stadsmuren, kyrkan med ikon och madonnabilden, som inspirerade Gunnar Ekelöf till dikten den Svarta Madonnan ur Diwan över fursten av Emgion
• Besöka den heliga Eyüplatsen och Pierre Loti Kaféet - fundera på hans roman Aziade, njuta av utsikten över Gyllenene Hornet och spana efter mystiska damer med hasselnötsbruna ögon 
• Besöka Bokbasaren, Sahaflar Carsisi, och skänka en utvald bokhandel några exemplar av Kistalight på spaning... i litteraturens värld 
• Strosa i kvarteren kring Galata och självständighetsgatan i Beyoglu, slinka in på Babylon fram emot kvällen och lyssna på lite häftig musik
• Fika på Hotel Pera Palace - Orientexpressen nostalgi eller thea med Agatha Christie
• Besöka Top Kapi palatset, Osmanska rikets maktcentrum, haremsdamers mystik och sultaners galna bröder i buren! Miss - hann inte med Topkapi - shame!
• En båttur till Üsküdar, asiatiska sidan, med promenad och en thé på Mistanbul Hanci Café - spana mot Europa!
• Besöka Istanbuls Moderna, glödhett, vid Bosporens strand (kaj) hållplats Tophane med utsikt mot Serajudden och Hagia Sofia
• Luncha vid Galatabron, fisk, skaldjur eller specifikt musslor - ett glas fruktigt vitt från Kappadokien till?
• Besök i förort utanför turistfällorna - vågar vi det? Kanske i Gazi de upproriska aleviternas kvarter?

Vi syns i Istanbul!

Källor och litteratur

Brodsky, J. Att behaga en skugga

Edfelt, J. Brännpunkter

Ekelöf, G. Skrifter 3 Dikter 1965 - 68

Falkman, K. Turkiet/Gränsfursten Utsikter från svenska palatset i Istanbul

Foconi, S. Istanbul Vandringar i Europas största stad

Glancey, G. Arkitektur 

Guideböcker Istanbul, Första klass pocketguider, Första klass reseguider och Lonely Planet

Hikmet, N Poems of Nazim Hikmet

Karlsson, B. Urban Safari

Moberg, U M. Istanbul En vandring med Gunnar Ekelöf & Fahrelnissa Zeid

Pamuk, O. Den svarta boken

Pamuk, O. Istanbul Minnen av en stad

Pamuk, O. Pappas resväska

Solidarity Park Poems, 60 poems about the Gezipark

Özkök, L. Vindarnas väg

Artiklar

Amnesty International Gezi park Protest PDF 2013

Andersson, E. Regeringen lägger ned tre kulturinstitut SvD 24 oktober 2014

Aykac, C. Strong Bodies Dirty Shoes: An Ode to the Resistance 8 januari 2014

Can, M. Konsten är allt, Intervju med Orhan Pamuk, DN 9 december 2006

Can, M. Vid mystikens källa, Gunnar Ekelöf i Istanbul, DN 16 april 2002

Hammargren, B. Sociala medier stängs ned / _ _ _  / SvD 29 mars 2014

Schlyter, B. Splittrat Turkiet vid politiskt vägskäl SvD 8 augusti 2014

Shafak, E. Kaotisk tid i paranoid stat SvD 3 mars 2014

Shafak, E. Twitterförbud fick motsatt effekt 24 mars 2014

Shafak, E. Turkiet splittrat och förvirrat 4 februari 2015

Von Hall, G. Turkiet vacklar om IS 27 oktober 2014

Filmer Youtube

Crossing the Bridge  The Sound of Istanbul is a 2005 film/documentary directed by Fatih Atkin 

The other side by Ilhan Ersahin's Wonderland. This song is composed by Ilhan Ersahin and Jane Birkin. Video by Kino

© Thommy Sjöberg